Hjärtslag D.L

Han är ingenting och han blir aldrig ja' så ja' hoppas det va värt

Dagarna blev till veckor och jag umgicks mest med Ellie och Amanda. Det gick tydligen väldigt bra mellan Ellie och killen hon hade träffat så de umgicks ganska ofta, Teo hette han.
Ingen av dem visste något om vad som hänt mellan mig och Dante mer än det han skrev till Ellie och jag försökte bara återgå till ett normalt liv och glömma honom. Det enda de hade nämt var att de frågade hur det var att bli ledd hem av Dante men jag svarade bara att jag var för full för att minnas. Annars var allt som innan han kom in i mitt liv.

Idag skulle jag äntligen träffa Rasmus igen, vi hade inte setts på typ två veckor.
Vi låg och snacka när jag såg en sms-notis dyka upp på hans mobil.

Babe👅 13:12
Saknar dig juuu

Jag kollade på honom snabbt och insåg att han inte hade upptäckt det än så jag låtsades som om jag inte hade sett det men tusen tankar fladdrade förbi i min hjärna. Vem var det som skrev? Det måste väl vara en tjej, vem annars skulle han döpa så? Är det förklaringen till att han har varit frånvarande? Är han otrogen? Efter två år tillsammans! Hur länge har han träffat den här tjejen?
Jag var medveten om att jag bara antog saker som inte hade någon fakta bakom sig nu men det är väl inte så konstigt, eller är jag töntig som reagerar så starkt? Klart han får snacka med vem han vill men att döpa någon till "babe👅" är väl lite to much?
Han kollad på sin mobil och sättet han rörde sig på berättade att han blev nervös, jag kollade på min mobil men jag kände att han kollade på mig och sen tog han bort notisen.
Jag ville skrika på honom, konfrontera honom, gråta men jag rörde inte en min utan vi fortsatte prata som om inget hade hänt.

Någon vecka senare:

Ikväll skulle vi ut igen bara vi tre tjejer och jag kände även den här gången att det var väldigt behövligt. Det var över en månad sen jag snackade med Dante och jag hade varken sett eller hört något från honom på den tiden, han hade säkert gått vidare vilket egentligen var det enda jag ville men någonstans i mig ville jag inte att han skulle sluta kämpa. Det var dock en tanke jag hatade, varför ville jag att han skulle kämpa för mig om jag inte ville ha honom? Eller ville jag? Nej det ville jag inte, det hade jag bestämt mig för, jag hade ju fortfarande Rasmus även om vi knappt pratade längre och jag bara gick och väntade på den dagen han skulle berätta. Usch jag blev nästan ledsen av att tänka på Rasmus för han var ju ändå den jag älskade mest av allt och tanken på att han hade någon ny och gömde det gjorde mig ledsen.
Jag hade lovat både mig själv och tjejerna att inte dricka lika mycket idag mest för alla tres skull. Vi gick in på festen och doften av alkohol, rök och svett slog mot oss. Detta skulle bli kul, utan för mycket alkohol.
Vi stod vid baren och snackade och jag kollade ut över folkhavet på dansgolvet när mitt hjärta gjorde en volt. Där stod han, på andra sidan rummet och pratade med Ludwig tror jag det var, jag har fortfarande inte lärt mig namnen på de tre resterande killarna. Snabbt kollade jag bort men insåg att han redan hade upptäckt mig, fan. Förhoppningsvis var han smart nog och inte kom fram vilket han var och jag såg honom inte mer.
Ellie och Amanda behövde gå på toa och jag hängde med dem. Medans dem var på toa passade jag på att kolla hur bra sminket hade hållit i en spegel. Jag stod nära spegeln för att studera en finne och när jag tog ett steg tillbaka såg jag en till person i spegelbilden. Våra spegelbilder fick ögonkontakt och en våg av lättnad sköljde över mig, som om jag hade saknat honom nästan. Hela situationen blev väldigt oklar eftersom att jag egentligen hatade honom men ändå ville ha honom i min närhet. Jag kände hur 1000 känslor bubblade upp i mig, om Rasmus och om honom så jag vände mig och om den här gången var det jag som tog tag i hans arm och drog med honom in till ett rum.
Jag stängde dörren och det blev tyst runt oss, då bubblade känslorna över och jag nästan ramlade in hans famn och grät. Han bara stod tyst och höll om mig medans jag grät.
"Vad har hänt?" Frågade han med mjuk röst efter ett tag.
"Tyst bara" svarade jag och han sa inget mer, han bara fortsatte hålla om mig tills jag hade lugnat ner mig.
Jag tog ett steg tillbaka och kollade honom i ögonen. Han log mot mig.
"Tack, men tro inte att något kommer hända mellan oss" sa jag och besvarade hans leende. Jag vände mig om och tänkte gå men precis när jag skulle trycka ner dörrhandtaget stannade jag upp och vände mig om. Av någon anledning hade jag en gammal bläckpenna i väskan. Efter två sekunders funderande tog jag tag i hans arm och skrev ner mitt nummer. Hans leende gick nu från öra till öra.
Ännu en gång tänkte jag gå men stannade vid dörren igen och sa "du vet att jag bara kan blocka ditt nummer om du blir jobbig". Jag kunde känna hur hela han utstrålade ett leende bakom mig och jag tryckte ner handtaget och gick ut, med det fetaste leendet på mina läppar.

Ojojoj.... har inte så mycket att skriva om den här delen, hoppas ni som läser gillar den så hörs viiii :))))))