Maffia's Moments (ON HIATUS)

[|30|]

°Cassidy˚

Det hade bankats och ropats från utsidan ett bra tag nu. Rop och skrik har ekat mellan dem tunna väggarna.

Hela det här stället hade skrämt mig. Men jag måste tänka positivt.

Tanken på att Mia är här någonstans utan någon som helst anledning till att vara orörd hemsöker mig. Hon har inga möjligheter till säkerhet och absolut inga möjligheter till att leva ett bra liv. Jag vill inte vara taskig mot henne, men det är så det är.

Mina tankar störs av ett dunkande ljud som ekar genom dem tunna väggarna. Det låter som att någon slår på ett järnrör. Dunk dunk dunk.

Sen blir det tyst.

En tystnad som man säkert hade hört en nål falla till marken. En tystnad där man säkert kunde höra alla dunsar från nålen när den slår mot marken.

Mina tankar flyger åt alla håll när dörren plötsligt bryts in med ett högt brak.

I dörröppningen står Tyler. Han har på sig samma slitna skinnjacka som han hade innan fast en ny vit tröja.
"Res på dig, vi ska iväg." Fräser han och går fram till mig. Jag reser mig upp men kommer inte långt förrän han lyfter upp mig över hans axel och går ut.
"Jag kan gå själv, bara så du vet." Snäser jag mot honom.

Hans grepp hårdnar.
"Gumman tror du inte att jag vet det? Men jag tar inga risker. Dessutom så kommer jag ändå inte hålla dig så länge." Säger han och ökar tempot.
"Bara tills vi kommer till bilen." Mumlar han men ändå så högt att jag kan höra."

"Vilken bil?" Frågar jag honom.
Han svarar inte på min fråga utan bara går vidare.
"Vilken bil?" Frågar jag igen, fast med mer betoning på orden."
"Bilen som kommer köra oss iväg härifrån." Svarar han irriterat tillbaka.

Härifrån? Vart ska vi? Varför ska vi åka? Jag har så många frågar just nu, men det är bara en som jag behöver akut svar på.
"Varför kallade du mig gumman?" Frågar jag honom.

"För att jag vill och kan, gumman." Svarar han mig samtidigt som han fumlar med låset på en dörr.
För att han vill och kan.
Okej. Varför vill han kalla mig för gumman. Jag förstår att han kan och jag vet också om att han säkert vill irritera mig. Men varför vill han kalla mig gumman. Det känns onormalt att kalla en gumman bara för att irritera mig.

"Sitt still och sitt tyst, försök inget." Säger Tyler samtidigt som Tyler sätter ner mig i ett bilsäte.

"Det bestämmer väl inte du!?" Fräser jag åt honom.
Hans respons är att höja på ögonen och flina.
"Okej då, bestäm själv."
Han knäpper mitt bälte och stänger bildörren.
Han knäppte mitt bilbälte. Som om jag vart handlingsförlamad eller nåt. (No offense)

Jag knäpper loss mig och rycker i handtaget. Det går inte att öppna dörren.
"Men va i?" Mumlar jag och ger det ett andra försök.
Det går fortfarande inte.

Då slår det mig.

Har han satt på barnlås på dörren. Det innebär ju att man bara kan öppna utifrån.
Tyler, ditt smarta fanskap.

Det blev kort jag vet. Men jag kommer inte ha nån såvida koppling till internet så jag skriver många korta som jag kan lägga upp senare.
Så ja.
Dessutom så har jag inte läst igenom så är de nåt fel så får de va de.

Tjolavippen// ojsantjo aka Emma