Han som avvisade mig

Ny story

Oj, länge sedan man skrev här. Att se "Honom jag vart förälskad i" på nytt fick mig att inse min utveckling som hänt under åren. Hur stolt jag är över mina berättelser. Att läsa era kommentarer får ett leende sprida sig, varm i bröstet blir man också. Jag valde att åter publicera denna utan att redigera, låter den vara sin originella story. Någon gång i framtiden jag kanske väljer att redigera den, ge det ett nytt liv.

Saknar lite att publicera här, men mycket har hänt och sitter just nu och skriver på en alldeles ny story. Tanken är att publicera den, men tänkte ge er ett litet smakprov. Det är mycket jag vill skriva här, men för att det inte ska bli lång, låter jag bli. Här nedanför är en liten bit av början av Lumorth.

Jag litar på er att inte kopiera.

Dold av skuggor, glitter och magi söker den efter lyssnande öron. Instrumentens melodi svävar på jakt efter svaga hjärtan. Om man inte är försiktig kommer musikens trolldom sätta sina klor och sluka dig hel.

I salen bakom dörrarna har den redan förfört hälften. Där champagne glittrar i eleganta glas, minglar sig skrattet med magin. Dess skimmer dold för blotta ögat, livfester den sig på huden. Förklädda i sitt bästa tyg vandrar folket rastlösa omkring, hungrande efter svagheter de kan använda.

Omedvetna om den inkommande faran.

Under hjälmar av obsidian betraktar gråa ögon likt aska gruppen närma sig med tysta steg. I gruppen av rött och svart döljer sig en skepnad med omärkta ögon vars blick bevakar vakternas minsta rörelse.

Patetiskt.

Musikens dödliga skepnad svävar över de två männen, dess skratt vibrerande i luften. Med ett enda fingerknäpp kan väsendet få männen att dansa till deras död. Idioterna har inte ens insett deras öden ännu, det enda de har sin uppmärksamhet på är kvinnan framför mig. Lusten i deras ögon svartnar, tungan sveper över läppar som att de försöker smaka hennes hud.

Idioter.

Ett vackert ansikte och de faller ner på knä i hopp om att värma hennes säng. De skulle vara för upptagna med att drägla för att märka kniven skära upp strupen. Men varför är jag förvånad? Männen är från Aeros, landet där man flyger på bevingade hästar. Varför Atwater har ställt dem här är ett mysterium.

"Var redo. Ni vet vad ni ska göra."

Tummen smeker ringen i bekräftelse av dess närvaro. Strax kommer den lysa rött under lampornas sken. Ikväll kommer skrik av fasa tränga bort musikens väsen när salen förvandlas till ett hav av blod. Ett skratt letar sig genom de röda läpparna, vars läte får vakterna att rysa.

Soldaterna vid dödens portat stöter ner spjuten mot golvet i tre rytmiska slag. Deras grå handskar greppar portens handtag, böjer på huvudet och låter salens ljud flöda utåt. Paret framför kliver ut på terrassen utan att tveka, deras porslin blanka ansikten stirrande ut över massorna.

Vad tycks?