03:27 förlåt, min syster

Kapitel 22

Jag och Theo hade en fantastisk dag. Alla tankar om Elliott och Kendra var som bortblåsta så fort jag och Theo kom in på andra samtalsämnen. Att vara med honom fick mig att glömma allt annat, glömma allt ont. Jag insåg den dagen att jag verkligen hade känslor för Theo. Våra kyssar var gudomliga, jag kände mig trygg i hans närvaro och hans beröringar fick mig att rysa. Vi spenderade dagen på en gräsplätt utanför stan. Jag älskade att vi inte behövde göra annat än att umgås för att det skulle kännas bra. Det blev aldrig stelt och vi fick aldrig slut på samtalsämnen, trots att vi bara låg på rygg på gräset, blickade upp i himlen och pratade, timme ut och timme in.

Men vår fina dag avbröts av min mobil som ringde. Elliotts namn lyste upp skärmen och en suck lämnade mina läppar. Theo såg att jag inte ville prata med Elliott så han tog mobilen från min hand och svarade.
"Vad vill du?" utbrast Theo tröttsamt. Jag låg så nära Theo så att jag kunde höra vad Elliott sa i andra änden.
"Jaså? Nu svarar pojkvän nummer två i tjejens telefon?" fnös Elliott. Jag suckade irriterat.
"Käften, Elliot" muttrade jag.
"Skulle ni hämta mig eller?" muttrade Elliott.
"Vi kommer om en halvtimme" mumlade Theo och la på innan Elliott hann svara. Jag tog tillbaka mobilen och placerade mitt huvud på Theos bröstkorg. Jag suckade demonstrativt och Theo strök bort hårslingor från mitt ansikte.
"Varför drar jag alltid in mig själv i skiten?" utbrast jag tröttsamt. Theo flinade till.
"Den här gången? För att jag är så fucking grym och snygg och sexig" mumlade Theo på skämt. Jag skrattade och reste mig från hans famn.
"Hur kommer det sig att du var så himla försiktig i början av ditt och Kendras förhållande och nu är du självgod och dryg?" utbrast jag skämtsamt. Theo skrattade.
"För att du kom in i bilden" sa han. Jag höjde på ögonbrynen.
"Vadå? Så du menar att jag gjorde dig elak?" frågade jag skrattandes. Theos blick sökte sig efter min. Hans skratt var som bortblåst.
"Jag menar att jag mötte min själsfrände som jag kan vara mig själv omkring, som jag vågar vara mig själv omkring" sa han med en allvarlig ton. Hjärtat hoppade över ett slag och jag log. Jag böjde mig fram mot honom och kysste mjukt hans läppar.
"Kan vi bara fly?" mumlade Theo precis efter kyssen, med sina läppar snuddandes vid mina. Jag log snett och drog mig ifrån honom.
"Det funkar inte så, tyvärr" mumlade jag och såg på honom länge. Jag började bli riktigt kär i den killen.

Fyrtiofem minuter senare stannade vi intill vägkanten och plockade upp Elliott som satt på trottoaren på en gata inne i stan. Han var arg som ett bi och jag insåg ganska snart att det inte skulle bli en så trevlig bilresa hem till landstället.
"Ni är en kvart sena" muttrade Elliott så fort han kom in i bilen. Theo fnös till.
"Var glad att vi ens kommer och hämtar dig" sa han spydigt. Elliott skrattade hånande.
"Att du fortfarande inte har fattat att ni behöver mig" mumlade Elliott och skakade skrattandes på huvudet. Jag suckade tröttsamt, bråk, bråk, bråk.
"Det enda vi behöver dig för är att hålla käften inför Kendra, men du kan väl göra oss alla en tjänst och hålla käften resten av tiden också?" mumlade Theo. Elliott himlade med ögonen.
"Vart fan kommer all din luft ifrån? Vem tror du liksom att du är? Du tror att du är störst, bäst och vackrast, men låt mig informera dig om att du kom sist in i den här familjen. Ingen bryr sig egentligen om dig och när Kendra får reda på allt vidrigt du och Kiara gör mot henne så kommer du kickas ut ur familjen på en millisekund" sa Elliott. Jag hörde på deras röster och kände på stämningen mellan dem att de snart skulle ryka ihop på riktigt.
"Okej, det räcker. Sätt på musik och så håller alla käften resten av bilresan" sa jag irriterat. Theo satte på radion på hög volym och äntligen fick jag lite lugn och ro.

•••
Fööööör lång tid har gått sedan jag sist uppdaterade!! Sorry!!! Men nu ska jag ta mig i kragen och skriva upp mig några kapitel på både denna och världen är min! Jag vet inte exakt hur många kapitel det blir av denna bok, men det är inte många kvar.. hoppas det är okej!
Kommentera vad ni tycker om boken!!! Och tack sååå mycket för ert tålamod!!
Puss & kram <3