Han som avvisade mig

Prolog

Tänk dig att bo i en flock och alla verkligen hatade dig. Till och med din egen bror. Den bror som du har känt hela ditt liv, den bror som ska stötta och skydda dig när något händer. Men det är inte ens i närheten av min bror. Nej, han mobbar och misshandlar mig varje chans han får. Mina föräldrar dog när vi blev attackerade av De ensamma för 11 år sedan. Ni förstår, De ensamma är de vargar som inte lever i en flock. Men iallafall så var jag runt 5 år och det var då allt började. Låt mig förklara. Alla tycker att det var mitt fel att de dog.

    Skogen runt omkring mig är så vacker och jag vänder mig mot mamma som sitter på filten som vi tog med oss. Hon har en bok i handen och läser, men jag vet att hon inte släpper blicken från mig. Själv springer jag omkring och låter min fantasi flöda.

    "SPRING!" skriker mamma helt plötsligt och jag vänder mig om i förvirring för att se henne i vargform och visa tänderna emot mig. Förskräckt ser jag henne springa emot mig och hoppa över mig för att krocka med en annan grå varg. Jag skriker när en till hoppar över henne och biter tag i hennes axel.

    "MAMMA!" skriker jag och stirrar förskräckt på när mamma försöker kämpa emot två vargar. Jag var för liten för att inse att det var De ensamma, men när en till varg dyker upp från skogen och hoppar på en grå varg som har ett hårt grepp om mamma. "PAPPA!" piper jag förskräckt när en hand tar tag i min arm och börjar dra bort mig. Trots min lilla form så kan jag slås, men denna man var inte alls som de i min ålder. Han är mycket starkare.

    Pappas svarta varg kommer springandes emot oss och mannen som höll i mig piper förskräckt till när han ser pappa komma flygandes. Men en till varg kraschar in i honom och de flyger iväg. Mannen som håller i mig håller i en kniv och sticker den i min mage, som får mig att skrika.

    Mamma tacklar mannen bakom mig och skogen blir ett blodbad. Allt slutar med att mamma blir tacklad av två vargar som sliter henne i stycken och jag hör pappas plågade yl när han känner hans mate dö. Min mamma dog framför ögonen på mig och pappa dog någon minut efter det.

    När min bror hittade mig så låg jag på sidan och höll på att förblöda men det han gjorde var att se äcklat på mig och gå till mammas kropp.

    Jag har än ärret kvar, tillsammans med många fler.

---------------

Yeay, åter tillbaka här på wattpad. Detta är prologen på Han som avvisade mig och som sagt så har jag lagt till och tagit bort saker för att göra berättelsen bättre. Förhoppningsvis så kommer ni gilla den här lika mycket som förra. :)

-E