When I Met You In The Summer

Kapitel 20 - Evelina som skriver

Evelinas perspektiv:

Jag fick tårar i ögonen, men jag har ingen aning om det var för det fina som Alva sa eller det stela mellan mig och Felix. Antagligen båda delarna.

''Men vad är det gumman?''

Frågar Alva oroligt och kramar om mig. Jag suckar och blinkar bort nya tårar som bildas, jag är trött på att gråta. Speciellt över honom.

Felix Perspektiv

''Ojdå..'' Är det enda jag får fram när Ogge berättat klart. Han nickar och suckar. Sedan tittar han på mig med ett leende.

''Berätta vad som hände mellan dig och Evelina.'' Säger han och minnena kommer tillbaka. Jag berättar allt som hände och Ogge nickar.

''Jag förstår ju att hon blev ledsen...'' Börjar han och jag nickar skamset.

''Men vi har dem nu igen, allt löste sig.''
Fortsätter han i ett försök att lätta upp stämningen. Jag suckar och skakar lätt på huvudet.

''Det är alldeles för stelt mellan mig och Eve, jag är inte säker på att hon vill ha mig längre, efter allt jag gjort. Ändå vill jag inte förlora henne, hon är ju allt för mig.'' Säger jag och Ogge lägger en arm runt min axlar.

''Du får väll helt enkelt visa att du älskar henne mer än allt annat.'' Säger han och jag nickar.

''Som vad?'' Frågar jag och resten av vägen pratar vi om hur jag ska få tillbaka Evelina, på riktigt.

Efter cirka tjugo minuter är vi hemma hos Ogge och kliver in.

''Hallå?'' Ropar han men får inget svar.

''Jag antar att dem inte kommit hem från thailand ännu.'' Säger Ogge med en axelryckning och ler. Jag nickar och vi går in till vardagsrummet efter att vi tagit av oss skorna.

''Du kan sova i gästrummet, det finns en säng färdigbäddad där.'' Säger Ogge och jag nickar lätt. Vi tittar lite efter något på tv:n men när vi konstaterar att allt är skräp går vi för att göra oss i ordning för natten.

Efter en stund har jag borstat tänderna och dragit av mig tröjan och bytt byxorna mot ett par mjukisbyxor som jag lämnat kvar här. Jag lägger mig i sängen och tar telefonen från det lilla sängbordet. Jag skickar iväg ett sms till Evelina.

'Godnatt sötnos, sov gott❤️'

Besviken över att jag inte får nåt svar somnar jag efter fem minuter.

Evelinas perspektiv

'Godnatt sötnos, sov gott❤️'

Smset bränner i huvudet på mig medans jag försöker somna. Jag orkar inte svara, inte när jag är så osäker på mitt och Felix förhållande. Det kanske hade varit bättre att bara vara bästisar ett tag. Gjorde jag fel val som tog tillbaka honom? kanske..

Jag skakar på huvudet för att tankarna ska sluta snurra runt, och koncentrerar mig sedan på att somna.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Så det här var alltså mitt första kapitel efter pausen! Kommentera vad ni tycker och kommentera för mer! kram~Evelina💕