ISABELLE

Kap 8

Det tar egentligen inte mer än en kvart att ta sig in till stan, så jag bestämmer mig för att vara snäll och skjutsa Alex och Amanda till Axamosjön först. De har hållit mig sällskap i garaget halva eftermiddagen, så att se till att de kommer iväg för ett kvällsdopp tycker jag allt att de är värda.

Alex säger ingenting till mig i bilen på vägen dit, men jag vet vad han tänker.

Gör inget som inte jag skulle gjort.

Eller något i den stilen.

Även om klockan nästan är sex på kvällen är det ganska fullt med folk på stranden. Jag ser en del barnfamiljer som tagit med sig engångsgrillar och picknickfiltar. Ett moppegäng hänger närmast kiosken, och några tjejer spelar fotboll en bit längre bort.

-          Jag kommer och hämtar er sen då, säger jag när de båda kliver ur bilen på grusparkeringen vid badsjön. Typ om en timme kanske?

-          Det låter fint, säger Alex och slänger sin handduk över axeln.

-          Du tog väl med dig badkläderna ifall du vill ta ett dopp innan vi åker sen? frågar Amanda.

Jag nickar och pekar på ryggsäcken i baksätet.

-          Vore dumt att chansa, ler jag.

-          Nu jävlar ska här badas, flinar Alex och tar tag om Amandas midja bakifrån och snurrar runt henne i luften.

Hon sprattlar tjutande av skratt. När han sätter ner henne på marken igen får han sig en box på axeln.

-          Puttar du i mig så skriker jag, säger hon bryskt men tydligt roat.

Han höjer låtsat frågande på ögonbrynen och ler stort.

Jag skakar på huvudet år dem.

-          Jag drar nu, säger jag. Vi ses om en stund.

De vinkar åt mig medan jag svänger runt på parkeringen.

Det tar som sagt inte lång tid att åka in till stan. Men det är tillräckligt lång tid för att jag ska hinna bli nervös. Vad förväntas av mig? Vad ska jag säga? Hur ser jag ut?

Shit ja, hur ser jag ut egentligen!? Det har jag inte ens reflekterat över. Typiskt mig att inte ens gå förbi en spegel innan jag drog hemifrån. Efter att ha svettats i värmen i garaget i flera timmar känner jag mig inte precis som mitt fräschaste jag.

Jag svänger in på parkeringsfickan där jag släppte av honom i lördags och drar iväg ett sms för att fråga var exakt det är han bor. Medan jag väntar på svar passar jag på att slänga ett öga på hur jag ser ut i den lilla minimala spegeln som sitter infälld i solskyddet.

Håret är uppsatt i en lös knut som ser helt okej ut, om man nu är ute efter en look som ser så där lagom slarvig med ändå snygg ut. Vi får låtsas att det var så jag tänkte för någon timma sedan när jag satte upp håret för att slippa ha det i ögonen när jag jobbade.

Min sminkning är minimal; lite mascara och lite kajal. Mer har jag aldrig känt ett behov av mer till vardags, för om jag får välja en sak som jag faktiskt gillar med mig själv är det nog just mina ögonfransar. Jag har blivit förunnad naturligt långa täta fransar som inte kräver så mycket för att livas upp.

Jag noterar också att solen har fått mina fräknar att blomma fram. Överlag ser jag nog så där lätt och ledigt somrig ut.

Jag har på mig samma kläder som jag har haft hela dagen. Ett par jeansshorts och ett grått baslinne.