Hjärtslag D.L

Svarta kläder du va svart i själen jag ser svart i dina ögon

Det var torsdagkväll och jag och Dante satt hemma i min soffa och kollade på film, som vanligt när jag fick ett sms av Rasmus. Vi hade inte pratat sen vi gjorde slut och jag blev lite chokad över att han hörde av sig.
Jag visade mobilen för Dante som tog den och låste upp den så att vi kunde läsa vad han skrev. Dante och Rasmus umgicks nästan inte längre vad jag visste, bara någon gång i bland.

Rasmus 21:16
Förlåt, jag älskar dig och kommer alltid göra, snälla kom tillbaka till mig.

Jag kollade på Dante men han stirrade bara på min mobil. Han såg inte glad ut, snarare arg och snabbt skrev han, "låt henne va".
"Dante vänta skicka inte, låt mig svara!" sa jag och försökte stoppa honom men hans tumme tryckte bestämt på skicka och det var försent.

"Vafan håller du på med?" Utbrast jag och ryckte åt mig mobilen.
Han kollade upp på mig och blicken var inte snäll, hans ögon var nästan skrämmande mörka och jag blev lite obekväm.
Jag hade ingen aning om hur han reagerade när han var arg och nu var jag ensam med honom i min lägenhet.
Han sa inget utan fortsatte bara stirra med sin mörka blick. Han kollade inte på mig utan snarare igenom mig som om han inte såg mig.
"Hallå Dante?"
"Vad?" Svarade han kallt och jag blev nästan lite rädd för honom.
"Är du arg på mig?" Frågade jag lite försiktigt.
"Nej" svarade han och reste sig upp.
Jag förstod ingeting. Dante gick mot hallen och satte på sig skorna.
"Vänta, vart ska du? Ropade jag och sprang efter honom.
"Vet inte, någon stans. Jag får inte fucka upp mer saker." Sa han utan att kolla på mig och smällde igen dörren bakom honom. Snabbt gick jag fram och ryckte upp den men han var borta.
"Dante?!" Ropade jag men mitt rop ekade bara i trappuppgången och tonades tillslut ut. Från mitt köksfönster såg man gatan nedanför porten så jag sprang fram dit och där nere gick han, snabbt med luvan uppdragen och ansiktet mot marken. Jag stod och kollade efter honom tills han rundade en husknut och jag inte såg honom längre.
Nu var han så där oklar igen och jag förstod i princip ingenting. Antagligen var det väl Rasmus han var sur på men var inte reaktionen lite överdriven? Jag ringde honom gång på gång men fick inget svar.

Jag ringde Ellie istället för nu ville jag ha någon att prata med.

"Hej, jag tänkte precis ringa, det är superviktigt" sa hon på andra sidan.
"Tro mig, det jag har att säga är viktigare" sa jag.
Hon sa att hon inte var så långt ifrån min lägenhet och jag bad henne komma upp.

Två minuter senare kom en flåsande Ellie in genom dörren. Hon sparkade av sig skorna och dunsade ner i soffan.
"Sprungit maraton eller?" Sa jag och hon skrattade lite lätt.

"Okej grejen är såhär, jag mötte Dante när jag var ute." Sa hon och jag kollade spänt på henne.
"Sa han något" frågade jag.
"Nej" sa hon, "han grät."

Jag kollade ut genom fönstret och kände mig på något sätt skyldig till att han var ledsen så jag glömde bort att jag skulle berätta för Ellie vad som hade hänt. Tillslut frågade hon vad det var jag skulle berätta.
Snabbt öppnade jag min och Rasmus sms-konversation och pekade på de två sista sms:en. Jag berättade hur Dante blev helt tom och kall i blicken och hur han svarade Rasmus och sen bara lämnade mig.

"Ring Ludwig." sa Ellie och jag bläddrade snabbt igenom mina kontakter. Jag hade fått hans nummer av Dante en gång och han sa att jag alltid kunde ringa Ludwig om det var något och själv inte svarade men jag hade aldrig fått användning av det tidigare, nu var dock ett ypperligt tillfälle att inviga hans nummer.

"Tja!" svarade en glad Ludwig.
"Vet du vart Dante är?" frågade och han måste hört paniken i min röst för han svarade osäkert.
"Jag trodde han var hos dig"
"Han drog, Ellie mötte honom ute, han grät tydligen." sa jag.
"Vad har hänt?" frågade Ludwig som lät mer och mer osäker.
"Låång historia, kan du snälla bara försöka få tag i honom."
"Jag drar hem till honom och kollar om han är där." sa han och la på.
Minuterna kändes som år men efter 10 minuter ringde Ludwig igen.
"Han var inte där men kolla nere vid bryggan vid vattnet, du vet där vi möttes efter en spelning" sa han
"Tack, vi skyndar" svarade och drog ut Ellie till hallen.
"Skynda, vi ska ner till vattnet." sa jag och vi båda skyndade iväg ner mor bryggan, den bryggan jag för allra första gången fick ögonkontakt med Dante.

Det var lite trögt att skriva ett tag där men nu har jag flooow igen, får hoppas det håller i sig. Hööörs :)))))