[|24|]

333 6 0
                                    

˚Cassidy˚

"Men hur länge, då?" Frågar jag Aidan som svänger in på uppfarten till den stora villan.

"Har ingen aning, asså." Säger han och öppnar bildörren. Jag följer efter honom som en pingvin.

"Vadå ingen aning?" Frågar jag som den miljonte frågan. Han vänder sig om precis innan den stora ytterdörren.

"Kan du bara hålla fucking käften!!!! Ja du inser väl själv det, han gillar dig! Vad fan ska jag veta om det! Dessutom så är det ju uppenbart att han gillar dig, alla har ju märkt det! Förutom du!" Skriker han frustrerat och öppnar den stora dörren.

"Ta det chill jag fråga bara." Säger jag och går upp till mitt rum. Papperslappen ligger i min ficka och jag funderar på att använda det ganska snart.

"Mia, sluta du vet att jag älskar dig!" Hör jag någon skrika ifrån Mias rum. Och som den nyfikna jag är så går jag fram för att lyssna.

"Du älskar fan inte mig! Du är en otrogen fan som ska tvunget förstöra någons liv!" Skriker en kvinnoröst, Mias då.

"Ja, men. Jag var ju full." Säger den nu darrande rösten.

"Spelar det någon roll egentligen, du var otrogen med jag vet inte 1,2,3,4 nej 7 tjejer. På en natt ja! Lögn, lögn, lögn och lögn!" Skriker Mia igen. Jag känner igen den manliga rösten men jag kan inte komma fram till något.

"Man kan väl för i helvete vara full mer en en gång, eller?!" Skriker nu killen.

"Jo, men dem flesta ligger ju inte med minst en tjej varje gång!" Skriker Mia. Jag borde nog inte tjuvlyssna, men det är bara sån jag är.

"Förlåt då, om du ens kan göra det. Men alltså jag har alkoholproblem och det vet du ju." Säger den nu väldigt hesa killrösten.

"hmmmmmm, nej!" Skriker Mia.

Jag hör fotsteg komma mot dörren så jag rusar snabbt till mitt rum men hinner bara öppna dörren innan jag ser hur den andra dörren öppnas. Jag springer in på mitt rum och slänger mig på sängen. Antingen så är det för att jag ska försöka vara neutral eller för att jag har saknat min säng sååååååå mycket. Klockan är ju ändå 00.57. Inte för att jag har hemlängtan men sängen och kylskåpet saknar man ju alltid. Am I right?

Det knackar på dörren...

Jag går och öppnar. För att se ett nedgråtet ansikte hos en muskulös man, vid namnet Oskar. Fan jag visste att jag kände igen rösten men inte visste jag att det var honom Mia haft intimt sällskap med dem senaste nätterna 😏.

"Hur mycket hörde du?" Frågar han.

"Erm jag kom precis tillbaka, så jag tror inte att jag har hört så värst mycket." Säger jag. Lögn. Väldigt mycket lögn.

"Sluta ljug, jag hörde dig nog. Du är en falsk liten idiot som ska ge fan i andras business." Säger han aggressivt.

"Jepp, business var det ja." Säger jag och biter ihop.

"Ursäkta, va?" Frågar han. Men jag tror att han faktiskt hörde vad jag sa.

"Ja du, jag vet inte vad du hörde. Men jag tror inte att jag sagt något." Säger jag fast än att jag vet att han vet vad jag sa innan.

"Nej, försök inte ens." Säger han. Och vet ni vad jag gör, jo; jag smäller igen dörren i hans ansikte.

Jag måste verkligen sluta göra så. Men jag kan också säga att han tog det mycket bättre än vad Newt gjorde då han slog och sparkade på dörren, men Oskar bara gick iväg.


~~~~


Jag har dragit av mig min klänning och tagit på mig en mycket bekväm 'pyjamas'. Det vill säga en topp och ett par mjukisbyxor. Ett set då.

Jag ligger och kollar på Stranger things på min dator

Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.

Jag ligger och kollar på Stranger things på min dator. Jag har kommit till början av säsong 2. Vilket vill säga att jag har kollat i runt 8-9 timmar. Klockan är 09.15 och jag har varit uppe i 24 timmar. Om tre timmar. Ja. Men jag har inget att göra idag, så att Jahopp. Tror jag, om jag har det så kommer jag definitivt att sova mig igenom händelserna.

Precis när min favoritkaraktär gör entré knackar det på den (ja) låsta dörren. Aidan hade tydligen låst den igår natt. Och det vet jag för att jag var vaken.


Jag kliar mig på rumpan och ignorerar knackningarna. Jag kan ju inte avslöja hur jag rymmer. Vilket jag typ gör. Jag vill härifrån, men jag har ju då inga pengar. Och snabbaste vägen hade ju varit att ringa Jackson då, men jag vill ju ha med mig några av dessa fantastiska grejerna då.

Knackandet fortsätter.

"Håll tyst och sluta knacka!" Ropar jag ut mot dörren. Knackandet fortsätter.

"Vem är det ens?" Frågar jag och tvångspausar episoden.

Inget svar. Och dessutom så fortsätter knackandet.

"Men herregud." Muttrar jag och reser mig upp. Jag går fram mot dörren och börjar knacka tillbaka.

"Men vad är det nu?" Frågar någon, vars röst avslöjar att det är Aidan.

"Var det du som knackade innan?" Frågar jag honom.

"Eh nöääh!" Säger han på en väldigt skånsk dialekt. Vilket får mig att undra om den här pojken är skånsk eller typ dansk, för annars så kommer inte jag så långt enligt mina språkkunskaper.

"Mähä, vem var det då?" Frågar jag honom.

"Hur fan ska jag veta." Säger han och går.

Jag går tillbaka till mitt stranger things maraton. Jag längtar verkligen till säsong tre kommer ut.

⬇️hoppa över om ni vill kapitlet slutar här om ni inte vill veta av mina åsikter⬇️


Mmhmhmhmhmhmhm nu vet ni om. Eller ja.

Jag älskar banne mig stranger things. Innan har jag inte brytt mig så mycket men sen bestämde jag mig för att kolla, och nu är jag obsessed..

KAN INTE SÄSONG TRE KOMMA SNART FÖR FAAAAAAEEEEEEEN!!!!!!!!!


Hursomhelst bye bye..



// ojsantjo aka emmassssss

Maffia's Moments (ON HIATUS)Where stories live. Discover now