03:27 förlåt, min syster

Kapitel 3

"Vill du ha något?" frågade jag efter en tryckt tystnad.
"Nej, tack" sa han. Jag bet mig i läppen.
"Jahapp" mumlade jag och kisade mot honom som en indikation på den stela stämningen. Theo skrattade.
"Du kan inte låta det vara tyst i ens en sekund, eller hur? Kendra är likadan" sa Theo skrattandes. Jag fnös.
"Jag kan visst låta det vara tyst" sa jag malligt och satte armarna i kors. Theo höjde ögonbrynen mot mig och utmanade mig till det. Jag log malligt och stängde munnen tydligt.

Extremt tysta och stela sekunder passerade. Theo stod bara där mittemot mig och flinade. Han brydde sig inte alls om den otroligt stela stämningen. Till slut kunde jag inte hålla mig längre.
"Okej, visst, du vann" muttrade jag. Theo skrattade.

Precis när jag skulle starta ett nytt samtalsämne så rycktes dörren upp och jag antog att det var Elliott som hade slutat tidigare, Kendra brukade inte vara lika våldsam när hon öppnade. Snabbt därefter var Elliott inne i köket.
"Tja" sa han nonchalant mot Theo och gick sedan fram till mig. Han ställde sig mellan mina ben och kysste mig.
"Vad hände med att överrösta dem?" mumlade Elliott i mitt öra samtidigt som han gav mig fjäderlätta kyssar vid örat. Jag puttade försiktigt bort honom med ett skratt.
"Skärp dig" sa jag. Elliott suckade ljudligt och gick ifrån mig. Han plockade ner ett glas från hyllan ovanför diskbänken och fyllde det med vatten. Jag förflyttade blicken mot Theo som noga iakttog mig och Elliott.

Elliott började gå ut från köket.
"Vart ska du?" frågade jag. Elliott ryckte på axlarna utan att vända sig om.
"Till ditt rum eller nåt" sa han. Jag suckade.
"Vi har gäster" sa jag menande.
"Men umgås med gästen istället då" svarade Elliott med en ton som tydde på att det var det mest självklara i världen. Jag fnös till och hoppade ner från bänken. Istället för att följa efter Elliott så gick jag fram till diskbänken och diskade glaset som Elliott bara hade ställt bredvid diskhon. När jag var klar vände jag mig mot Theo med ett tillgjort leende. Han granskade mig med en undrande blick.
"Vad?" utbrast jag, lite irriterat. Theo skakade på huvudet.
"Är han alltid sådär?" frågade Theo. Jag höjde ögonbrynen.
"Vadå?" mumlade jag, trots att jag visste exakt vad han menade.
"Han är ju ganska nonchalant och dryg" sa Theo osäkert. Han verkade inte gilla att prata skit om andra.
"Varför bryr du dig?" muttrade jag irriterat och gick förbi honom ut i vardagsrummet.
"Nej, jag ska väl inte lägga mig i, men han verkar bara inte så trevlig" sa Theo tveksamt när han kom efter mig in i vardagsrummet. Jag satte mig ner i den ena soffan och Theo satte sig i den andra.
"Alla kan inte vara genuint snälla hela tiden. Så du kan sluta spela, något lurt är det med dig" sa jag bittert. Som jag tidigare hade nämnt var jag ganska lugn och hade inte lika kort stubin som Kendra, men när det gällde påhopp om mig och Elliott så blev jag fort irriterad och ställde mig i försvarsläge, mest för att jag visste att de hade rätt men jag ville inte inse det.
"Varför ska man vara otrevlig utan anledning? Och speciellt mot någon man gillar?" kontrade Theo. Antingen spelade han väldigt bra eller så var han helt enkelt en riktigt, genuint snäll kille, jag kunde inte bestämma mig för vilket.

Jag hade inget kvar att kontra med och därför förblev jag tyst. Jag visste att Theo hade rätt, men han visste inte hela sanningen. För sanningen var att jag gillade Elliott, mycket, och även om han inte visade det tillbaka så visste jag att han gillade mig.

"Så, vad gör du utanför skolan? Några intressen?" frågade jag för att byta samtalsämne.
"Jag jobbar på ett hem för ensamkommande flyktingbarn" sa han och log för sig själv av tanken.
"Men lägg ner" utbrast jag, "så perfekt kan du inte vara!"

Theo skrattade svagt.
"Perfekt vet jag inte" mumlade han generat. Jag höjde ögonbrynen och fnös.
"Men du får sluta vara en sån jävla svärmorsdröm för du får bara mina föräldrar att hata Elliott ännu mer" sa jag, mest på skämt, men med en gnutta allvar.
"De har nog tillräckligt med belägg för det redan" mumlade Theo lågt. Jag himlade med ögonen, men orkade inte protestera.

Kendra kom hem en halvtimme senare. Hon kom in i vardagsrummet och Theo sken upp i ett sött leende. Han reste sig snabbt upp och gick fram till henne. Hans armar omfamnade hennes midja och han kysste henne mjukt och passionerat innan han kramade om henne. Efter deras kram vände de sig mot mig.
"Tack för att du tog hand om Theo" sa Kendra glatt mot mig. Jag skrattade eftersom det lät som att jag hade passat en hund eller en bebis åt henne.
"Äh, han var en duktig kille. Men nu får du hålla din del av avtalet" sa jag och log retsamt.
"Jaha? Så du var bara trevlig mot mig för att du hade ett avtal som gynnade dig med Kendra?" utbrast Theo och spelade stött. Jag putade med underläppen mot honom.
"Men Theo, jag sa ju det, alla är inte lika genuint snälla som du" sa jag och ryckte på axlarna. Theo skrattade och himlade med ögonen.
"Så vad är din del av avtalet?" frågade Theo, riktat mot Kendra.
"Att laga mat åt henne och Elliott" sa Kendra med en suck.
"Äh, jag bjuder på pizza" sa Theo och kysste Kendra på kinden.

•••
Hörni!!!! Jag behöver er hjälp!!! Jag har en tydlig bild om den här bokens handling och jag tror att de flesta av er vet vad det är, meeen jag behöver ideer på saker som kan hända vid sidan av!!! Så snääälla dma mig ideer på vad som kan hända i boken, stora som små!! Jag uppskattar allt för jag har en sådan extreeeem skrivartorka på den här boken...
Puss & kram <3