För evigt är för oss nu ~ Dante Lindhe

Kapitel 14

30 juli 2019
Alinas perspektiv

Gänget har precis hämtat mig och vi är på väg till Öregrund nu. Jag sitter bredvid Dante med hans arm runt mig. Nu känner jag mig verkligen hemma. Det är här jag alltid vill vara. De andra sitter och pratar om något, men jag hör inte vad för jag är helt fokuserad på Dante. Om lite mer än en månad måste jag lämna honom igen. Jag känner att Dante tittar på mig.

"Vad är det?" frågar jag.

"Du är så jävla vacker Alina. Du gör mig så obeskrivligt lycklig" svarar Dante och ler.

"Du gör mig till den lyckligaste i världen Dante" svarar jag och ler tillbaka. Dante lutar sitt huvud närmare mitt och kysser mig. Han lägger handen på min kind och jag lägger mina händer runt hans nacke samtidigt som vi båda fördjupar kyssen.

"Skaffa ett rum" säger Noel och skrattar.

"Men låt dom vara, de har ju varit ifrån varandra i några dagar nu" säger Axel.

"Men de behöver ju inte nästan sätta på varandra framför ögonen på oss" fortsätter Noel. Alla börjar skratta och både jag och Dante drar ifrån. Vi får fortsätta sen när vi är ensamma.

Klockan är ungefär ett när vi kommer fram till Öregrund. Vi checkar in på hotellet och går till rummen för att chilla lite. Vi ska vara vid stället där de ska spela vid tre för arrangören har fixat så att vi ska få åka båt och vattenskoter innan spelningen. Sen måste killarna ha soundcheck och vi ska äta också. Spelningen börjar klockan åtta.

Det slutar med att vi alla samlas på ett och samma hotellrum. Valter, Marco, Clara, Lisa, Elvira och Victor somnar medan vi andra sitter och pratar om spelningen och lyssnar på musik.

När klockan börjar närma sig tre börjar alla dra sig mot sina hotellrum för att byta om till badkläder. Därefter möts vi i lobbyn. När alla har kommit dit går vi mot den delen av hamnen där vi ska möta arrangören. Alla utom Carmelo går dit, för han måste gå med alla grejer och killarnas ombyten till området där killarna ska spela.

Vi möter arrangören och hoppar ombord på båten. Vi ska tydligen åka båten till stället där vattenskotrarna finns. Det är en fin dag för solen gassar på men ute till havs blåser det även en hel del. Vinden är varm så den svalkar knappt heller. Jag älskar havet, det gör mig alltid så lugn.

När vi kommer fram till vattenskotrarna märker jag genast av stämningen mellan Noel, Ludwig, Dante och Axel blir spänd. Det är som att något har hänt. Jag fattar inte alls vad som pågår. Jag, Clara och Nelly väljer att avstå från att åka vattenskoter. Dante försöker övertala mig att åka med honom, men jag känner inte för det.

"Har det hänt något mellan Axel, Dante, Ludwig och Noel eller?" frågar jag när vi sitter kvar på bryggan och solar.

"Nej, eller något måste ha hänt men jag har ingen aning om vad" svarar Nelly. Det märks att hon är lika bekymrad som mig. Vi fortsätter prata om mina dagar hos mina föräldrar och om deras dagar i Östersund.

När de andra kommer tillbaka går vi till området så Hov1 får soundchecka. Under tiden åker Valter, Marco, Victor och Fabian till hotellet för att hämta alla lådor med merch.

Vi andra står och tittar på under soundchecket. De spelar i samma tält som de spelade i förra året, vilket betyder att det kommer bli extremt varmt härinne i år också.

När de har soundcheckat och Valter, Victor, Marco och Fabian är tillbaka går vi och köper pizza. Vi tar med oss pizzan och sätter och vid vattnet och äter. Det är extremt mysigt.

Efter en stund hör vi hur tältet sakta börjar fyllas med folk. Vi sitter kvar en stund innan vi måste förbereda allt. Axel, Noel, Dante och Ludwig går och byter om medan Carmelo fixar allt på scenen och jag blöter handdukar så de blir kalla.

Därefter startar Farväl och killarna springer in på scenen. Vi står vid sidan och tittar på. Det märks redan efter fyra låtar hur varmt det är i tältet. Carmelo springer till scenkanten med handdukarna och plockar fram fler vattenflaskor ifall det skulle behövas.

När Förlåt börjar spelas går Victor, Fabian och Marco och börjar förbereda vid merchen. Jag går dit för att hjälpa till lite. Därefter går jag till sidan av tältet för att möta killarna när de springer av scenen.

Men det är inte ett gäng glada killar som möter oss när de Damn tonas ut.

"Måste du alltid dansa framför mig?!" säger Noel argt.

"Vadå dansa framför dig?" svarar Dante lika argt tillbaka.

"Ja, bara för att du har tagit danslektioner behöver du inte flexa" säger Noel.

"Noel, du ska inte säga något! Du var ju helt ur takt idag. Inte nog med att du tappade texten, du var ur takt också. Hade det inte varit för att vi räddade allt så hade det blivit kaos" säger Ludwig irriterat.

"Vad fan snackar du om?! Det är ju Axel som har ändrat lite i låten" svarar Noel.

"Men ursäkta, vi kom ju överens om att jag skulle ändra det där för att det blev bättre" svarar Axel irriterat.

"Ja exakt! Alla var ju med på det! Det är inte hans fel att du glömde bort det eller inte lyssnade!" utbrister Ludwig argt. Det skulle han inte ha sagt för Noel tar ett steg närmare Ludwig och höjer handen för att slå till honom. Det är början på ett slagsmål mellan alla fyra. Vi andra står där som förstenade och fattar inte vad som pågår.

"Killar sluta! Vad fan håller ni på med?!" utbrister Valter i ett försök att få dem att sluta. Jag försöker gå mellan och dra bort Dante, men det slutar med att ett slag råkar hamna på mig istället. Carmelo kommer springer och försöker slita bort dem från varandra. Det slutar med att Noel, Ludwig, Axel och Dante ramlar i vattnet. Det får dem att sluta slåss.

"DET DÄR VAR JÄVLIGT ONÖDIGT!!!" skriker Carmelo när de kommit upp ur vattnet. "NI KAN INTE HÅLLA PÅ SÅDÄR!!! VAD HAR HÄNT MED ER?!?! VISST, NI GJORDE ETT DÅLIGT GIG, MEN SLUTA SKYLLA PÅ VARANDRA!! NI MÅSTE TA ERT EGNA ANSVAR!! NI ÄR ETT TEAM, UPPFÖR ER SOM DET! PRATA MED VARANDRA OCH LÖS ALLT SÅ DET INTE HÄNDER IGEN!!!" fortsätter han.

"Titta! Ni har inte bara slagit varandra. Alina fick också ta emot ett slag när hon försökte stoppa er, det är inte okej!" säger Carmelo när han har lugnat ner sig lite. Alla fyra tittar skamset mellan mig och Carmelo.

"Förlåt Alina, det var verkligen inte meningen att slå dig" säger Ludwig och kommer fram och ger mig en kram.

"Ja förlåt Alina, det var verkligen inte meningen att det här skulle gå ut över dig" säger Noel och kramar mig.

"Förlåt Alina, vi borde ha vetat bättre" säger Axel skamset och ger mig också en kram.

"Älskling förlåt! Vi borde ha behärskat oss, speciellt när du gick emellan" säger Dante förtvivlat och kommer fram och ger mig en kram. När han försöker kyssa mig vänder jag på huvudet. Allt är inte helt bra än. Jag är fortfarande besviken på dem.

"Det är lugnt. Jag borde vetat bättre än att försöka gå emellan. Nu åker vi till hotellet" svarar jag och suckar. Ingen säger något medan vi packar ihop. Det är som att bråket har förstört stämningen och ingen har lust med något. När vi har packat ihop allt går vi till hotellet.