• Is this Real? • ~ Swedish fanfic N.H (Avslutad)

Kapitel 10 - Goodbye Niall?

Niall's POV
Jag hann bara kolla in i rummet i två sekunder för att se att Kate satt på stolen där inne. Vad hade hon sagt?
Han stängde dörren och tittade strängt på mig.
Jag var arg på mig själv, hur kunde jag bara ha ramlat sådär? Nu stod två poliser och höll fast mig.
Dörren öppnades och där stod Kate.
Jag tittade på henne och hon tittade på mig. Vad skulle jag göra? Vad kunde jag göra? Vad skulle hända?
Hon hade tårar i ögonen.
Jag vet iallafall att Calum och Luke är kvar i skogen... säkert alla andra också, förutom Michael och Ashton.
En till polis kom. Han gick mot Kate och de gick iväg. Hon var borta.
////////////////////////////////////
Kate's POV
Jag skulle få komma hem. Det var den enda tanken som fanns i mitt huvud just nu.
Jag hade sett Niall i kanske en halv minut innan jag gick. Varför var det så svårt?
Jag klev in i en polisbil och polisen jag gick med startade bilen.
Vi kom fram ungefär 10 minuter senare och han öppnade dörren åt mig. Nu fanns det inget lås på dörren, men jag skulle få ett nytt imorgon.
Jag gick in i huset och polisen for. Det första jag gjorde var att ta en dusch. Vattnet var så varmt och jag hade verkligen längtat efter att få duscha.
Jag klev ut ur duschen och klädde på mig. Jag gick på övervåningen och in i mitt rum. Jag såg att mobilen låg på sängbordet.
Jag plockade upp den och kollade på den. 5 missade samtal av mamma.. Flera sms..
Skulle jag ringa henne? Hon var säkert jätteorolig...
Jag låste upp mobilen och ringde henne.
"Kate! Where have you been? Why haven't you called me!?" Hon lät väldigt orolig. Vad skulle jag säga? Jag kan ju inte säga att Niall Horan hade kidnappat mig.
"I um.. My charger disappeared and I just got a new.." Sa jag och svalde hårt. Skulle hon tro på mig?
"Oh.. Well good to hear that nothing's wrong" Sa hon. Nej, ingenting är fel. Jag blev kidnappad av landets mest efterlysta person, höll på att bli dödad av en björn och.. Jag visste att jag hade känslor för Niall. Det gick inte att dölja, även om jag försökte.
"Well... I have to go..." Sa jag och la på.
Jag kollade på klockan, det var ganska sent. Jag skulle äntligen få sova i en riktig säng. Men det kändes tomt... Jag gick och la mig ändå.
//////////////////////////////
Niall's POV
Hur kunde jag vara så dum? Jag ångrade mig verkligen att jag hade lämnat henne.
Nu satt jag fast i en cell, med Michael och Ashton.
Michael kollade ner på sina händer, Ashton kollade rakt in i väggen.
////////////////////////////////
Ashton's POV
Vad skulle vi göra? Vad kunde vi göra?
Jag kollade in i väggen, försökte komma på nåt. Men det gick inte.
Jag tittade på Michael, han tittade på sina händer. Efter ett tag lyfte han på huvudet och kollade på mig och Niall.
///////////////////////////////////
Michael's POV
Alltså inte för att skryta, men ibland är jag ganska smart (okej, jag vet att jag skröt men strunt i det)
"I just got like, the best idea ever" Sa jag och ställde mig upp.
Niall och Ashton såg frågande på mig.
Jag gick över till en säng och kollade under den.
Japp, hålet är kvar.