Han som avvisade mig

6. Alpha

Angels POV

Jag tittar på medan Elina kommer emot oss med ett elakt leende. Jag blir stel som en pinne och tittar vaksamt på henne. Alva trycker min arm och jag vänder mig mot henne. Hon har en kall blick när hon tittar på Elina. Bra att veta att hon är på min sida.

    Du var ensam förut, nu har du oss och vi låter ingen skada dig. Dit du går, dit går vi.

    Erics röst dyker upp och känner hur modet kommer tillbaka. Jag vänder mig mot Chris igen och nickar kort. Chris ser på Alex igen. "Alpha Alex. Jag skulle vilja presentera oss. Det här är Haley, men mate", han lägger sin arm över Haley och sorgen sköljer över mig. Min blick fastnar på Alex och tänker att det där kunde ha varit vi. Men genast sträcker jag på mig och låter mitt leende komma tillbaka.

    "Detta är Eric, min Beta. Isak där borta är ledaren för krigarna, Jesse är den näst bästa krigaren och på tredje plats kommer Angelica. Linus s ..." säger han men avbryts av ett elakt irriterande skratt som bara kan ha kommit från en person. Vi vänder oss mot henne och ser henne böja sig framåt i skratt. Hon möter min blick och ler.

    "Är den här slampan er tredje bästa? En krigare? Hon som inte ens kan slå en köttbit ordentligt! Du måste skämta!" skrattar hon och ilskan flammar upp inom mig. Kayla kommer fram igen och försöker skifta, men jag vägrar låta henne att göra det.

    "Elina? Är det verkligen du? Jag kände inte igen dig! Du är mycket mer slampig än du var förut!" kontrar jag hotfullt och hör hur några fnissar till. Elina blänger på sin flock för att sedan blänga på mig. Hennes ögon kastar blixtrar och om blickar kunde döda så skulle jag vara tio meter under.

    "Ska du säga! Du kan inte ens slås. Du var en löjlig, patetisk slampa när du var här och inte ser du bättre ut!" skrattar hon och gör en gest med sin hand med perfekta naglar. Jag höjer bara på ögonbrynen mot henne. Både hon och jag vet att jag är förändrad och mycket snyggare än förut. Herregud! Alla vet nog det.

    Men hennes sista ord får mig att bli vansinnig. "Du var en svag bitch som inte ens kunde ta hand om sig själv. Nej, du kommer hit med en ny flock och övertalade Alphan att du var en krigare. Hell! Du låg säkert med honom!"

    Alla i våran flock ser hotfullt mot henne medan de morrar, och inte bara vår utan Alpha Alexander också. Förvånat ser jag på honom men hans blick är fokuserad på henne. Jag vänder min kyliga blick mot Elina och sliter mig loss från Alva och går med snabba steg emot mig. Hennes ögon börjar bli mörka som betyder att hennes varg är tillsammans med henne. Min hand träffar hennes kind med en hög smäll och hon faller nästan ner på marken.

    Men innan jag hinner reagera så är hon över mig i vargform och försöker bita mig. Vafan? Det där är orättvist! Snabbt knuffar jag bort henne från mig och skiftar. Alla flämtar och vissa skriker förskräckt när de ser på.

    Elina visar sina tänder i ett högt morr och jag gör samma sak. Elinas bruna varg är mindre än mig och jag flinar inombords. Ha! Jag tar sats och hoppar på henne så vi tumlar runt på marken innan jag hamnar över henne. Snabbt trycker jag ner min tass mot hennes hals och blockar syret. Men ändå ger hon sig inte. Det måste hon få en applåd till.

    Jag piper smärtsamt till när hennes bak tassar trycker mot min mage och knuffar undan mig. Elina rullar över mig och visar sina tänder.

    "Nu ska hon få! Den bitchen ska inte slå oss!" skriker Kayla och känner hur min styrka sträcks när hon trycker i. Mina tänder hittar hennes oskyddade nacke och biter hårt och får ett gnyende som svar. När blodet rinner i min mun släpper jag henne och reser mig upp. Jag skakar pälsen och ser mig omkring på alla stumma ansikten, utan min flock naturligtvis. De vet att jag inte ens försökte, men det behöver inte de andra veta. Eric har ett stolt leende när han ger mig kläderna så jag kan skifta.