03:27 förlåt, min syster

Kapitel 17

Dagarna gick. Jag och Elliott var, i princip, tillbaka till vårt normala förhållande. Med tanke på att jag ändå inte skulle bli av med Elliott tills han var nöjd så valde jag att försöka lägga allt bakom mig och försöka göra det bästa av situationen. Just på grund av det så hade vi inte pratat om varken mig och Theo eller Elliott och tjejen från festen, och det var faktiskt ganska skönt. Att mitt i allt strul bara få släppa det och gå vidare. Inte för att jag fortfarande hade samma känslor för Elliott, för det hade jag verkligen inte, men han hade ju fortfarande sina stunder då han var gullig och snäll mot mig, och speciellt nu när han visste att han behövde anstränga sig lite extra för att han hade gjort bort sig.

Även om mina tankar låg konstant på Theo så försökte jag verkligen att trycka bort dem. Jag försökte vända bort huvudet varje gång min blick fastnade vid honom, jag försökte få bort leendet på mina läppar när jag hörde hans namn, men det var svårt. Och det var extra svårt eftersom han gjorde detsamma. Det fanns så mycket outtalat mellan oss. Och det skulle förbli outtalat, vilket var anledningen till att jag tog avstånd från honom.

Jag, Elliott, Theo och Kendra satt i soffan och såg på film. Det var kväll och mamma och pappa sov. Trots att det var stelt mellan mig och Theo och att Elliott och Theo verkligen inte kom överens, så försökte vi alla umgås tillsammans för Kendras skull. Dels för att hon inte skulle lista ut att det hade hänt något mellan mig och Theo och dels för att jag inte ville att hon skulle veta om att Elliott hade varit otrogen mot mig. Om hon skulle få veta att han var otrogen och jag ändå tog tillbaka honom så skulle hon bli galen och hon skulle slänga ut Elliott utan att bry sig om vad varken han eller jag hade att säga. Det var så mycket hon brydde sig om mig och det var därför jag hade en sådan extrem ångest över vad jag och Theo gjorde. Hon var så godhjärtad och förtjänade verkligen inte detta.

"Ni vet att jag börjar jobba imorgon?" sa Kendra i en gäspning när filmen var slut. Theo log nickandes medan han strök hennes hår där hon låg i hans famn. Jag satt i den andra soffan med Elliott bredvid mig, som hade sovit igenom i princip hela filmen.
"Kiara och Elliott, ni får bjuda in Theo så inte han blir ensam om dagarna" sa Kendra och vände sig mot Theo. Han skrattade och hon fnittrade.
"Jag.." började Elliott med en tröttsam ton och eftersom jag visste att han skulle säga något elakt, eller något som avslöjade att han och Theo var ovänner så avbröt jag honom.
"Vi ska välkomna honom med öppna armar" svarade jag, aningen ironiskt, men Kendra förstod ändå att jag menade allvar. Hon log mot mig. Elliott lutade sig mot min axel. Han kysste mig i nacken och jag drog mig generat ifrån honom.
"Ska vi gå och lägga oss?" viskade han i mitt öra. Jag nickade mot honom och innan jag ens hann blinka var han uppe ur soffan och påväg ut från rummet. Jag höjde ögonbrynen och skrattade för mig själv. Kendra hade kvar sin blick vid mig.
"Theo, du kan väl gå upp till mitt rum? Jag kommer snart" sa hon och gav Theo en blick, som jag förstod, men inte han. Jag skrattade åt hans oförstående min och Kendras himlande ögon.
"Hon vill att du ska dra så hon kan prata ensam med mig" förtydligade jag med ett skratt. Theo fnös stött.
"Det fattade jag faktiskt själv" muttrade han med näsan i vädret, på skämt förstås. Jag skrattade medan Kendra knuffade bort honom från soffan. Theo gick sin väg och jag satte mig ner i soffan bredvid Kendra och inväntade vad hon hade att säga.
"Vad är det mellan Theo och Elliott? Har det hänt något?" frågade Kendra och bet sig i läppen. Jag fick en klump i magen. Sakta skakade jag på huvudet.
"Äh, de har väl aldrig kommit överens?" sa jag med ett lite nervöst skratt. Kendra verkade, som tur var, inte märka min nervositet utan ryckte bara på axlarna.
"Nej, det är sant. Men kan du snälla försöka få dem att i alla fall kunna umgås och ha kul? Jag vill inte att Theo ska vara ensam här nu när jag börjar jobba" sa Kendra. Hon var verkligen bekymrad över att Theo skulle vara ensam och jag tyckte det var så gulligt, men det var ännu en sak som fick mig att känna mig så äcklig. Det jag och Theo gjorde blev bara mer och mer fel.
"Jag lovar att han inte ska vara ensam" sa jag och log försäkrande, trots att allt jag ville var att gråta. Kendra log tacksamt och kramade om mig.

•••
Jag har sååå dåligt samvete när jag skriver denna bok för alla karaktärer förutom Kendra är ju så respektlösa... jag har sååå svårt att göra min karaktärer elaka och jag hatar när ni inte gillar mina karaktärer, men här har jag lyckats iaf!! Men det är bra, jag måste kunna skriva om rakt igenom elaka personer också!! Hahahah!
Kommentera vad ni tycker om boken!!
Puss & kram <3