För evigt är för oss nu ~ Dante Lindhe

Kapitel 16

12 augusti 2019
Alinas perspektiv

"Men Dante, ta bara en tröja du känner dig bekväm i. Vi kommer försent om du inte är klar snart" svarar jag och suckar samtidigt som jag dubbelkollar att vi har allt med oss. Om en halvtimme ska vi vara i Huddinge hos Ludwig. Vi ska dit och äta middag med alla i crewets familjer. Med tanke på att Dante inte är klar och att det är rusningstid kommer vi antagligen bli väldigt försenade. Jag skickar iväg ett sms till Ludwig för att förvarna.

Jag 18:31
Vi har inte kommit iväg än eftersom Mr Prettyboy inte kan bestämma vad han ska ha på sig, så vi blir nog ganska försenade 😪 Men börja äta utan oss i så fall

Den vildaste av alla rebellerna på Västerbron 😈 18:34
Det är lugnt, ni är inte de enda som blir sena. Kör försiktigt!

Jag låser mobilen och suckar än en gång. När ska Dante bli klar? För en gångs skull är det inte jag som tar lång tid på mig. Jag har liksom varit klar i över en halvtimme. Dante brukar alltid klaga på att jag tar lång tid på mig. Efter ytterligare fem minuter kommer han ut till hallen, där jag sitter på en pall och väntar. Han bestämde tydligen att ta på sig en vit t-shirt och sina Gucci-jeans. Jag börjar skratta.

"Vadå? Är det inte fint?" frågar Dante förvirrat.

"Jo det är jättefint älskling, det är bara lite roligt att det tog över en halvtimme att bestämma att du skulle ha på dig det" svarar jag och ger honom en kyss. Han är verkligen världens vackraste.

"Hallå Alina, ska vi dra eller? Du som hade så bråttom" säger Dante och viftar med bilnycklarna framför mitt ansikte. Jag inser att jag hamnat i min egna lilla värld av tankar på hur fin Dante är. Vi tar med oss jackor och väskan med saker som vi ska ha med oss och går ner mot parkeringen.

När vi sätter oss i bilen tittar jag på klockan. Den visar 18:47. Det tar minst 20 minuter att åka till Huddinge och sen är det mycket trafik. Vi kommer antagligen vara framme typ halv åtta.

"Jag smsade Ludwig och sa att vi blir sena, han sa att vi inte var de enda så det är nog lugnt. Sen sa han att vi skulle köra försiktigt. Vilket betyder att DU ska köra försiktigt" säger jag och tittar uppmanande på Dante.

"Jag lovar att jag ska köra försiktigt" svarar Dante leende och sträcker sig efter min hand.

"Ey, lova inte saker vi båda vet att du inte kan hålla" svarar jag och vi båda brister ut i skratt. Dante startar radion och vi sitter och sjunger med till låtarna hela vägen. Vi har tur för det flyter på ganska bra på vägen.

När klockan slår 19:22 svänger vi in på Ludwigs gata. Det står så många bilar längs vägen att vi får köra runt för att leta parkeringsplats. Tillslut hittar vi en plats på en parkering vid en skola. Dante parkerar och vi kliver ur bilen. När vi har fått med oss allt låser Dante bilen och vi går hand i hand mot Ludwigs hus. Vi går in på uppfarten och ser att det är låst på framsidan, så vi går direkt till baksidan. När vi kommer dit möts vi av flera gäng där alla står och pratar och längs hela gräsmattan ser jag ett långt dukat bord. Bordet är minst femton meter långt, men det behövs för att vi alla ska få plats.

Dante hamnar genast i en diskussion med Ludwig, Fabian och Carmelo, så jag bestämmer mig för gå in för att hälsa på de som är inne. Jag möts av direkt av Mathilde som vill visa mig något på hennes rum.

"Jag kommer strax, jag ska bara hälsa på din mamma" säger jag.

"Okej, de är i köket" svarar hon glatt. Jag går till köket och möts av Tarja, Lina (Axels mamma), Jenny, David och Fabians mamma. Jag hälsar på dem. De berättar att Noels familj, Victors familj, Valters familj och Rasmus ännu inte är här, så vi ska vänta lite med maten innan vi sätter oss och börjar äta.

Jag går in på Mathildes rum och möts av en massa legobitar på golvet. Jag som älskar lego sätter mig genast ner och börjar bygga. När Mathilde visar mig ritningen blir jag exalterad, för det är Hogwarts. Jag känner mig som en barn på nytt. Vi sitter där och bygger tills vi hör hur någon öppnar dörren.

"RAASMUUS!!!!" utbrister Mathilde och flyger upp från golvet och kastar sig in i Rasmus famn.

"Hej Sigge, jag har saknat dig också" säger Rasmus och skrattar. "Hej Alina, vad gör du härinne?" säger han sedan.

"Sigge hade lego, så fastnade här typ" svarar jag skrattade samtidigt som jag ger honom en kram.

"Okej, jag förstår. Jag skulle bara berätta att vi ska äta nu. Om ni nu kan lämna byggandet av Hogwarts utan att det rasar ihop" säger han skämtsamt.

"Hm.. kan bli svårt, men vi har inget val" svarar jag. Vi går alla tre ut till baksidan.

"Vart tog du vägen?" frågar Dante när vi har satt oss.

"Sigge hade lego, så vi fastnade med att bygga Hogwarts" svarar jag.

"Du kunde bara inte låta bli när det var lego och Hogwarts va?" frågar Dante och skrattar. Jag skrattar och skakar på huvudet.

"Det bor visst fortfarande ett litet barn i dig" säger Ludwig skämtsamt.

"Har du kommit på det nu smartskalle?" frågar jag tillbaka.

Konversationerna startar och någonstans i mitten av middagen hamnar jag i mina egna tankar. Jag sitter och halvt lyssnar på diskussionerna som förs runtomkring mig. Det är så skönt att bara kunna mysa och umgås här med alla utanför turnén och allt. Här sitter jag med en massa människor som jag älskar och lära samtidigt känna deras familjer. Allt är så mysigt. Bakom mig håller solen på att gå ner. Jag sitter här med min hand i Dantes och hans tumme stryker sakta min hand. Lite då och då tittar han på mig och ler. Jag blir lika knäsvag av hans leende som första gången jag såg det. Jag vill bara pausa tiden, kunna njuta av den ännu mer. För just här, just nu är jag så otroligt lycklig.

Om ungefär tre veckor ska jag lämna allt och åka tillbaka till London. Jag vill inte åka. Jag vill inte lämna allt det här. Men om tre veckor är semestern slut och jag måste tillbaka till verkligheten.