03:27 förlåt, min syster

Kapitel 15

"Vi måste sluta göra sådär" mumlade jag efter kyssen. Jag flyttade mig snabbt ifrån honom och drog handen för pannan. Theo bet sig i läppen.
"Jag gör slut med Kendra" sa Theo snabbt. Jag skakade på huvudet.
"Nej, ni är lyckliga tillsammans. Och du och jag kan ändå aldrig bli något" sa jag lika snabbt.

Våra blickar fastnade återigen i varandras. Jag svalde hårt. Min hjärna gick på högvarv och jag kämpade med allt jag hade för att inte attackera hans läppar på nytt. Med en suck skakade jag på huvudet innan jag skyndade mig ut från huset. Jag la mig ner i en hängmatta och började återigen tänka. Mitt huvud gjorde så extremt ont av alla tankar.

Plötsligt hörde jag steg närma sig och hur personen la sig ner på gräset. Jag kikade upp ur hängmattan och såg att Theo hade lagt sig snett under hängmattan som jag låg i. Ytterligare en suck lämnade mina läppar, nu lite mer markerande.
"Vi måste hålla oss ifrån varandra, Theo" mumlade jag med en menande ton.
"Varför?" mumlade Theo retsamt.
"Du vet varför" svarade jag, nästan lite irriterat över att han tog så lättsamt på allt som hade hänt.
"Nej, berätta" fortsatte Theo.
"Vi kan inte låta bli varandra och då är det bättre att vi håller oss på säkert avstånd" muttrade jag.
"Vi är på säkert avstånd nu" sa Theo och jag kunde höra den retsamma tonen i hans röst vilket äcklade mig.
"Skärp dig. Du måste inse allvaret, vad vi gör mot Kendra, det är inte okej" utbrast jag irriterat och upprört. Theo vände blicken, som under hela konversationen varit fäst i himlen, mot mig.
"Jag förstår att det är allvar, men du förstår inte att jag menar allvar" sa Theo med en allvarlig röst. Jag gav honom en frågande blick.
"Jag gillar dig, Kiara" utbrast Theo, som om det vore det enklaste i världen. Jag suckade irriterat.
"Men du fattar ju inte? Du får inte gilla mig. Du är tillsammans med min syster" utbrast jag sammanbitet. Theo fnös till.
"Okej, se mig i ögonen och säg att våra kyssar inte har betytt något för dig" sa han och såg mig i ögonen. Länge tittade jag bara på honom. Han förstod verkligen inte hur fel det vi gjorde var.
"Jag kan säga att jag mår dåligt efter varje kyss, och om du inte gör det så kan du dra härifrån och lämna både mig och Kendra ifred" sa jag och spände blicken i Theos ögon. Theo skakade på huvudet.
"Du svarade inte på min fråga" sa han och spände sin blick i min, precis som jag gjort mot honom. Jag fnös till och reste mig upp ur hängmattan. Med bestämda steg gick jag ner till klipporna istället och hoppades med allt jag hade att Theo inte skulle följa efter mig.

Som jag önskade lät Theo mig vara. Jag la mig ner på klippan och stängde mina ögon. Det var först då det slog mig hur trött jag var, men det var inte så konstigt eftersom jag inte hade sovit på nästan tjugofyra timmar och mina tankar hade kört slut på mitt huvud. Kroppen värkte, tårarna brände och hjärtat slog hårt. Det tog inte många sekunder innan jag somnade, trots att jag, bokstavligen, låg på en säng av sten.

•••
Taaack för att ni förstår och ger mig tid att skriva kapitel!!! Ni är bäst!
Kommentera vad ni tycker om boken!! Vad tycker ni om Kiara och Theo?
Puss & kram <3