Maffia's Moments (ON HIATUS)

[|1|]

Planet landade på flygplatsen i Florens ungefär 16.45. Och klockan 17.15 hade taxin släppt av oss framför den vita villan som skulle vara mitt hus. Mamma skulle bo här tills jag kunde klara av allt i huset själv. Sen skulle hon flytta iväg till en egen villa nåt kvarter bort. Jag fyllde år om bara några dagar, mamma och jag hade kommit överens om att på min födelsedag skulle mamma flytta ut.Då skulle jag vara 18, och mamma skulle räkna mig som typ ungdomsvuxen.
«»
Vi började packa upp flyttlådorna. Jag tog övervåningen, där jag skulle bo och mamma tog nedervåningen. Jag inredde min väldigt stora WIC (Walk in closet) och fixade till badrummen, sovrummen och så fixade jag till ett litet hobbyrum.

Toaletten fick marinblått och vitt kakel, och en mysig stämning, hobbyrummet fick bli en blandning av dansstudio och vanligt hobbyrum, eftersom jag dansar balett. Jag har inte sett nedervåningens inredning eftersom jag och mamma har haft väldigt mycket att göra, men när vi väl blev klara så fick jag se den. Köket hade en blandning av guld, vitt och svart och så fanns det en toalett i mer vinröd och många tomma rum dessutom, för dem hade blivit över och vi visste inte va vi skulle göra med dem.
"Så, Cassi. Det blev väl bra?" Mamma hade lite vit färg på näsan. Men hon hade inte märkt det.
"Det blev JÄTTEBRA, mamma! Vi behöver bara se till så vi kan fylla dem tomma rummen med nått, sen."
"Såja, Cassi. Babysteps." Hon fnissade till.
"Vi behöver bara vänta till pizzan kommer sen kan vi se The Notebook, om du vill." Asså ja har aldrig sett The Notebook, Don't blame me, men ja har konstigt nog sagt till mamma att jag har sett den så att, ja.
"Hm, kan vi inte bara kolla på Fifty Shades Of Grey, det va längesen jag såg den?" Mamma suckade men lös sen upp.
"Som vi brukar se Fifty Shades Of Grey?" Vi brukar alltid se den filmen i gråa mjukisar, godis, och säga låtsas vara karaktärerna alltså jag brukar vara Ana och mamma Christian. Tror han heter det.
"Alltid!" Varför vi bara gör det till den filmen vet jag inte.
Rätt som det var plingade det till på dörren, det va pizzakillen. Vi åt vår pizza och satte genast på filmen efter det. Vi skrattade sönder våra munnar så vi var helt hesa efter det. Sen gick vi och la oss.
                                 «»
Några dagar senare hade jag börjat ta på mig mina joggingkläder, eftersom jag brukade jogga strax efter skolan.
Jag hade på mig en grå och svart sport-bh och ett par matchande byxor.

Jag tog på mig skorna och satte fast dem slitna Apple-hörlurarna i öronen. Jag gick in på Spotify och satte på en låt som jag hade hört ett par gånger men inte var helt min stil. Jag hade börjat komma ihåg hur området där jag bodde såg ut, det var därför jag joggade. Annars skulle jag bara gå till gymmet. Gymmet ligger under balettstudion så jag vet vägen dit utantill. Musiken fortsatte strömma genom hörlurarna. Under tiden la jag märke till att en svart van körde upp bredvid mig. Jag ville inte tro att det var några kidnappare. För varför mig. Så jag bara ökade takten och svängde in på en väg. Tyvärr gjorde den svarta bilen samma sak. Min mobil plingade till. Det var en speciell vibrering så jag visste vem det var. Jag har speciella vibreringar till alla på mina kontakter. Det var lätt att komma ihåg vem som var vem för jag har inte så många på min kontaktlista. Men den personen som precis smsat mig var Mamma. Hon smsade mig varje dag sen hon flyttat ut. Hon hade flyttat ut i tisdags, alltså 3 dagar sen. Jag kunde inte svara för jag hade ingen aning vad som dem personerna i bilen ville mig. Vanen hade nedtonade rutor men jag kunde fortfarande utskilja 3 personer. Jag kunde inte se om det var tjejer eller killar eller både och. Tillslut orkade nog inte dem i skåpbilen så mycket mer, dem tvärstannade och gick ut ur bilen. Jag såg bakåt och upptäckte att dem var 2 meter bakom mig. Jag började springa, det gjorde dem med. Jag såg att dem hade bra kondition, kanske lite bättre än min, men deras magrutor och andra graciösa muskler gjorde dem liiiite långsammare, vilket räckte för mig. WAIT! Kallade jag precis deras muskler graciösa! Skärpning Cassi. Okej, jag var helt säker på en sak, om dem lyckades fånga mig skulle jag inte kämpa emot. Eller jo lite, men inte så mycket användning av mina muskler, för dem var definitivt starkare än va jag var. Snabbare och snabbare blev jag utmattad, men jag vägrade att sluta. Dem var också utmattade, men dem vägrade också sluta. Tillslut fick en av dem nog och ökade farten. Han sprang framför mig och fångade upp mig. Jag sprattlade med benen, och skrek efter hjälp. Men det var ganska tomt där vi hade sprungit. Dem gick tillbaka till den svarta vanen och satte mig längst bak. Han som bar mig satte sig i förar sätet, sen fanns det en kille som såg ut att ha ett väldigt stort medlidande just nu. Han satte sig bredvid killen som bar mig. Den sista killen var väldigt snygg, snyggare än dem andra 2 om jag får säga det själv. Han var dubbelt så bäst.
                             «»
"Tjaaa, ja e Brandon. Han där fram som kör heter Oscar, och han sista alltså han som ser ledsen ut är Newt.
Han som tydligen hette Newt vände sig om och fräste till Brandon,
"Jag är inte ledsen, ditt pucko!"
Jag blev ganska förvånad över att en sån kille som hade känslor, också hade stora humörsvängningar.
"Han vill bara inte erkänna det." Viskade Brandon. Det förklarar ju saken.
"Okej. Var är vi påväg? Och vem är ni?"
Brandon rynkade på ögonbrynen.
"Vet du inte det!?" Han tittade förvånat på mig.
"Nej. Jag flyttade hit för 1 vecka sen."
"Aha. Vi är den Italienska maffian. Från Sverige. Och du ska till vår så kallade bas." Maffian. Det var den mamma varnade mig om.
Jag hade inte tänkt på var vi hade åkt så när jag tittade ut genom fönstret. Där stod den största villan jag nånsin sett.

"Ey, Ogge. Vilket rum skulle Cassidy ha?" Dem visste mitt namn. Skit.
"137." Brandon ryckte till.
"Då är vi grannar." Jag vände huvudet mot honom.
"Så ni har nummer på rummen?" Frågade jag.
"Eh, ja." Svarade Brandon.
"Så ni anser er som ett privat hotell?"
Brandon kände sig tydligt förolämpad.
"Jag har inte tänkt på det så. Men typ ja." Oscar vände snabbt på huvudet.
"Nej, absolut inte! Så dåliga är vi inte."
Han lät väldigt allvarlig.
"Brandon, det är meningen att du ska hålla koll på henne bara inse det."
Han tittade på mig och flinade.
"Nu jävlar, Cassi. Det är väl okej om jag kallar dig det?" När han sa Cassi tänkte jag på mamma och Miranda. Dem kallade mig alltid Cassi. Men nu var uppenbarligen Brandon min Bästis så att eh.
"Yaaaaaas, biatch!" Vi båda tittade på varandra samtidigt och båda skrek ut i bilen,
"YAAAAS, BIAAATCH!!" Oscar och Newt blängde på oss från framsätet.
"Kom nu. Nästa gång väljer vi inte Brandon som livvakt." Vi klev ut ur bilen. Jag och Brandon pratade om man la i flingor eller mjölk först.
"Flingorna först det är ju uppenbart! Annars skvätter det ju!" Sa jag
"Eller hur," han lutade sig mot mig och viskade,
"Både Newt och Oscar häller mjölken först."
"Oh My God!! Är du seriös!?" Skrek jag utan förvarning.
"Shhhhhh!" Både Newt och Oscar hade vänt sig mot oss.
Tillslut vände dem sig om igen och öppnade dubbeldörrarna.
Och det var det största hus jag sett i hela mitt liv...