Maffia's Moments (ON HIATUS)

[|10|]

•Aidan•
"Hon gjorde vad!!!!!!!!!!" Skrek jag över skrivbordet.
"Ni förstår såklart inte vad som kommer att hända, men det kommer självklart bli konsekvenser på detta! Stora konsekvenser!" Mia och Brandon stod och skämdes framför mig. Men dem visste ju inte vilket problem som skulle komma! Fast det visste ju inte jag heller, för den delen. Dem gick skamset ut från det mörka rummet.
Paniken spred sig ganska snabbt då jag förstod att det här inte kommer sluta bra. Jag tog upp brevet och läste det om, och om, och om igen. Jag visste inte när eller var eller hur. Men jag visste, nåt kommer att hända! Jag lugnade ner mig. Jag tog upp min telefon och slog in ett nummer.
Numret jag slog ledde till min chaufför, Emanuelle.

Efter några minuter körde en svart Mercedes upp på gården. Jag gick ner mot dörren och snabbt in i köket för att ta en torr macka.
Jag klev in i bilen.
"Klubben." Bilen lämnade uppfarten och körde snart in på ett privatområde nära centrum. Jag klev ur bilen och gick fram mot en av vakterna, samtidigt som bilen körde iväg.

Väl inne på den mörklagda nattklubben, gick jag bort till baren där Olive bet sig i ett misslyckat försök att vara sexig. Det var totalt onödigt, för jag var definitivt inte på humör. Jag himlade med ögonen och beställde en drink.
"Men vad är det med dig pulito (snygg)?" Hon är ganska trög, så hon fattade inte att jag inte orkade med henne.
"Ska vi göra nåt sen e-" jag hyschade snabbt henne.
"Alltså jag orkar inte med dig, bara var en normal bartender! Det har väl aldrig varit fel." Hon kollade besviket på mig.
Jag fortsatte gå inåt mot den mörkare V.I.P-avdelningen.

Efter ett tag så satte sig en man i svart kostym bredvid mig. Han hade ingen namnskylt så det var ingen vakt.
"lei è ferita, quindi le conseguenze saranno dolorose!" (Hon är skadad, så konsekvenserna kommer bli smärtsamma!)
Skit. I . Helvete. Han vet. Men hur, var dem där, var han med. Var var han!?
"Se non sparisci tra cinque secondi, chiamo le guardie." (Försvinner du inte om fem sekunder kallar jag på vakterna.)
Mannen reste sig upp och försvann snabbt ut från den mörka lokalen.

•Cassie•
Jag slog långsamt upp ögonen för att se att jag låg i en vit säng, i ett vitt rum. Med vita kläder och vita bandage. Vitt. Den motsatta färgen till min själ. Eller ja, snarare mitt humör!
Jag såg att Jared låg och halvsov i en vit stol bredvid sängen. Jared?
Han öppnade ögonen och såg tröttsamt på mig.
"Du vet att Aidan tvingade mig stanna kvar här i 3 dygn va." Jag rynkade försiktigt på ögonbrynen.
"Varför just du?" Frågade jag hest.
"För att Aidan har förbjudit dig att vara med Brandon och Mia, så jag är din nya livvakt." Jag kollade fundersamt på honom.
"Vem är Brandon och Mia?" Frågade jag.
"Ehm, ja just det. Läkaren sa att ni hade en liten hjärnskakning. Och att det fanns en chans att du kunde få minnesförlust." Minnesförlust? Jag lider inte av nån minnesförlust. Jag har aldrig känt någon som heter Mia eller Brandon. Det svär jag på min mamma.
"Jag har aldrig känt någon som heter Brandon. Eller Mia." Sa jag lite halvkaxigt. Han fnös till och log.
"Nej, det kanske du aldrig har." Svarade han och reste sig upp.
"Det kanske du aldrig har..."

•Jared•
Jaja, det var bäst såhär. Visste hon inte vem dem var, så hände inget som inte skulle hända. Jag gick bort för att öppna dörren och ropa på Aidan. Men kom på att han inte var hemma. Jag hade sett när han åkt iväg för några timmar sedan. Jag vände mig om och gick tillbaka mot Cassidy.
"Förresten, vet du var du är?" Hon tittade upp mot taket och tänkte efter.
"Jag är väl i Villan, som jag flyttade in i för ett tag sen?" Jag suckade.
"Ja, precis." Svarade jag. Visste hon inte om att hon blivit kidnappad så var det bättre.
"Kan hon gå?" Frågade jag sköterskan.
"Det kan vi nog se efter." Svarade hon med lite italiensk dialekt. Jag tog tag i Cassidy's blekvita hand och hjälpte henne upp. Hon satte sig upp och lät sina fötter nudda det kalla golvet.
Hon vinglade till lite och jag tog ett stadigt tag om henne.
"Det är lugnt. Tror jag." Sa hon skrattandes. Hon rörde sig sakta när hennes fötter gick runt lite ostadigt.
"Kolla det är lugnt." Jag gick bakom henne, eftersom hon var ganska ostabilt.
Jag hjälpte henne upp till hennes rum och fick henne att byta om till en svart hoodie. Hon flinade lite under tiden, men det var nog för hon var trött. Hoppas jag.
Enligt Aidan's order, tog jag med mig hennes mobil ut från rummet..