03:27 förlåt, min syster

Kapitel 7

Morgonen därpå vaknade jag av att Kendra kom in i mitt rum. Hon satte sig på sängen och tittade på mig tills jag var helt vaken.
"Hur mår du idag?" frågade hon mjukt. Jag suckade djupt och skakade på huvudet för att visa att jag inte mådde bra.
"Snälla gör slut med Elliott. Han ska inte få dig att må såhär dåligt gång på gång" sa Kendra medlidande, men ändå menande. Jag svarade inte eftersom jag visste att hon hade rätt.

"Jennifer och Denise kommer hit snart så ska vi ha en mysdag på klipporna" sa Kendra när hon märkte att jag inte ville prata om Elliott. Jag nickade och försökte mig på ett leende. Jennifer och Denise var två av de vänner jag och Kendra hade här.
"Upp med dig, klä på dig och ät frukost och kom ner till klipporna sedan. Jag och Theo går dit nu" sa Kendra och gav mig en kram.

En halvtimme senare gick jag ut genom ytterdörren till vår stuga. Mamma och pappa satt ute vid bordet på gräsmattan och läste varsin bok.
"Godmorgon! Var är Elliott?" sa mamma glatt när jag gick förbi dem. Pappa lyfte blicken från sin bok och tittade undrande på mig. Jag svalde hårt. Det sista jag ville var att berätta om vad som hade hänt för mamma och pappa. Mest för att de redan ogillade Elliott så pass mycket och hela tiden hade sagt att han inte var bra för mig. Om jag berättade detta för dem skulle de få sin 'vad var det jag sa-upplevelse' och det behövde jag inte just nu. Dessutom vågade jag inte berätta för dem eftersom det skulle innebära att de blev arga, både på mig för att jag festade och på Elliott för att han behandlade mig som han gjorde. De skulle nå sin gräns och inte låta mig träffa Elliott längre. Och det ville jag inte riskera, även om jag var rätt så säker på att jag inte ville tillbaka till Elliott.
"Han hade lite grejer hemma som han behövde fixa innan han åkte" ljög jag leendes. Mamma och pappa nickade fundersamt, som om de inte trodde mig, vilket de hade all rätt till.

Utan några följdfrågor lät mamma och pappa mig gå ner till klipporna på vår tomt. Klipporna sluttade ner till vattnet och det var perfekt på somrarna för mig och Kendra eftersom huset låg precis intill och det var ett bra badställe, dessutom var det aldrig folk där eftersom det var vår tomt. Kendra, Theo, Jennifer och Denise befann sig redan vid klipporna och hade brett ut handdukar och satt på musik på en högtalare.

Dagen gick och vi hade det roligt och mysigt. Däremot sänktes mitt humör gång på gång när Elliott ringde mig. Jag tryckte på avböj varenda gång eftersom jag inte ville prata med honom samt eftersom jag inte hade något att säga till honom. Till slut orkade jag inte med hans samtal så jag gick ifrån dem andra in i huset och svarade aningen argsint.
"Vad vill du?" muttrade jag. Elliott verkade bli chockad över att jag äntligen svarade vilket gjorde honom stum för några sekunder.
"Vart är du? Jag har fan letat i hela jävla stan efter dig" utbrast han. Jag fnös till. Med tanke på hur han hade betett sig så trodde jag verkligen att han skulle säga förlåt det första han gjorde, men tydligen inte.
"På landet" muttrade jag.
"Men va? Vi skulle ju dit tillsammans idag?" utbrast Elliott irriterat. Jag suckade.
"Varför stack du igår? Gjorde jag något fel?" frågade Elliott. Jag suckade återigen medan jag dunkade ner på stolen vid matbordet inne i köket.
"Ja, Elliott. Du gjorde något fel, som vanligt" mumlade jag.

I bakgrunden hörde jag en dörr smällas igen, men det var inget jag brydde mig om, jag hade säkert glömt att stänga dörren och vinden blåste igen den nu.
"Vadå som vanligt? Kan du sluta bete dig som att jag är någon jävla idiot som inte bryr mig om dig? Du är så otacksam. Du förstår inte hur mycket jag har gjort för dig" sa Elliott med en allvarlig och irriterat röst. Jag blev rädd av hans skarpa tonfall. Han var förbannad, på mig? Vad hade jag gjort fel.
"Jag har inte gjort något fel, Elliott. Och jag är trött på hur då behandlar mig. Så skärp till dig för annars är vi två över" sa jag skarpt. Steg närmade sig köket och in genom dörren kom Theo. Han ryckte till av rädsla när han såg mig men log sedan och smög fram till diskhon för att visa att han skulle vara tyst.
"Kan du sluta ta råd från Kendra och hennes falska pojkvän? De har ingenting med oss att göra" utbrast Elliott surt. Varje gång jag snäste till mot Elliott efter ett bråk och var beredd att göra slut med honom, var efter att jag hade pratat med Kendra och därför listade Elliott snabbt ut att det var likadant denna gång.
"Jag tänker inte ens argumentera mot dig längre" sa jag besviket innan jag snabbt la på, utan att låta honom komma med en kontring.

•••
Kommentera vad ni tycker om boken!!! Och ni har väl inte glömt att checka in mina andra pågående bok världen är min?
Puss & kram <3