Alla krossade hjärtans dag

Fredag 8 februari

Huvudvärk & hemvändande ex - Johanna

Det var alltid mer kunder i butiken när det närmade sig helgen. Jag brukade älska det men just nu ville jag bara gömma mig i ett mörkt rum med en miljon huvudvärkstabletter.

Clara hade sovit, eller rättare sagt däckat, på soffan efter att vi tömt tredje flaskan med vin. Vilket såhär i efterhand hade varit helt idiotisk när man jobbade dagen efter men vi hade pratat om allt mellan himmel och jord och rätt som det var så stod tre tomma flaskor på bordet.

Jag rörde runt treon i glaset som aldrig verkade vilja lösa upp sig medan den lilla klockan i dörren plingade om och om igen av att kunder kom in eller lämnade butiken. Förbannade jävla huvudvärk. Men jag hade ingen att skylla på förutom mig själv, möjligtvis Clara, men hon var inte här så jag kunde bara vara arg på mig själv.

Medan jag halsade den halvt upplösta värktabletten kom Elsa ut till fikarummet och la medlidande huvudet aningen på sned.

"Jag vet att du mår skit men orkar du ta hand om kunden, du vet den där beställningen av buketterna."

"Vilka buketter?" frågade jag och ställde ner glaset i diskhon.

"Buketterna till firmafesten, du vet de där som killen var in och beställde i tisdags, lyxbuketterna."

Jag slöt ögonen och gnuggade mig över näsroten. Jo tack, jag visste vem killen var. Magnus. Typiskt att han skulle komma just idag av alla dagar även om jag innerst inne visste att det var fredag och att det var just denna fredag som buketterna skulle hämtas. Tack gode gud att jag hade gjort klart allt igår.

"Är han här nu eller?" frågade jag med en kvidande suck.

"Nej, men det är en kvinna här för att hämta dem."

Jag tog ett djupt andetag och tittade mig snabbt i spegeln. Jag hade definitivt sett bättre dagar, tänkte jag och samlade mig så mycket jag orkade. Tur att det inte var Magnus som hämtade buketterna, jag ville inte att han skulle behöva se mig såhär.

Jag såg Elsa nicka åt en kvinna som stod och inspekterade några krukväxter. Undrar vad det var för företag egentligen? Kvinnan var snyggt klädd, väldigt affärsmässigt.

"Hej, det är jag som är Johanna och har ordnat med era buketter", sa jag och fick harkla mig för att inte låta allt för hes på rösten.

"Så det är du som är Johanna, jag har hört talas om dig", sa kvinnan med ett leende så jag höjde frågande på ögonbrynen.

Hur visste hon vem jag var? Jag kände inte igen henne. Det måste betyda att Magnus hade pratat om mig bland sina kollegor. Jag kände hur det pirrade till i hela kroppen men försökte behålla mitt professionella leende. Det fattades ju bara att kvinnan skulle tro att jag var helt galen.

"Okej, om du vill följa med här", sa jag och höll ut armen som visade bort mot disken.

Medan jag slog in buketterna tänkte jag att jag skulle vara lite extra noggrann. Nog för att jag alltid var noggrann när det gällde kunder men jag ville verkligen att dessa buketter skulle bli bra.

När kvinnan lämnade butiken med famnen full av inslagna blommor andades jag ut och gned händerna över ansiktet. Jag sneglade på klockan och suckade kvidande igen, bara två timmar kvar av denna jobbdag. Ikväll skulle jag bara slöa i soffan och äta glass, kanske ta ett varmt bad och bara ta hand om mig själv, något jag verkligen behövde. Och kanske tänka på Magnus. Lite synd var det allt att han inte hade varit den som hämtat buketterna. Trots att jag kände mig mer död än levande så hade jag faktiskt velat träffa honom igen.