03:27 förlåt, min syster

Kapitel 18

Morgonen därpå satt jag, Elliott, Kendra och Theo vid matbordet och åt frukost. Mamma och pappa hade åkt hemifrån tidigt för att ha en heldag i stan där de skulle köpa brädor, färg och allt möjligt som behövdes för deras projekt att bygga en brygga vid klipporna.

Kendra var stressad eftersom hon skulle iväg till jobbet så hon tryckte i sig sin frukost.
"Hejdå, ha det så kul idag!" sa hon glatt och reste sig upp. Hon gav Theo en puss på munnen, men han nöjde sig inte med det utan snurrade tillbaka henne in i hans famn. Hans perfekta läppar pressades mot Kendras läppar och jag kunde se hur hennes leende lös bakom kyssen.
"Lycka till" sa Theo mjukt. Kendra fnittrade till. Hon sa snabbt hejdå till mig och Elliott och försvann sedan ut från huset.

En tryckt tystnad la sig över oss tre kvar i rummet.
"Jaha.." mumlade Elliott.
"Vad ska vi göra idag?" frågade jag för att lätta upp stämningen.
"Vänta? Ska vi umgås med honom på riktigt? Jag trodde att du bara sa det för att göra Kendra glad" sa Elliott till mig, trots att Theo satt mittemot oss. Jag suckade tröttsamt åt Elliotts dryga beteende.
"Ja, vi ska umgås med Theo på riktigt. Sluta larva dig" mumlade jag irriterat. Jag flyttade blicken till Theo. Han log försiktigt mot mig.
"Jaha, då kan väl jag lika gärna dra så ni två kan gulligulla" muttrade Elliott och reste sig upp. Jag flyttade min förvånade blick mot honom.
"Vad snackar du om? Jag och Theo ska aldrig göra något sånt igen" sa jag skarpt utan att vända blicken mot Theo, jag ville inte se hans reaktion. Elliott fnös.
"Ni kan ju inte ens hålla era blickar ifrån varandra? Hur hade ni tänkt er att hålla händerna ifrån varandra när Kendra inte är i närheten?" utbrast Elliott. Varken jag eller Theo svarade. Elliott hade rätt och jag hatade att han hade rätt. Jag ville inte göra något med Theo för jag ville inte såra Kendra och jag visste att det var fel, men ändå ville jag så gärna bara slänga mig Theos famn och kyssa honom.

"Okej, regler," började Elliott. Jag och Theo vände våra förvirrade blickar mot Elliott.
"Ni får göra vad ni vill, jag bryr mig egentligen inte och jag kommer inte berätta för Kendra, om Kiara inte gör slut med mig eller nåt, vill säga. Men gör ingenting framför mig, det accepterar jag inte" fortsatte Elliott. Han var helt seriös i vad han sa, och det gjorde mig orolig.
"Fint av dig, Elliott" mumlade jag ironiskt, "men det kommer inte behövas."
"Tror ni ja, men vänta bara" mumlade Elliott och fnös. Jag himlade med ögonen. Jag och Theo hade fortfarande inte mött varandras blickar.
"Sluta, Elliott. Det räcker nu" muttrade jag och reste mig upp. Jag tog min tallrik och gick bort till diskhon och la ner disken i slasken. Med ett djupt andetag vände jag mig om. Både Elliott och Theo granskade mig med sina blickar. Jag såg hur Elliott funderade på något. Till slut nickade han.
"Jag drar till stan idag, jag måste fixa lite grejer. Ni får klara er själva, gör vad ni vill" sa han med ett flin. Innan varken jag eller Theo hann protestera så var Elliott ute från köket. Jag skyndade mig efter honom och mötte honom i mitt rum.
"Vad gör du?" utbrast jag förvirrat. Elliott svarade inte utan plockade på sig sin mobil och sin plånbok och trängde sig förbi mig. Jag följde suckandes efter honom.
"Elliott! Svara mig!" utbrast jag och drog tag i hans arm i hallen. Elliott vände sig mot mig. Han såg mig rakt i ögonen och log lurigt.
"Ju mer du gör med Theo, desto mer har jag att hålla över dig" sa han och ryckte på axlarna. Jag rynkade på pannan och skakade på huvudet.
"Är du seriös? Du är så vidrig" utbrast jag. Ilskan kokade inom mig. Elliott blinkade mot mig innan han gav mig en snabb kyss. När dörren stängdes igen framför näsan på mig fnös jag till. Jag behövde stå där ett tag för att samla mig. Tårarna var inte långt borta och jag hade svårt att tänka klart. Vad hade jag gett mig in på? Varför lät jag Elliott köra med mig? Men mest av allt, varför var allt jag ville just nu, att slänga mig i Theos famn?

•••
Ojojoj nu har det gått alldeles för många dagar sedan jag uppdaterade sist!!! FÖRLÅT!!! Jag har haft sååå mycket i skolan och i privatlivet och jag har varken haft tid eller motivationen till att skriva.. men tack för ert tålamod!! Jag har inte så mycket att göra i helgen så jag ska försöka skriva upp mig några kapitel på den här boken och på världen är min!!!

Kommentera vad ni tycker om boken!! Ni är bäst!!
Puss & kram <3