För evigt är för oss nu ~ Dante Lindhe

Kapitel 6

4 juli 2019
Elviras perspektiv

Om några timmar är de här. Om några timmar får jag äntligen träffa mina vänner och min pojkvän igen. Det ska bli sjukt kul och jag ska följa med på resten av turnén. Förra året gick jag på en massa spelningar, i år får jag följa med på dem. Det är helt sjukt hur mycket som kan ändras på ett år.

För ett år sedan hade jag typ inte träffat Fabian och nu är han min pojkvän och gör mig till den lyckligaste tjejen i hela världen.

Alina 💌❤️ 08.07
Vi åker nu, är nog framme ungefär kl 15. Hör av mig när vi närmar oss ❤️

Jag har varit vaken sedan kl sex, för har inte kunnat sova. Jag har varit för exalterad. Att jag dessutom har sömnproblem gör inte det hela bättre.

Hjärtat ❤️ 09.15
Vi ses snart! ❤️ Längtar så sjukt mycket!

Det känns som att tiden går så sjukt sakta. Jag vill att de närmsta timmarna ska gå fort. Men det är väl så, när man väntar på något så går tiden sakta och när man har roligt så går den fort.

Några timmar senare

Alina 💌❤️ 14.45
Killarna är så sjukt sega, men vi är framme om typ 30 min ❤️ Är så sjukt taggad!!

Jag blir genast glad av Alinas sms. Snart är de här. Jag kollar så att allt är med, jag ska ju ändå vara borta i en och en halv månad. Sen måste jag hem för att börja sista året på gymnasiet. Men efter gymnasiet då kan jag flytta till Stockholm och ha nära till mina vänner och Fabian hela tiden. Det ska bli sjukt skönt. Alina har sagt att jag kan få bo i hennes lägenhet eftersom hon bor i London.

När jag har kollat så att allt är med så sätter jag mig och väntar. Jag fördriver tiden genom att kolla igenom Instagram och Twitter. Men varannan minut kollar jag på klockan, för eftersom killarna var sega så har vi bråttom när de kommer vilket gör att jag måste vara beredd.

Det plingar på dörren och när jag öppnar ser jag att det är Alina. Jag blir så glad att jag kastar mig i hennes famn. Äntligen ska jag få lämna den här skithålan och spendera sommaren med mina vänner och min pojkvän.

Vi tar mina väskor och bär ut dem. Därefter låser jag dörren och vi börjar gå nerför trappan. När vi kommer ut genom porten ser jag hur Nelly och alla killarna står utanför bilen och väntar på oss. Jag släpper ner min väska på marken och springer till Fabian. Jag hoppar upp i hans famn och kramar honom allt vad jag kan. Jag har saknat honom så sjukt mycket. Fabians kramar är de bästa. Jag känner mig så trygg i hans famn.

"Jag har saknat dig så otroligt mycket" säger han och kramar mig hårdare. När vi drar ifrån går jag fram till de andra och hälsar på dem och kramar dem också. Därefter sätter vi oss i bilen och fortsätter mot Helsingborg. Under hela bilresan sitter Fabian och håller om mig. Jag älskar att vi ska spendera resten av sommaren med varandra och att vi slipper vara ifrån varandra.

När vi kommer fram ska killarna ha soundcheck. Vi andra går iväg för att hitta någonstans att äta. Vi lämnar allt i bilen eftersom vi inte har något hotellrum för natten. Vi ska åka direkt till Båstad efter spelningen istället. Vi hittar en bra restaurang som vi bokar bord på. Restaurangen ligger alldeles vid havet och man kan se ända bort till Danmark därifrån.

När vi har bokat bord går vi tillbaka till stället där de ska spela på. När vi kommer dit håller killarna fortfarande på att soundchecka. Det är tydligen något problem med ljudet och jag kan se hur Dante och Ludwig börjar tappa tålamodet och bli griniga. Jag tittar runt på området och blir alldeles nostalgisk. Sist jag var här då stod jag längst fram och hade köat hela dagen. Jag lyckades till och med fånga rosen som Dante kastade. Det regnade hela dagen, så vi som var på spelningen var genomblöta. Det var tider det. Helt sjukt att det snart gått ett år sedan!

"Vad tänker du på?" frågar Fabian och lägger armarna om mig bakifrån.

"Att det snart är ett år sedan jag stod här sist och det spöregnade" svarar jag och skrattar.

"Kom, vi ska äta nu" säger Fabian och släpper mig och räcker ut en hand istället.

"Ja, det kan nog behövas. Tror speciellt Dante och Ludde behöver det" svarar jag och vi båda skrattar. Vi går till restaurangen och sätter oss för att äta. Middagen är ovanligt tyst, jag tror vi alla sitter försjunkna i våra egna tankar.

Några timmar senare

Om tio minuter ska Axel, Noel, Ludwig och Dante upp på scenen. Carmelo går nu runt och ställer vattenflaskor på scenen och ser till så att allt är som det ska. Farväl börjar spelas och det är precis som att himlen har väntat på det här hela dagen, för exakt när killarna springer in på scenen kommer de första regndropparna. Jag lider med de som står i publiken. Dock så regnar det inte jättemycket. Jag drar med mig Alina och Nelly ut till publiken så att vi står längst bak. Eftersom det har varit extremt varmt hela dagen så är även regnet varmt. Det är sånt där skönt sommarregn. Det slutar med att vi står och dansar och skrattar i regnet. Efter ett tag får vi sällskap av Valter, Fabian, Marco och Victor också.

När konserten är slut och vi sitter backstage, eller ja det är på ett område bakom scenen känner jag hur det sakta men säkert börjar bli svalare i luften. Att ha blöta kläder då är inte så skönt och jag känner hur jag börjar huttra för att jag fryser så mycket. Fabian går iväg och och när han kommer tillbaka har han en plastpåse i handen, eller det ser i alla fall ut som det. När han kommer närmare ser jag att det är en hoodie från den nya merchen.

"Här! Ta på er de här så fryser ni inte" säger han och kastar en varsin hoodie till mig, Nelly och Alina. Alla tre ger honom en tacksam blick innan vi tittar på varandra och börjar skratta. Vi skrattar och skrattar och killarna frågar oss en massa gånger varför vi skrattar. Men helt ärligt tror jag inte att vi vet det själva.

"Nej vad säger ni? Ska vi åka mot Båstad och hotellet så att vi får sova?" frågar Valter efter ett tag. Vi nickar instämmande. Jag tror alla känner av tröttheten. Vi packar ihop och kör mot Båstad. Vi hinner inte långt utanför Helsingborg innan jag somnar mot Fabians axel.

"Elvira vakna, vi är framme" säger Fabian och ruskar försiktigt på mig.

"Va?" frågar jag yrvaket och förvirrat. Sen ser jag hur de andra börjar packa ur allt ur bilen. Jag följer efter de andra och ser hur Carmelo redan står i receptionen för att checka in. När han har fått alla rumsnycklar kommer han tillbaka till oss och börjar dela ut dem. Vi går trötta mot hissen och åker upp till femte våningen där vi alla hade turen att få rum. Vi går mot respektive rum. När jag, Fabian och Victor kommer till vårat kastar jag mig på sängen och somnar.