03:27 förlåt, min syster

Kapitel 19

Förvirrat och förvånat gick jag tillbaka in köket där Theo satt. Han gav mig en frågande blick när jag entrade rummet.
"Han menade tydligen allvar" sa jag lågt.
"Bra" sa Theo och reste sig upp. Han kom emot mig, men jag backade, rädd över vad som var påväg att hända. Min rygg dunkade in i väggen bakom mig och Theo kom närmare. Jag skakade på huvudet.
"Nej, Theo. Vi får inte göra något. Det är fel" stammade jag fram. Theo skakade på huvudet.
"Kärlek är aldrig fel" svarade han. Våra kroppar var millimeter från varandra. Våra ögon var djupt fästa vid varandra. Våra hjärtan slog i takt och vi andades i symbios.
"Det vi har är inte kärlek" viskade jag. Theo flinade till.
"Okej, säg att du inte har känslor för mig så backar jag" sa Theo självsäkert. Jag svalde hårt.
"Jag har inte.." började jag, men kunde inte säga mer. Jag kunde inte ljuga för honom när jag såg honom i ögonen. Hur mycket jag än ville säga det så gick det inte.

Theos läppar pressades mot mina. Jag hatade att erkänna det, men jag hade saknat hans läppar. Kyssen gav mig ett lyckorus. Det pirrade i hela kroppen och ett leende spred sig på mina läppar. Jag älskade känslan av hans läppar mot mina, hans händer på min midja. Men jag hatade att jag älskade det.

"Snälla, vi har flera dagar för oss själva. Kan vi bara ta vara på dem? Jag vill bara vara med dig så mycket det går innan vi berättar för Kendra. Du vet att så fort vi berättar för Kendra så är det över för oss också, vi kommer aldrig kunna bli tillsammans på riktigt. Låt oss bara ha kul i några dagar" bad Theo efter kyssen. Jag tänkte länge på vad han hade sagt. Trots att allting inom mig sa att jag skulle säga nej så sa jag ja. Han hade rätt. Detta var vår enda chans att vara tillsammans. Även om det var riktigt fult gjort av oss så var det något som vi behövde. För vi visste att det aldrig skulle fungera i längden. Vi behövde dem här lyckorusen, dessa lyckliga stunder av äkta kärlek.

"Så, vad ska vi hitta på idag?" frågade Theo. Han drog undan en hårslinga från mitt ansikte.
"Kan vi inte bara lära känna varandra?" frågade jag med ett försiktigt leende. Theo skrattade till och nickade.
"Gärna" svarade han.

Strax därefter låg vi på varsin handduk nere vid klipporna. Samtalsämne efter samtalsämne flöt på och vi lärde verkligen känna varandra på djupet. Vi pratade om allt från barndom och framtidsdrömmar, till intressen och fobier. Jag älskade att få lära känna honom mer. Efter bara några timmar kände jag honom mer än vad jag kände mig själv. Han var verkligen en så fin kille och allt han sa fick mig mer intresserad av honom. Det var något med honom och allt han sa som fick mitt hjärta att slå några extra slag.

När vi hade berättat allt som gick att berätta om oss själva för varandra så hoppade vi i vattnet. Vi simmade runt medan lättsamma konversationer, mestadels skämt, flöt på. Theo simmade fram till mig och knöt sina armar runt min kropp. Jag slingrade mina armar runt hand nacke och lutade mitt huvud mot hans axel.
"Kan vi inte bara rymma härifrån? Skita i allt och alla" mumlade Theo mot mitt öra. Hur frestande det än lät så skrattade jag och skakade på huvudet.
"Det går inte. Vi kan inte göra så mot Kendra" sa jag. Theo svarade inte. Istället började han kyssa mig på halsen vilket fick mig att fnittra.

Elliott kom hem några timmar senare. Som tur var hann jag och Theo flytta oss ifrån varandra där vi fortfarande låg på klipporna. Elliott satte sig ner mellan oss. Hans blick granskade oss för att lista ut om något hade hänt eller inte.
"Bullshit att ni inte har gjort någonting under de fem timmar som ni har varit helt ensamma här" fnös Elliott.
"Vi har inte gjort något och vi tänker aldrig göra något Elliott, så släpp hoppet om att du ska ha något att hota oss med" ljög jag irriterat. Elliott skrattade till.
"Jag har redan något att hota er med, kyssen" skrockade han fram. Jag himlade med ögonen.
"Sluta utnyttja Kiara för något jag gjorde" la sig plötsligt Theo i. Jag suckade. Varje gång dem två hamnade i en diskussion slutade det med att det blev riktigt otrevligt och ibland, till och med våldsamt.
"Jag utnyttjar båda er för något ni båda gjorde" svarade Elliott stöddigt.
"Kom nu, Elliott. Vi går till huset" sa jag och reste mig upp för att undvika ett bråk. Elliott följde gladeligen efter mig och Theo lämnades ensam på klippan.

•••
Kommentera vad ni tycker om boken!!
Puss & kram <3