Hjärtslag D.L

Har legat vaken, låtsas va' oberörd

Det var två dagar sen han fick mitt nummer och idag hörde han av sig, på något sätt hade jag väntat på det.

Dante 11:01
Tjo

Ronja 11:03
Vad vill du ens?

Dante 11:03
Ojojoj, någon försöker spela lite svår?

Ronja 11:04
Jag försöker inte spela svår, du kommer bara aldrig få mig

Dante 11:04
Ouff vänta du

Ronja 11:05
Dante, Dante, vill bara upplysa att jag har kille ifall du hade glömt det🤗

Dante 11:06
Ajdå, fan du ba förstör mitt liv hela tiden😪 Hahaha

Ronja 11:06
Hahaha tjut då, nej men seriöst jag har fortfarande makten att jag kan blocka dig

Dante 11:07
Ojdå, jag är körd nu va?

Ronja 11:08
Aa

Dante 11:08
Hahaha

Jag visste inte om det var bra eller dåligt att jag satt och log när jag skrev med honom men jag kunde inte längre rå för det. Jag började fundera på när jag skulle berätta om allt det här för Ellie och Amanda för de visste fortfarande inget, nej det fick vänta. Han kunde ju fortfarande svika mig och då kändes det onödigt att dra in dem i detta. Mina tankar vandrade vidare till Rasmus. Skulle jag berätta något för honom? Jag borde verkligen göra det för jag ville inte sjunka till hans nivå men jag litade inte tillräckligt på Dante än så tillsvidare fick det vara osagt. Så länge han förstås inte fick för sig att berätta om vad han själv höll på med för då kunde ju jag lika gärna också droppa bomben.

Jag störde mig lite på att jag tänkte på Dante som om vi hade något, en stor del av mig ogillade honom starkt fortfarande, inte hatade men ogillade starkt. Den resterande delen av mig ville dock inget annat än att ha honom och om jag läste signalerna rätt ville han detsamma. Allt var som ett enda pussel, jag saknade 50% av bitarna och de bitar jag hade låg helt huller om buller. Jag hade faktiskt ingen aning om vad jag skulle göra eller vilket håll jag skulle gå åt.
Det var lite jobbigt att inte ha någon att snacka om det med men jag hade tagit beslutet att hålla det för mig själv ett tag och jag tror att det lönar sig i längden.

Lördagkväll kl 21:05

"Hallå kan vi snälla se Midnight sun?" Sa jag bedjande och tryckte in några popcorn i munnen.
"Nej jag pallar inte tjuta, kan vi inte se något kul?" Sa Amanda som också tog en näve popcorn ur skålen. Jag försökte kasta ett popcorn på henne men prickade istället Ellie som satt bredvid som spottade ut all dricka hon hade i munnen och brast ut i skratt. Vi alla skrattade tills vi fick både magknip och syrebrist och det slutade med att vi tre 20-åringar satt och kollade på Sune i Grekland och kastade popcorn på varandra i min stackars utsatta soffa.
Jag älskade dessa kvällar, det fanns inga bekymmer och man slapp tänka på sånt som var jobbigt.
Min mobil plingade till och jag kollade ner på skärmen och såg ett Sms från Dante.
Dante 00:12
Sluta spela svår i två sek o svara ärligt, vill du ses någon dag?

Jag orkade inte svara men log för mig själv och kunde för första gången erkänna att jag verkligen ville träffa honom. Men det behövde inte han veta, inte än i alla fall.

Jag vet ju att ni hellre läser långa delar men den här delen blev sååå tråkig så den fick bli kort ska försöka göra nästa längre, hööörs! :)))