• Is this Real? • ~ Swedish fanfic N.H (Avslutad)

Kapitel 1

(A/N: Hej, det här är min första bok så jag vill bara säga att kapitlen blir bättre efter ett tag, de första kapitlen är inte så bra skriva men jag och boken utvecklas under tiden så ha gärna lite tålamod 😁. Iallafall hoppas jag att ni gillar den.)

Jag vaknade klockan 3 på natten, av ett ljud, ett högt ljud. Jag hörde röster. Vad händer? Jag ställde mig sakta upp ur sängen, kollade runt i mitt rum och började smyga mot dörren. Öppnade den försiktigt. Jag var rädd, jag hörde fortfarande rösterna. "It doesn't seem like anyone's home, let's get started.". Det var en man, tror jag iallafall. Jag smög sakta ner för trappan. Kollade om nån var i närheten. När jag stod där i hallen hörde jag samma röst igen "Go upstairs, look if anyone's there! Now!" Jag kände hur mitt hjärta började slå fortare. Jag kollade snabbt runt och sprang fort men tyst in i köket. Jag hann inte längre än så, sen hörde jag steg bakom mig. "And where do you think that you're going?" Jag vände mig om och såg en kille, med blont hår och blå ögon. Han stirrade på mig, han hade en blick som verkligen skrämde mig. "Huh, no answer?" Jag tittade ner. Hoppades att han inte skulle göra nåt. Jag hörde fler steg. "No one's up there! Let's go Niall!!". Killen framför mig vände sig om "Zayn, look at this!" Den andra killen, som jag antog hette Zayn kom närmare. "Well, well, who's this?".

Jag tittade fortfarande ner. Den blonda killen gick mot mig igen och satte två fingrar under min haka och tryckte upp mitt huvud. Han stirrade på mig igen. Jag hade tårar i ögonen. "Oh She's crying, what now?" Han sa det väldigt sarkastiskt och sen skrattade han. Sen tog han tag i min handled och började dra mig ut ur köket. Jag skrek och försökte dra tillbaka handen. "You're trying to escape? Sorry but that won't work" Jag lyssnade inte på honom och fortsatte dra. Sen kände jag ett hårt slag i bakhuvudet, det var det sista jag kom ihåg.

/////////////////////////////////////////////////////////////////////

Jag öppnade ögonen, det var mörkt. Vart var jag? Vad händer? Jag hörde samma röster igen, jag var helt säker på att den där Zayn var där. Och den andra killen, vad var det Zayn kallade honom? Niall, så var det. Zayn och Niall var definitivt där. Men det var fler. Tre till tror jag, jag hörde skillnad på rösterna. Det lät som om vi var i en bil, men om vi var det, vart är vi påväg? Jag hade så många frågor just nu. "Do you think that she's still sleeping?" Hörde jag att nån av dem sa. Jag var tyst. Vi stannade, vi var helt klart i en bil. Eller nåt sånt iallafall. Nån öppnade dörren, det blev ljust, men inte jätteljust, det var ju mitt i natten, tror jag. Jag vet inte hur länge jag har varit medvetslös. "Oh, you ARE awake!" Jag såg killen med blont hår, Niall. Jag fortsatte att vara tyst. "Still not talking, Huh?" Jag märkte plötsligt att han pratade med en irländsk dialekt. Men de andra hade brittisk. "This is the girl?" En kille med lockigt hår kom och ställde sig bredvid Niall, han stirrade på mig. Såklart, han var ju inte precis den första.

"Yep, we couldn't leave her at home, she would've called the cops, Harry, what should we do?" Harry? Ok, så om jag har fattat det här rätt så är det Niall, Zayn och Harry. De andra två hade jag ingen aning om. Det var fem stycken, jag såg allihopa nu. Den där Harry hade väldigt många tatueringar. "Let's keep her" Harry log elakt mot mig. Jag svalde hårt. Det var som att leva i en mardröm. Jag tittade på dem, tyckte att jag kände igen dem. Men vart? Niall tog tag i min handled igen och drog ut mig ur bilen, ja, det var en bil. Jag såg ett hus, det var det enda huset på väldigt långt håll, mitt i en skog. Det fanns inte ens nån väg, inte vad jag såg. Vänta, hade de kört rakt in i skogen? Bara sådär? Herregud, hur kunde jag ens ha så många frågor när jag visste att de här fem killarna kunde döda mig? Bokstavligt talat döda mig. För de är kriminella, helt klart.

Jag funderade om jag skulle säga nåt, så det gjorde jag. "W-what are you going to do with me..?" Min röst darrade när jag pratade, inte för att det överraskade mig, jag var livrädd. "She's finally talking!" Zayn vände sig om mot mig och log elakt mot mig. Sen vände han sig fram och fortsatte gå mot huset. "Answer..." Jag sa det tystare nu. "Oh, you'll see" Harry stirrade på mig. Var alla bara tvungna att stirra på mig!? "Just shut up, everything's gonna be fine if you just shut up" Niall höll fortfarande ett hårt grepp om min handled. Vänta, vad menade han med det? Han var ju den som ville att jag skulle prata! Jag ville verkligen bara springa härifrån. Vi gick in i huset, som var vääääldigt mörkt.