drömmar värda miljoner (𝐥𝐮𝐝𝐰𝐢𝐠 𝐤𝐫𝐨𝐧𝐬𝐭𝐫𝐚𝐧𝐝 !)

k a p i t e l T J U G O E T T

Ludwig
🌹

"Herregud du lever" är allt jag säger när jag möter hennes blick. När jag möter Vendelas blick för första gången på ett halvår. När jag först hörde hennes röst så trodde jag jag inbillade mig, önsketänkande typ, så jag lyssnade inte, låg bara kvar där. Men när någon strök mig över huvudet och jag mötte hennes blå-gröna ögon kunde jag inte bli mer än överlycklig. Tårarna som innan föll med förtvivlan faller nu med glädje.
"Ja, jo, jag gör väl det." Säger hon och ler lite svagt mot mig. Hur hon kan ligga i en koma i ett halvår och fortfarande se så fin, så vacker, ut är ett mirakel. Men det miraklet lyckas hon med. Jag trycker på den lilla röda knappen som kallar hit en sjuksköterska innan jag återigen möter Vendelas blick med ett leende.

~~

"Så, om allt går som det ska så kommer du bli utskriver om bara några dagar?" Dante kollar med stora ögon på Vendela. Jag ringde honom direkt efter sjuksköterskan varit här, då Axel lyckats släpa hem honom till sig för att få riktig sömn och lite mat. Åh vad jag önskar att ni kunde sett hans reaktion när han kom in genom dörren till sjukhusrummet. Jag sa nämligen aldrig att Vendela vaknat, utan bara att han behövde komma hit, nu. När han kom in genom dörren slängde han sig i Vendelas armar, och grät han med. Vendela började då också gråta, antagligen för att hon fick se Dante så förstörd.
"Ja, och jag kan inte längta mer till att komma härifrån. Jag avskyr sjukhus med hela mitt hjärta!"
"Men hallå!!!! Ni måste spela eran senaste låt, jag vet att du spelade den för mig Ludwig men jag var ju halvt död då." Säger Vendela och ler exalterat. Dante kollar förvirrat på henne, och då inser jag att han inte var här när sjuksköterskan förklarade att Vendela kunde höra vad vi sa. Snabbt säger jag bara det att hon hört allt vi sagt. Han kollar med stora ögon på mig, och sen tillbaks på Vendela.
"Såååå, ska ni sätta igång låten eller?" Hon kollar på oss med en menande blick tills jag öppnar Spotify och de första tonerna av Hjärtslag spelas. Vendela sitter där under hela låten och ler stort, sen får vi höra hur stolt hon är över oss, över det vi gör. Och när hon sitter där och ler som en stolt mamma kan jag inte undgå att tänka på hur fin hon är. Hon är borta i ett halvår och när hon kommer tillbaks är det som om ingenting har förändrats, trots att vi alla vet att det är precis vad som hänt.

Jajävlarrr vad jag uppdaterar hihi
Har nog aldrig varit så aktiv med uppdateringen förut, wowoww
Lite kort kapitel denhär gången, men ett kapitel e de ju fortfarande (:

Äääälskar er som kommenterar lite för mke, blir lite för glad när jag läser vad ni skriver hihi
Men en av de bästa sakerna borde väl ändå bli när du kollar notiserna och ser att någon har röstat på typ varenda kapitel i hela boken men typ fem minuters mellanrum, bästa ju

Aja, rösta och kommentera vad ni tycker!!!
//tusen o en natt <333