Skrivtips från lektören

Börja skissa på din bok

Okej, så nu har du svarat på frågan om varför du vill bli författare. Jag hoppas att du tillhör den andra kategorin, den som inte söker berömmelse och pengar. Annars kommer vår dialog bli avsevärt svårare i framtiden.

Och nu då?

Ja, förhoppningsvis har du en historia i huvudet som du vill få fram, annars är det hög tid att sätta sig ner och fråga sig själv: vad är det jag vill säga till världen?

För mig började det när jag var runt 13 år. Jag beskrev det som att jag hade en  film i huvudet som jag vid varje ledigt tanketillfälle redigerade, ändrade och utvecklade. Jag fick aldrig en paus ifrån den. Jag försökte att få mina vänner att skriva ner den åt mig för jag trodde inte på att jag var tillräckligt bra. Jag stavade fel, syftade fel och hade alla möjliga grammatiska fel. Svenska var inte min grej. Men det var ingen som var sugen på att skriva ner en lång berättelse.

"Skriv den du!" sa de alla. Så jag fortsatte att redigera, utveckla och ändra historien i huvudet.

En dag berättade min kusin för mig att hon hade skrivit en novell till en novelltävling. Den var på hela 20 sidor! Jag kunde knappt tro mina ögon. Hur kunde hon skriva SÅ långt och jag inte ett ord. Min kusin frågade mig om jag ville läsa hennes novell och det ville jag verkligen.

Den 13 juni 2006 försökte jag i alla fall skriva ner berättelsen som kom att bli Världen Under Havet (som den idag heter). De första tjugo sidorna var en ren kopia av min kusins novell. Den var ju så spännande att jag var tvungen att ha den med och skriva fortsättningen. Men jag gav snart upp. Jag var ju inte tillräckligt bra. Det kunde vem som helst se på mina betyg i svenska.

Jag fortsatte att redigera, utveckla, och gallra. Att stjäla någon annans berättelse var inte bra, det insåg jag och snart hade jag min egen prolog. Allt detta fortfarande i mitt eget huvud.

Det skulle dröja tills jag var 18 år innan jag återigen vågade sätta mig ner framför datorn och trycka på de läskiga knapparna som kallas tangentbord. Under projektarbetet i gymnasiet så bestämde jag mig för att skriva ner historien, få den ut ur huvudet en gång för alla (trodde jag). Det året skrev jag de första 150 sidorna på min berättelse. Det var då jag insåg att det skulle bli en trilogi varav första delen blev färdig den 10 juni i år. Nästan 10 år efter att jag först börjat!

Men, jag inser idag att jag gjorde ett stort misstag. Jag hade ingen utstakad plan för min berättelse. Jag har under de senaste åren insett någonting som jag hela tiden varit emot. Det är att ha en skiss över hela berättelsen INNAN jag börjar skriva. Suck. Hjälp vad jag protesterade högljutt mot det för några år sedan.

"Men då tar du ju bort det roliga och fria med att skriva!" skrek jag. "Det dödar hela kreativiteten."

Det kändes så.

Dock vill jag idag ändå påstå att en skiss är en bra grej, ett verktyg som underlättar allting så oerhört mycket. Och nej, den dödar inte kreativiteten utan hjälper bara den på traven.

Outlining, som det heter på engelska är en plan för vad din berättelse eller bok ska innehålla. Stora händelser och twister som kommer att ske. Personligen har jag börjat göra en kapitelöversikt över mina planerade verk  nu och det har underlättat mitt skrivande någons oerhört. Jag medger att jag ibland faller tillbaka i gamla spår och börjar skriva innan jag gjort en outlining, men jag kommer alltid till ett ställe där jag skör fast. Då påminns jag om vilket steg jag har hoppat över. Efter att ha gjort en outlining så skriver jag inte i blindo utan vet vart jag är på väg, var jag är och vart jag kom ifrån.

Så, innan du börjar skriva. Gör en skiss över vad din bok ska innehålla. Staka ut din plan och underlätta för dig själv och dina karaktärer.