• Is this Real? • ~ Swedish fanfic N.H (Avslutad)

Kapitel 2 - Criminals?

Jag backade, var han seriös nu? Alltså helt seriös, inte ens ett dygn efter de har kidnappat mig? Eller vad det här nu var... Hur tänker dem egentligen!? Jag backade snabbt bakåt efter det Zayn sa. Men jag gick rakt in i Harry, bra. Han stirrade ner på mig som om han tänkte 'Usch rör mig inte'. Jag gick framåt två steg och Harry gick och satte sig bredvid Niall. "So what do you say? Wanna join us? You seem like a tough girl. Even if you look very scared" Sa Niall. Jag backade bakåt igen. Utan att gå in i någon. Då reste sig Harry upp. Jag gick sakta tillbaka. "Answer" jag fattade ingenting. Ville de seriöst att jag skulle bli en inbrottstjuv? En kriminell person, döda folk? Inte vet jag men det är antagligen det de gör om någon inte lyssnar på dem.

Jag hade sett blod på golvet tidigare när jag först kom hit. Eller, jag antog att det var blod. Och förresten så sa ju Niall åt mig att jag skulle hålla tyst, eller hur? Jag tittade ner. Niall ställde sig upp och gick mot mig. "I think it's time that you meet the others" De andra? Fanns det fler? De andra ställde sig upp. Niall tog tag i min handled för typ fjärde gången och drog mig ut ur huset och in i bilen igen. Jag fick sitta ihopkrupen längst bak.

/////////////////////////////////////////

Efter ungefär tjugo minuters bilkörning stannade bilen. Denna gång utanför ett helt normalt hus. Samma sak hände som igår. Niall öppnade dörren och drog mig in i huset, trodde han att jag skulle springa iväg eller? Det var ju frestande men risken var stor att han skulle komma ikapp ändå. Zayn öppnade dörren och vi gick in.

Två killar satt i en soffa i ett rum. En av dem ställde sig upp. Han såg ut att vara yngre än de andra... Fast ändå äldre än mig. Kanske runt 18? Han gick fram till oss och började kolla på mig. "And who's this?" Han hade grönt hår, grönt? Utan att tänka så stod jag och stirrade på hans hår. "It's the girl we talked about earlier, Michael." Michael? Jag stirrade fortfarande på hans hår. "What are you staring at!?" Röt han och gick tillbaka till soffan.

Varför skulle vi ens komma hit? För att träffa de andra? Hittills var de ju exakt lika otrevliga som Niall och de andra fyra. Den andra killen i soffan vände sig om och stirrade på mig. Han såg ut att vara lika gammal som Harry. Sen såg jag två andra. Kunde de inte bara släppa mig? Låta mig gå, jag hade inte gjort något! Och nu ville de helt plötsligt att jag ska "gå med" i deras "gäng". Jag kollade på killen med grönt hår igen, Michael. Han såg bekant ut. Inte bekant, som om jag hade pratat med honom förr men jag kände igen honom. Sen kollade jag upp mot Niall och då fattade jag plötsligt.

Niall Horan. Så var det. Han var efterlyst typ, överallt. Han och de andra. Få se hur var det? Harry Styles... Zayn Malik... Liam Payne. Louis Tomlinson, namnen bara kom upp i mitt huvud. Jag fattade inte att Niall Horan, Den mest efterlysta personen i landet hade kidnappat mig. Han var anklagad för mord. Mord. Han skulle döda mig.

Jag tappade känseln i hela kroppen och föll.

//////////////////////////////////////////////////////////////

Jag vaknade och märkte att jag låg i samma soffa jag hade sett de två killarna i tidigare. Jag reste mig sakta upp och kollade runt. Ingen var i närheten. Jag ställde mig upp och smög mot ytterdörren. Om jag hade tur så hade jag kunnat fly. Just när jag satte handen på handtaget kände jag en hand på min axel. Jag ryckte till och vände mig om. En kille med svart hår stod bakom mig. Jag svalde hårt och tänkte 'Nu är det kört'. "Where are you going!?" Skrek han och jag svalde hårt igen. Michael kom. "Calum, don't scare the little girl." Sa han och tittade på mig, sen på killen, Calum antar jag. "She was going to escape!" Sa han och tittade på mig.

"Don't do that, we need you" Sa han och gick därifrån. Calum tog bort handen från min axel och följde efter. Jag var återigen ensam och det frestade mig att öppna dörren och springa, springa så fort jag kan, så långt bort som möjligt och lämna allt bakom mig. Niall och de andra. Jag var rädd att allt var en fälla. Att jag skulle gå med i deras "gäng" och sen när tiden var inne skulle de döda mig.

Hursomhelst följde jag efter Michael och Calum. De gick in i ett rum där två andra satt. De två jag inte kände igen. "Anyways" började Calum. " You're obviously gonna join us so we thought about telling you our names" Det kändes ändå som att de var snällare än de fem jag tidigare träffat. "I'm Calum... That's it" sa han och satte sig ner. "I'm Michael" sa den grönhåriga killen. "I'm Ashton" "And I'm Luke". Så vadå? Vad hade jag för anledning till att veta deras namn? Jag svarade iallafall med att nicka lätt.

"So What's your name?" Sa Luke. Jag visste det, det var det de ville veta hela tiden. Det var därför de sa sina namn. Jag svalde hårt och tittade mot dörren som ledde mig in i rummet. "I'm..." Började jag. Michael höjde sina ögonbryn. Det var väl lika bra att jag sa vad jag heter, eller? "I'm Kate..." Jag tittade ner, kände inte för att få någon som helst ögonkontakt. Helt plötsligt kom Niall, Liam, Louis, Harry och Zayn in i rummet.

"Good job Guys" Sa Niall och klappade Luke på axeln. Jaha, de hade väl stått utanför och lyssnat... Jag tittade upp och Niall kom fram till mig. "Listen now, Kate, join us, or there will be consequences." Vadå? Kunde de inte bara döda mig nu? Med en gång. "Huh, still no answer" jag var rädd. Fast jag hade ju varit rädd sen kvällen de kidnappade mig, eller vad de nu gjorde.

Niall gick till Harry och viskade nåt i hans öra. Harry nickade. Sedan gick han ut ur rummet. Vad skulle hända nu då? "But you'll have to talk, get it?" Jag nickade. Calum ställde sig upp och gick efter Harry. Niall fortsatte titta på mig, sen sa han "And we'll need an answer before tonight, or else... Well... You'll see" Han tog tag i min handled igen och jag kunde inte hjälpa det, jag drog tillbaka handen, det gjorde så ont. "Huh, what's wrong? Oh right, you're so sensitive" Sa Han och skrattade lätt. Jag tittade ner. Niall tog tag i min andra handled och drog mig ut ur huset.