Torsdag, 18 oktober
Mitt sinne ockuperas väldigt ofta med tankar om den där kvällen, kvällen som förstörde allt som var värt någonting. Kvällen som försatte mitt tillstånd i förevigt mörker, jag var aldrig mig själv efter den kvällen. Det var bara falskt, allt som var jag efter den kvällen var falskt. Mina föräldrar var oroliga, de sa att de hörde mig gråta under natten. Jag skyllde på att jag kollade på en film.
Mitt liv kändes rentutav som en film efter den kvällen, ingenting var äkta, jag var inte äkta. Mitt liv förvandlades över en natt till en lögn, en lögn som jag själv skapat. En enkel lögn som täckte sanningen jag inte kunde återhämta mig ifrån. Jag ser det framför mig varje gång jag sluter mina ögon, den kvällen. Dagarna, dagarna är en horribel film som aldrig slutar. Mina vänner är också oroliga, de vet inte att jag gråter på natten. Men de säger att jag ser grå ut, livlös. Att jag inte är mig själv.
Min kropp ser livlös ut när jag ligger helt stilla i sängen, jag ser upp på det sterilt vita taket med en märkligt fokuserad blick. Mina tankar rör sig mot Noel, och jag tänker vad han sagt om han legat här bredvid mig. Vad vi hade pratat om, hur hans röst hade lugnat ner mig, hur allt hade varit bra om han var här. Tanken på hans delikata fingerspetsberöring ger mig rysningar ner för ryggen och en känsla av välbehag. Hur hans hår hade kittlat mig, hur hans läppar hade mött mina innan han slutligen säger godnatt, älskling. Men, nu är han inte här, en ensam tår letar sig ner mot kudden.
Mina ögon stängs med förhoppningen att de kommer hålla sig stängda tills alarmklockans tjut väcker mig ur en god natts sömn. Men det enda jag möts av är en skräckinjagande film, som jag aldrig kommer kunna fly ifrån.
Tisdag, 30 oktober
Min uppmärksamhet riktas mot Noel istället för historian Hedvig berättar om. Han står lite längre ner i korridoren och skrattar med sina vänner, nu börjar helt plötsligt mina vänner skratta, så jag börjar flina lite för att smälta in och värka närvarande. ''Men vänta, så, om jag förstått det rätt så hade dem sex på en klippa?'' Hedvig nickar energiskt och försöker tämja ett skratt genom att hålla sin ena hand framför munnen, men lyckas inte. Och vips så skrattar hela umgänget, förutom jag som lyfter mobilen för att se hur mycket klockan är, vi borde verkligen börja röra på oss.
''Hörni, vi börjar om 2'' säger jag med en viss orolighet i rösten. Nästa lektion som vi tvingades genomlida var fysik, vår lärare uppskattade verkligen inte någon sen ankomst. ''Shit'' muttrar gruppen som svar och med snabba steg tar vi oss till lektionssalen, vi går förbi Noel. Han yttrar mitt namn och jag vänder mig om för att lyssna på vad han har att säga. Hans långa kropp lutade sig närmare mig, jag var den enda som skulle få höra.
Nickade snabbt till svar och log, det gjorde han med. Jag ursäktade mig och vinkade hejdå till Noels vänner.
Inatt skulle jag kanske kunna somna in.
