Havsfödd (PAUSAD)

Inledning

Det var idag som gällde. Ikväll, vid soluppgången ska alla 18-vintriga träalver gudaväljas. Träalverna har sex gudinnor; Livets Gudinna, Visdomens Gudinna, Modets Gudinna, Sanningens Gudinna, Kärlekens Gudinna och Godhetens Gudinna.

Innan gudacermonin tillber träalver dem alla sex men ceremonin avslöjar vilken av gudinnorna man verkligen tillhör. Efter ceremonin får varje alv en speciell gudagåva beroende på vilken gudinna de tillhör. En alv kan få allt från ett minne som gör att man kommer ihåg allt man läser i ordagrann detalj till att kunna äta stenar utan att bli sjuk. Men det finns även en annan mycket fruktad möjlighet under ceremonin, att man blir en solum, det är alla träalvers största rädsla, att man inte tillhör någon gudinna. Att man är en utböling, en solum.

Jag reser mig upp och drar snabbt på mig mina tunna yllebyxor och min gröna spindelvävs-tröja. Över det drar jag på mig min tjockaste yllerock.
- Vart ska du så tidig? frågar Li sömnigt medan hon sitter på golvet vid mån-elden och kokar gröt, hon kan försöka, men hon kan inte lura mig, genom den spelade sömnigheten hör jag tydligt den spända tonen, hon är precis lika nervös som jag inför i gudaceremonin.

Måneld är alvernas eld, dess bränsle består av mörker och kyla och ger ifrån sig värme och ljus. Det ser mest ut som en flytande boll av strålande ljus. Li är min tvillingsyster även om vi inte ser lika ut alls och vi har stått varandra nära hela livet eftersom våran mor och moster dog för flera år sedan i den allvarliga sjukdomen plagaip, bara ett år efter att dom flydde med oss hit, undan från kriget. Vår far stannade för att slåss, alla säger att han dog där. Kriget är över nu men konsekvenserna är uppenbara. Innan kriget hade alla alvsorter var sin del av landet, men när bergsalverna blev allt mer giriga och makthungriga startades ett inbördeskrig i Myri. Det slutade med att bergsalverna vann och tog över hela landet. Det finns gränser överallt som man behöver speciella intyg för att få krossa. För exempel som att resa från en by till en annan. Överallt kan man se patrullerande bergsalver med metallmasker över sina ansikten. Myri gick från ett land av överflöd till ett land i kris för alla, förutom bergsalverna som inte verkar dra sig för att utnyttja alla andra för sitt egna välmående.

- Hallå? säger Li och viftar med sin smala bleka hand framför mitt ansikte.
Jag rycker förvirrat till.
- Ööö, jo jag ska lämna några örter till Minnie, säger jag frånvarande, hon har tydligen feber och hon kan ju knappast missa gudaceremonin!
- Hälsa henne att krya på sig, Lex, säger Li oroat, det är så likt min syster att jämt och ständigt oroa sig för andra.

Två solsteg (2 timmar) senare är jag och Li påväg till marken för första gången där ceremonin tydligen ska äga rum. Li går bakom mig medan vi smidigt springer över grenarna i Storträdet, där hela vår by bor. Nästan all bark har skavts av, på grund av hundratals års användning. Varje dag går hundratals alvfötter runt på grenarna. Det är igen konst för oss. De små alvlingarna lär sig klättra runt innan de kan gå.

Jag håller mig krampaktigt fast i den lägsta grenen. Jag vet att jag överreagerar men jag har aldrig varit på backen förr. Efter en gnista (en sekund) tar jag ett djupt andetag och svänger mig ner. Jag landar mjukt på de röda och gula löven som rean fallit av träden. Jag ser mig omkring och jag kan inte hindra mig själv från att spricka upp i ett stort leende som fort bleknar när jag ser de andra trädalvernas stela kalla miner. En efter en landar de andra träalverna som också ska gudaväljas idag på backen runt mig. De är ganska olika mig, det är nog också det som gör att ingen utom min syster och min vän Minnie verkar tycka om mig. Mitt hopp är att gudaceremonin kan få dom att förstå att jag är en av dom. Jag har alltid varit det svarta fåret. Jag är längre än alla de andra och inte lika späd. De flesta har ljusa, milda hårfärger, som rosa, orange, blekt grönt, blond eller ljust brunt medans mitt hår kan inte beskrivas som annat än korpsvart.

Jag blinkar till och täcker ögonen med min ena arm när dagens första strålar och med ens ser jag hur sex träalver, alla klädda i rött stiger fram ur skuggan.
- Följ oss, säger en av dem och utan ett ord till vänder de sig sedan och börjar sedan gå in i den dunkla skogen, så tyst och jämt att man skulle kunna tro att dom stävade några korn (cm) över marken.

_____________________________

Hej hörni!! Jag hoppas att ni tyckte om första biten av Havs-född!! Jag skulle bli jätteglad om ni röstade!

Om ni inte tyckte om den eller har något annat ni vill dela, tex frågor, kommentera gärna eller skicka ett meddelande till mig!

Jag försöker uppdatera minst en gång i veckan :)