Han som avvisade mig

9. Hemma

Alexanders POV

Det här har varit den värsta veckan i mitt liv. Och det är på grund av min söta kurviga rödhåriga lilla mate som än ligger medvetslös. Kate har gjort allt för hennes skull och nu är det Angelicas tur att bestämma hur hon ska göra. Vakna eller dö.

    Dag in och ut har jag suttit i den obekväma stolen bredvid hennes säng. Med hennes hand i min har jag suttit varje timme. Kate har skällt på mig för att vara så dum att bara sitta här men det känns som att mitt liv har blivit grått utan henne. Hon måste vakna. Hon bara måste. Eric och Chris har varit på besök några gånger tillsammans med Angelicas vänner.

    Jag stirrar på hennes stilla ansikte och önskar med hela mitt inre att hon ska vakna.

    "Alpha Alex?" hör jag en röst bakom mig och jag vänder på huvudet för att se Alva stå vid dörren. Hon håller en bricka med en mat som luktar väldigt gått. Jag sneglar på klockan och suckar. Jag har inte ätit på flera timmar.

    "Ja?" suckar jag utmattat och stryker mig i ansiktet. Jag måste raka mig också inser jag förundrat. Hur länge sen rakade jag verkligen? Och hur mycket sömn har jag fått denna vecka? Inte alls mycket. "Jag har mat med mig."

    Hennes röst rycker mig från mina tankar och jag ler trött. Jag tar emot brickan men äter inte. Alva ler mjukt mot mig innan hon går fram till hennes bästa vän och lägger handen på hennes kind. "Hur mår hon?" mumlar hon utan att titta upp. Det hugger till i bröstet när jag tittar på Angelica igen.

    "Inget förändrat. Om det händer något så meddelar jag dig." svarar jag mjukt och ställer mig upp för att ställa mig vid fönstret. Därute ser jag flera medlemmar från våran flock och Black moon. De skrattar och har kul. Fotsteg närmar sig dörren och jag vänder mig om för att se Alva på väg ut.

    "Vänta Alva." motvilligt vänder hon sig om och ser mot mig. Alla vet nu att Angelica är min mate och att jag avvisade henne, och vissa tycker inte om mig för det och Alva är en av dem. Jag tvekar när jag ser hennes irriterade min men sväljer min stolthet och ställer min fråga."Vet du hur jag kan få tillbaka Angelica?"

    Genast blir hennes irriterade min mjukare och jag till och med får ett leende. "Alpha Alexander. Ge henne tid att vänja sig men var alltid där för henne. Få henne att lita på dig och kanske kanske då kan du få tillbaka henne igen. Men om du gör henne illa igen så får du med mig att göra." hotar hon och får mig att le lite.

    "Jag är glad att hon har en sån bra vän som du, Alva."

    Hon fnissar förtjust innan hon hoppar ut genom rummet. Jag går fram till stolen igen och plockar upp gaffeln för att äta maten. Min mage vrålar högt av hunger och jag hugger ivrigt i mig. Sen tar jag hennes hand och pussar henne på pannan.

    "Kom tillbaka."

Angelicas POV

"Kom igen mamma!" flickan höjer händerna över huvudet och fnissar. Den äldre damen skrattar tillsammans med dottern när hon börjar springa efter henne. Flickan skrattar ännu högre och springer iväg på hennes små ben.

    "Nu tar jag dig!" ropar mamman när hon börjar springa efter henne. Solen glänser upp hennes bruna hår och tårarna börjar rinna nerför mina kinder. Den lilla flickan skriker när hon får syn på hennes fader och jag följer långsamt blicken mot honom.

    "PAPPA! Rädda mig!" skriker hon och kastar sig i hans famn. Han skrattar tillsammans med sin mate och dotter samtidigt som han lyfter upp henne i famnen. "Inte kan jag väl låta min prinsessa bli slukad av monstret?"