• Is this Real? • ~ Swedish fanfic N.H (Avslutad)

Kapitel 13 - Louis

Niall's POV

Jag kände mig helt plötsligt glad, jag har inte gjort det på länge. Oftast har jag bara varit trött, arg, och seriös. Men med Kate kände jag mig glad.

Hon stod fortfarande och kramade mig. Hon var bara för söt. Jag kollade ner på henne och log. Jag kunde bara inte hjälpa det.

Men jag undrade ändå vad som skulle hända nu. Vad skulle Louis säga..? De andra är helt okej, men Louis.. han är liksom så.. jag vet inte ens vad man ska kalla honom.

Jag minns när jag var yngre. Jag såg Louis när jag var i London för första gången. Jag och min storebror, Greg, skulle vara där över helgen. Och då såg jag Louis. Det var inte så att jag tyckte att han var cool eller nåt. Greg skulle bara tvärt gå till nån affär och jag stannade utanför.

Jag var 16 och Louis var 18. Jag minns att han gick fram till mig och jag kände en stark doft av rök. Han sa nåt, jag minns inte vad. Men det kändes som om han förstod mig.

Så jag litade på honom. Men det var verkligen ett misstag.

Jag minns så tydligt hur allt började. Vi gick till en affär och stal några saker och jag kände mig faktiskt... Jag vet inte hur jag ska förklara det men jag kände mig liksom levande.

Ungefär fyra år senare står jag här och tänker på vad dum jag var. Hur kan man bara lita på en total främling, bara för att de sa nåt? Nåt som inte ens menade någonting.

Kate lyfte på huvudet och såg in i mina ögon, jag log när jag såg hennes ansikte. Okej, det där lät nog bara konstigt men... Aja...

"Tell me more about Louis" Sa hon. Men vad skulle jag säga då?

Jag berättade iallafall om när jag träffade honom, och hur allt började och hur det blev värre.

Jag minns också att jag försökte ta mig ifrån honom en gång, men det slutade med att han slog mig och hotade med att döda mig.
Ett år senare sa han att jag skulle bli "bossen". Och jag sa ja? Hur dum får man bli?

//////////////////////////////////

Kate's POV

Jag fattar inte det här.

Jag fattar ingenting.

Varför gjorde Niall egentligen som han gjorde?

Vi hade satt oss ner i soffan och börjat prata om hur Niall träffade Louis. Jag lyssnade på honom och jag måste bara säga att han dialekt är underbar.

Efter ett tag sa han "What do you like to do?" Så jag berättade för honom att jag kunde spela gitarr och att jag verkligen älskade det.
Till min stora förvåning tyckte Niall likadant.

"I also play guitar, or, to be honest, I played guitar before. But I stopped" Sa han. Sen kollade han på mig och frågade vart min gitarr var.

Jag gick upp och hämtade den från mitt rum och gav den till Niall. Han spelade några ackord och flinade. "I still know how to do this" Han skrattade och hans skratt var bara så... liksom, det fick mig att smälta inombords.

Han började spela en låt, men jag kände inte igen den.
"What's that song?" Frågade jag nyfiket och han sa att han hade skrivit den själv förut. Den var faktiskt riktigt bra och han lärde mig att spela den efter ett tag.

Jag förstår inte hur det här hände, egentligen. För bars några dagar sedan var jag livrädd för honom. Nu kände jag mig tryggare än någonsin, bara för att jag satt bredvid honom.
---------------------------

Vi hade suttit och pratat om oss själva i ungefär en timma och nu kändes det som om jag hade känt honom i hela mitt liv. Vi är väldigt lika varann.

Niall la undan gitarren och såg på mig.
"I can't go back" sa han tyst.
Jag kollade på honom och log litegrann.
"You can stay here, I mean, if you want to" Sa jag, lika tyst som Niall och kände hur mina kinder blev varmare.

"Really?" Sa han och log. Jag nickade och han kramade mig.

Varför känns han så annorlunda? Det känns inte som om det är samma Niall som för någon dag sen.
Det är inte samma Niall som tog tag i min handled och drog mig överallt.
Det är inte samma Niall med den kalla, skrämmande blicken.
Det är en mycket snällare Niall, som förstår mig.

"So where do I sleep?" Sa han.

"Well, I've got my bed.. and the couch so, the couch?" Sa jag och skrattade tyst.
Han tyckte att det var helt okej att sova på soffan.

Jag sa godnatt och gick och la mig.
När jag la mig ner kände jag mig så lycklig.

Jag slöt sakta ögonen och somnade

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

A/N: Vad tycker ni än så länge? Jag måste bara säga tack för att ni läser😂 NI ÄR BÄÄÄÄÄST!

Jag vill också bara säga förlåt om det blev något stavfel eller så, jag kollar alltid igenom texten, men det blir fort fel ändå.