Hjärtslag D.L

Nu hör jag, nu hör jag, nu hör dem vad vi gör

Det första jag gjorde när jag vaknade på morgonen var att svara Dante, just nu orkade jag faktiskt inte vara svår. Något kunde han väl få tillbaka, så mycket som han kämpade.

Ronja 09:32
Sure, tell me where, I'll be there

Dante 09:37
Yeees jag visste att du inte skulle banga! Kungs igen?

Ronja 09:38
Ok, när?

Dante 09:38
Kl 11?

Ronja 09:39
12 isf

Jag kände att 11 blev för tidigt med tanke på att klockan redan var tjugo i tio och varken Amanda eller Ellie hade vaknat än.
Idag hade jag verkligen vaknat på rätt sida så jag tassade tyst ut ur rummet och in i köket för att fixa frukost.

"Godmorgon" sa en trött Amanda och gnuggade sig i ögonen.
"Godmorgon, vill du ha pannkakor?" Frågade jag och sträckte fram fatet. Hon nickade bara till svar och satte sig vid bordet.

"Pannkakor!" Utbrast Ellie bakom oss som tydligen också hade vaknat och både jag och Amanda hoppade till.
Vi satt och åt och både Amanda och Ellie berättade att dem var tvungna att gå vid 11, vilket var skönt för då slapp jag säga att jag skulle träffa nån. För även om jag inte berättade vem det var så skulle dem förr eller senare lista ut det och jag ville än så länge ha allt under kontroll.

Tjejerna hade dragit för en stund sen och jag begav mig mot kungs, i tid den här gången och precis som förra gången såg jag honom på långt avstånd.
Han satt och blundade i solen och jag såg min chans att ta igen från när han skrämde mig så jag smög upp bakom honom.
"Bu!" Ropade jag och satte händerna på hans axlar. Dante hoppade till och satte ena handen på bröstet, han kollade på mig och skrattade. Shit han var verkligen snygg.
"Oj här kommer någon och tigger stryk" sa han och log med glimten i ögat.
"Ouff tönt jag vinner" sa jag självsäkert och sträckte på mig. Han skrattade bara åt mig och vi bestämde oss för att gå och köpa glass.
När vi satt där i solen och åt ville jag stanna tiden, allt var så bra och när jag var med honom försvann alla mina problem.
Dante började prata och nu lät han lite mer allvarlig.
"Så du har kille alltså?"
"Ja, eller jag tror det" jag funderade på vad jag nyss sa och insåg att jag faktiskt inte visste längre. Vi hade ju trots allt inte pratat på väldigt länge nu.
"Tror?" Sa han och kollade frågande på mig.
Jag suckade, skulle jag berätta för honom? Jag hade aldrig riktigt pratat med någon om det. Eller det var klart att Ellie och Amanda visste om hur läget såg ut men vi hade aldrig riktigt partat om det.
"Jag tror han har hittat en ny" sa jag och märkte att han ville att jag skulle fortsätta prata. Jag fortsatte för det va skönt på något sätt, att bara få ur sig allt.
"Vi har varit tillsammans i två och ett halvt år nu men senaste två månaderna har han tagit avstånd och det blev bara värre och värre. En dag såg jag ett sms på hans mobil från någon jag tror är en annan tjej och han säger att han är upptagen hela tiden när vi ska ses. Sen när vi väl ses är han lite frånvarande och beter sig jättekonstigt. Jag har ju såklart ingen fakta att grunda detta på men det känns som jag antar rätt."
Han kollade på mig och log medlidande och jag ville nästan tro att han verkligen brydde sig, på riktigt.
"Det är lågt att inte berätta men jag vet hur svårt det kan vara" sa han.
Snabbt drog jag slutsatsen att han själv varit otrogen och blev inte direkt förvånad men då slog tanken mig att jag höll på med exakt samma sak. Eller inte riktigt än för jag och Dante var fortfarande bara vänner men eftersom jag fick butterflies när jag kollade på honom så visste jag inte hur lång tid känslorna skulle dröja.
"Men du Ronja?"
Det var första gången han sa mitt namn till mig och det pirrade lite, det lät bra när han sa det.
"Ska vi gå hem till dig och kolla film eller något? Så kan du bara skita i honom ett tag, om du vill alltså?"
Jag nickade och reste mig upp, Dante i min lägenhet det kändes bra och det kunde jag nog vänja mig vid.

En bit in i filmen kände jag hur han försiktigt la armen runt mina axlar och jag la försiktigt huvudet på hans axel.

"Jaha jag ska väl dra mig då" sa han när filmen var slut. Jag ville att han skulle stanna med mig resten av natten men det kändes fel att säga något. Istället hängde jag med ut i hallen medans han satte på sig skorna men precis när han skulle stänga dörren bakom mig stoppade jag honom.
"Dante vänta, du kan sova här!"
Han stannade upp i några sekunder men vände sig inte om och jag blev osäker på vad han tänkte. Då vände han sig om och i hans ansikte lyste det största leendet jag någonsin hade sett.
Vi somnade bredvid varandra i min säng. Jag låg nära honom, han var varm och kändes trygg.

Nu har jag hittat ett bra flyt igen, tjoho!
Vi hööörs :))))