Hjärtslag D.L

Fuck allt, tror vi kunde gått men inte längre nu

Länge satt jag och bara stirrade på hans Instagramprofil, skulle jag höra av mig eller inte. Jag var ju i princip tvungen att skriva något nån gång, och berätta vad jag tyckte, men å andra sidan kanske det verkade som att jag gav honom en andra chans och det ville jag verkligen inte göra. Alldeles för många människor har fått mina andra chanser och jag verkar aldrig lära mig något av det, ge aldrig fel personer en andra chans. Jag kollade på hans namn, dantelindhe. Det var något med honom som nästan fick mig att känna lite vemod. Jag kunde inte leva med mig själv hela livet utan att ha stått upp för mig själv, jag var tvungen att höra av mig och berätta att jag tyckte det han gjorde var fel.
Beslutsamt klickade jag på skicka meddelande men när jag kom in i chatten såg jag att han redan var där, han skrev något. Snabbt gick jag ut igen, han tog alltså initiativ att höra av sig, oväntat. En notis dök upp på mobilen: "Dantelindhe Hej, jag tror vi behöver prat..."
Mer kunde jag inte se utan att gå in i konversationen så jag klickade på notisen och fortsatte läsa samtidigt som jag kände hur plusen steg och hjärtat bankade hårdare.
Dante 23:19
Hej, jag tror vi behöver prata och då menar jag att prata f2f, tror det kan bli för mycket missförstånd om vi snackar här. Eller ja hela ditt första intryck av mig blev ett missförstånd. Jag förstår om du är arg på mig eller inte vill prata för jag vet att vi inte ens känner varandra men det känns dumt att lämna det såhär. Jag har verkligen inget att skylla på för jag vet att det jag gjorde var fel men om du vill snacka så möt mig i kungs imorgon kl 14, I'll be there.

Jag visste varken vad jag skulle tycka eller göra, skulle jag verkligen gå dit? Ville jag verkligen prata om det? Det var ju över en vecka sen det hände och nu visste jag ju att han ångrade sig och det kanske räcker? Eller? Det fanns så mycket frågor som cirkulerade runt i min hjärna och i vanliga fall skulle jag ha ringt Amanda eller Ellie för länge sen, men inte den här gången. Jag ville ta det här själv.
I ett försök att rensa tankarna lite började jag scrolla Instagram flödet lite och såg en bild som Rasmus hade lagt upp på sin nya bil. Det hade blivit en vanlig sak att vi nästan aldrig pratade längre, jag tror ingen av oss visste vad det berodde på men de gånger vi väl träffades var allt som vanligt så ingen av oss tog så hårt på det. Det kanske är bra efter ett par år i ett förhållande, att ta lite distans från varandra. Klockan var mycket och jag orkade inte tänka mer på Dante så jag bestämde mig för att fundera mer på det imorgon.

Kooort del igen men det kanske inte gör så mycket, hörs :))))