För evigt är för oss nu ~ Dante Lindhe

Kapitel 8

6 juli 2019
Alinas perspektiv

Igår efter spelningen åkte vi till Göteborg för att gå på Yaki-da. Eftersom jag inte dricker slutade det med att jag fick köra, men det gjorde inte mig något. Därefter festade vi där halva natten.

Idag ska vi åka till Sundsvall för killarna ska spela på Sensommar. Det är väldigt nostalgiskt för mig eftersom det var där jag och Dante först träffades och faktiskt började lära känna varandra.

"Är ni vakna?" frågar jag och kastar en varsin kudde på Dante och Axel.

"Mm" får jag till svar av båda.

"Klockan är 6, om en timme måste vi åka. Ni kan sova i bilen. Så upp och hjälp till att packa ihop allt nu" säger jag.

Prinsen 🤴🏼 06.03
Vakna?

Jag 06.04
Jag är, men de andra två är svåra att få liv i. Ses vid bilen om 40 min

"Nej men på riktigt, ni kan sova i bilen så upp och hoppa nu. Vi måste åka mot Sundsvall snart" säger jag otåligt samtidigt som jag börjar packa ihop allt på vårt rum. Dante och Axel reser sig ur sängarna som två zombies och börjar fixa sig och packa sina saker.

När vi ungefär en halvtimme senare möts nere i lobbyn ser jag att alla andra också är zombies. Vissa är bakis och några är fortfarande fulla. En sak är säker, jag kommer nog vara den enda som är vaken i bilen. Carmelo checkar ut medan vi andra går mot bilen för att packa in alla grejer.

"Alina hur kan du vara så pigg?" frågar Valter.

"Well jag ska ju köra så måste vara pigg. Det finns liksom inget annat alternativ" svarar jag lugnt. Men jag känner att jag också egentligen är trött. Förhoppningsvis kan någon annan byta av mig och köra en bit senare. Carmelo kommer gående i garaget och vi alla sätter oss i bilen.

Jag 06.53
Nu åker vi från Båstad och är väl framme runt kl 18, men hör av mig mer när jag vet. Möter du oss vid hotellet? Vi ses senare ❤️

När jag har smsat Lisa låser jag mobilen och startar bilen. Dante skriver in hotellets adress på bilens GPS. Vi börjar köra. När vi har kört i ungefär en halvtimme hör jag snarkningar i baksätet. Dante vänder sig om.

"Sover dom?" frågar jag.

"Ja, alla sover" svarar Dante. "Det var under den här bilresan som jag satt och funderade på hur jag skulle hitta dig förra året" fortsätter han sedan.

"Ja, det slutade med att vi alla kom överens om att vi skulle leta dig" lägger Axel till. Axel och Dante som sitter i framsätet med mig är de enda som inte sover. Jag tittar på Dante och ler.

Vi sitter och pratar lite innan Axel tystnar och vi ser att även han har somnat. Jag ser på Dante att han är trött också. Men det verkar som att han försöker hålla sig vaken för min skull.

"Det är lugnt, du får sova du med" säger jag och tittar menande på Dante.

"Är det säkert? Jag vill ju hålla dig sällskap" säger Dante osäkert.

"Ja det är klart! Du ska ju orka uppträda ikväll. Jag väcker dig om det är något" säger jag och försäkrar honom om att det är lugnt. Det hinner nog inte gå mer än tio minuter innan även Dante sover. Jag sätter på radion och lyssnar på musiken som spelas samtidigt som jag kör.

När vi har kommit till Linköping börjar jag känna mig extremt trött och hungrig. Jag väcker de andra och vi hittar en restaurang där vi kan äta lunch.