För evigt är för oss nu ~ Dante Lindhe

Kapitel 9

7 juli 2019
Alinas perspektiv

Bilen kör in i Stockholm och jag tror vi alla är trötta. Killarna har liksom haft fem spelningar den här veckan. Vi har varit i Eskilstuna, Örebro, Helsingborg, Båstad och nu Sundsvall. Det känns som att vi har kört runt i halva Sverige, fast det har vi ju i och för sig. Valter kör till Axel där vi har lämnat alla andras bilar. Axels hus har liksom blivit vår mötesplats. Eller ja det är väl egentligen hans mammas hus nu, eftersom han har flyttat. Jag, Noel, Dante, Axel och Carmelo åker till söder.

När vi kommer hem till Dante vill jag bara lägga mig ner och sova, men eftersom det är min födelsedag så vet jag att åtminstone Dante vill göra något.

"Alina, ta på dig något bekvämt men ändå somrigt eftersom det fortfarande är varmt" ropar Dante från badrummet. Jag går till min väska och byter om till en byxdress.

"Vart ska vi?" frågar jag sen när vi är på väg till bilen igen.

"Det får du se" svarar Dante kryptiskt.

"Men Dante!" suckar jag. Vi hoppar in i bilen och Dante börjar köra.

"Här, ta på dig den här" säger Dante och ger mig en ögonbindel när vi börjar närma oss stan. Jag gör som han säger. Helt plötsligt känner jag hur bilen stannar och jag hör en bildörr öppnas och stängas. Därefter hör jag en till bildörr öppnas och känner Dante ta tag i min hand. Jag kliver ur bilen och Dante låser den. Därefter går vi sakta någonstans. Jag vågar inte gå så fort eftersom jag inte ser vart jag går. Helt plötsligt stannar vi.

"Jag vet att du bara ville ta det lugnt idag, men det är din födelsedag och jag är inte den enda som vill fira den med dig" säger Dante och tar av mig ögonbindeln. När mina ögon har vant sig vid ljuset ser jag att alla som vi nyss lämnat av står runtomkring mig. Jag ser också att vi står utanför Escape Stories. Jag blir så känslosam och tårögd över att de vill fira dagen med mig trots att vi har spenderat veckan konstant med varandra. Vi har mer eller mindre bott på varandra.

Det visar sig att vi ska på Escape Stories för att lösa deras mysterier. Vi går in och går ner för trappan. När vi kommer ner går Dante till disken och pratar med den som jobbar där. Sen får vi hänga av oss jackorna och låsa in mobilerna. Eftersom det är tre olika rum och vi är tretton stycken bestämmer vi att vi ska bara fyra i två rum och fem i ett. Jag, Dante, Axel och Carmelo är i ett rum, Nelly, Valter, Ludwig och Lisa i ett och Noel, Fabian, Elvira, Victor och Marco i ett.

Vi går in i respektive rum och börjar lösa brottet. Vi letar efter ledtrådar som gör att vi kan ta oss till nästa rum. Tillslut hittar vi handtaget och går in i nästa. Det är mörkt i det rummet och vi letar ledtrådar för att hitta utgången till nästa rum. Efter mycket om och men låter det högt och en av bokhyllorna visar en hemlig gång till nästa rum. Det låter så högt att jag blir rädd och hoppar till. När vi kommer in i nästa rum ser vi att det är kolsvart därinne. Just nu är jag glad att jag har Dante. Jag håller stenhårt i hans hand. Vi behöver nu bara en kod för att lösa allt. Tillslut hittar vi koden och löser mysteriet. När vi kommer ut till receptionen får vi reda på att vi har rekordet på att lösa det på kortast tid. Vi tar olika bilder medan vi väntar på de andra.

"Det här var en bra födelsedag, vi har liksom rekordet nu. Är så glad att just ni hamnade i mitt lag" utbrister jag glatt. Axel, Dante och Carmelo kramar om mig. När det är några minuter kvar innan tiden är slut kommer Ludwig, Valter, Nelly och Lisa ut.

"Den här var ju fan svårt!" utbrister Ludwig.

"Har ni väntat länge?" frågar Nelly. Jag, Axel, Dante och Carmelo tittar på varandra.