Alla krossade hjärtans dag

Måndag 11 februari

Lunchdejt är inte en dejt - Johanna

Medan jag snittade blommorna som kommit med leveransen nu på morgonen tänkte jag på att jag fortfarande inte kunde smälta bomben som mamma hade släppt igår. Jonas skulle gifta sig. Gifta sig med den kvinna han hade lämnat mig för. Ett junibröllop hade mamma sagt när hon ringt upp mig på kvällen, som om det spelade någon roll. Jonas skulle gifta sig och inte med mig. Inte för att jag ville gifta mig med honom, inte längre åtminstone, men helvete vad ont det gjorde att få reda på den nyheten. Det var ännu en kniv in i mitt redan sårade hjärta.

Kanske var det närheten jag saknade, inte kärlek utan att känna och ta på en man. Njuta av hårdhet och muskler, heta kyssar och lite lek, det var det jag saknade, inget annat. Men än hade jag inte hittat någon man som mina fantasier målade upp i huvudet. Eller hade jag kanske det, Magnus såg bra ut ... Och vem försöker du lura? Du vill ha både närhet och kärlek, tänkte jag och fnös högt för mig själv.

Jonas hade varit mina drömmars man. Precis så perfekt som jag alltid drömt och fantiserat om att en man skulle vara. Men han var inte min, inte längre och skulle aldrig bli det igen. Han skulle för helvete gifta sig!

"Johanna! Det är någon som söker dig!" hörde jag Stina ropa.

"Kommer!" ropade jag tillbaka och skakade lätt på huvudet för att få bort alla tankar på mitt ex och bilder på sexiga män i ur mitt huvud.

Jag la ner blommorna jag höll i och torkade händerna mot förklädet. Sökte mig? Nog för att vi hade stamkunder men det var inte ofta någon sökte mig personligen. Om det inte var mamma, men då borde väl Stina ha sagt det och inte att det var någon.

Som en ren reflex tittade jag mig snabbt i spegeln innan jag gick ut till butiken.

"Han där", sa Stina och nickade bort mot en man som stod med ryggen vänd mot oss och tittade på några krukväxter.

Jag höjde frågande på ögonbrynen mot Stina som bara blinkade flörtigt innan hon hjälpte en annan kund.

Jag såg bara mannen bakifrån men han var rätt lång. Såg snygg ut, om man nu kunde bedöma utseende efter nacken och ryggen men ja, jag skulle gissa att han såg bra ut. Han hade åtminstone snygg hållning. Inte för att det spelade någon roll men det var alltid trevligt med snygga män och den här tränade säkert på gym, snygg rumpa hade han.

Herregud! Skärp dig, tänkte jag och tog ett djupt andetag. Det var en kund, inte ett klockan tre-ragg på krogen. Kanske att jag skulle behöva hitta en ny dejt, en dejt som skulle garantera orgasm så jag slapp känna mig sexuellt frustrerad. En dejt som skulle få mig att glömma allt som hade med Jonas att göra, en gång för alla.

"Hej, du hade sökt mig", sa jag vänligt och la på ett leende som alltid när han vände sig om mot mig.

"Magnus! Hej, jag såg inte att det var du", flämtade jag och blev genast generad över mina tankar jag just haft.

Jag måste ha stirrat eller gjort något annat pinsamt för ett osäkert leende spelade på hans läppar. Hade han precis sagt eller frågat mig något? Ingen aning. Gud så pinsamt!

"Ursäkta", mumlade jag och vände ner blicken och plockade bort ett visset blad från blomman han nyss stått och tittat på.

Seriöst, vad höll jag på med? Innan jag hunnit tänka vad jag faktiskt hade gjort, det vill säga, lutat mig fram så jag hamnade så nära Magnus att jag kunde känna doften av honom genom alla blommor. Helt klart för nära för att vara professionellt.

"Ursäkta mig", sa jag snabbt och rätade på mig när det hettade om kinderna men han bara log mot mig.

När hade jag blivit såhär generad senast? Det måste ha varit flera år sedan. Hade han sagt något mer utan att jag hade hört det, eller hade han inte sagt något överhuvudtaget? Det här började bli riktig pinsamt.