• Is this Real? • ~ Swedish fanfic N.H (Avslutad)

Kapitel 4 - It's really happening

Niall stod där och stirrade på mig, inte för att jag såg det, jag tittade ner på mina fötter. Men jag kände det, jag kände att han stirrade på mig. Jag tittade upp, utan att han såg det, och såg att han for med handen genom håret. "You gotta be more like us if you're going to survive, you know? And that won't come for free" Sa Han och hade en kall blick. Jag sa inget.

''You gotta talk sooner or later, or else it'll be consequences" Dö... Jag skulle dö om jag inte sa nåt. Jag svalde hårt och tittade upp på Niall.

Jag hade en plan.

''How's it going!?" Hörde jag Harry skrika och han kom ner.

''She's not talking" Sa Niall och viskade nåt i Harry's öra. Harry nickade och de gick.

Jag var ensam igen, inte för att jag ville vara här. Inte alls! Jag visste att det fanns risker med min plan, jag kunde dö. Men just nu brydde jag mig inte.

Det hade gått ungefär två timmar och jag hade spenderat tiden med att läsa de få böcker som fanns. Det var tyst. Jag antog att alla hade somnat och reste mig upp, la undan boken och gick mot stegen. Gick sakta upp för den och öppnade luckan.

Jag hörde att de hade somnat nu, de andades tungt. Jag gick i korridoren och hörde hur jag kom närmare dom.

Sen såg jag att de låg och sov på soffor. Eller, Zayn satt i en stol och sov.

Jag som trodde att nån skulle bra vaken. Nu gällde det bara att fly. Utan att nån skulle vakna.

Jag gick så sakta och tyst som möjligt mot dörren.

Satte handen på handtaget och tryckte ner det. Jag tittade snabbt bakåt för att se om nån hade vaknat, märkte att alla fem fortfarande sov som stockar och sprang ut ur huset. När jag väl var ute stängde jag försiktigt dörren och såg mig omkring.

Det var skog överallt. Men jag bestämde mig för att bara gå åt ett håll, och hoppades att det skulle leda mig ut ur den här mardrömmen. Jag gick i 1,5 timma, tror jag, när jag märkte att jag bara hade gått djupare in i skogen. Jag visste inte ens om jag var kvar i samma stad.

Det blev kallt, och jag hade inte de bästa kläderna att vara ute i om jag säger så. Plötsligt hörde jag något låta ungefär 10 meter ifrån mig. Jag vände mig om och såg att nån gick där. Jag såg inte vem det var, och orken i benen höll på att försvinna.

Personen kom närmare, och när det bara var 3 meter mellan oss såg jag vem det var. Niall.

Han kom närmare och närmare, och han såg väldigt arg ut. Han hade nåt i handen, jag kunde inte se vad det var. Jag ramlade eftersom jag inte orkade stå på mina ben längre. Niall kom närmare. Jag ångrade mig väldigt mycket över att jag hade gått. Jag skulle ha stannat i det lilla rummet och låtit mig dö där.

"WHAT THE FUCK!?" Skrek han och stod rakt framför mig. Jag var rädd och förstod vad som skulle komma när jag såg vad Niall hade i handen.

En kniv.