Alla krossade hjärtans dag

Tisdag 5 februari

Snack om personalfest - Magnus

Vid förmiddagsfikat pratades det om firmafesten. Den var nu på fredag och de flesta verkade se fram emot det. Jag hade noll lust att gå, jag ville bara lägga mig ned och dra en rullgardin över mig. Vi skulle till Oasen som var ett rätt juste ställe. Restaurang, pub och club. Efter själva middagen så skulle säkert de yngre fortsätta festen. Inte för att jag var speciellt gammal men ändå, det kändes som om det var hundra år sedan jag var ute och festade på riktigt.

Under fikat blev det snack om tidigare fester så man fick höra en och annan historia. Vilket var rätt roande. Själv hade jag varit med på förra årets firmafest och mindes hur jag druckit för mycket öl men haft ganska trevligt. Var det kanske senaste gången jag varit riktigt berusad? tänkte jag när fler kollegor strömmade in i fikarummet.

Erika hade för en gång skull fikat på vårt plan. Oftast höll ekonomi och administration till på plan 1. Hon log mot mig flera gånger men om hon var intresserad av mig så var det betydligt diskretare än igår. Det gick inte att förneka, hon var väldigt attraktiv och många av killarna tittade förstulet på henne. Vilket hon var fullt medveten om och såg ut att gilla.

Halv elva var det avdelningsmöte. Vi knökade in oss i sammanträdesrummet. Vi var elva personer som hörde till teknikgruppen och hade Sven som chef. Jag gillade honom, bästa chef jag haft någonsin. Han brukade hålla mötena korta men effektiva. Sven knackade i bordet med en penna och såg sig runt i rummet.

"Det glädjer mig att alla på avdelningen kommer på fredag", sa han men på något sätt såg han nog att jag inte verkade så positivt inställd.

"Magnus, försök vara lite positiv, det här är nästan det enda tillfället då alla i företaget träffas. Och jag är säker på att Erika vill att du kommer."

Det var flera som skrattade men jag bara skakade på huvudet. Kanske det var fler än Sven som visste något?

"Sedan behöver jag hjälp", sa Sven och stirrade alla oss i ögonen.

"Ledningen för det här företaget har i sin gudomliga vishet bestämt att eftersom detta är en personalfest så ska alla med personalansvar vara med om att ordna festen. Helt idiotiskt enligt mig. Vi har fyra personer som ska tackas speciellt under middagen och jag har blivit ansvarig för blommorna. Vem vet tillräckligt mycket om blommor för att kunna fixa fyra rejält snygga buketter?"

Det var knäpptyst när Sven fortsatte.

"Det får inte förekomma några som helst klagomål på blommorna. Förra året fick jag världens utskällning av Gunvor. Vem kan sånt här?"

"Du kan gå till Stinas Blomster, fråga efter Johanna", sa jag och tänkte att det kunde hon vara värd.

"Johanna? Vilken Johanna?" sa Sven och höjde frågande på ögonbrynen.

"En av tjejerna som jobbar där, hon är bra."

"Jaha, okej. Kom förbi mig senare så pratar vi om det", sa han och avslutade mötet.

Vi hade fått en ny skrivare på plan 2 som måste konfigureras i nätverket. Hälften av medarbetarna grejade inte att själva leta reda på den från sina datorer så jag använde någon timme med att gå runt och se till att de som ville fick den som deras förstaval av skrivare.

Efter lunch gick jag mot Svens rum. Jag hade skrivit ner adressen till Stinas Blomster på en post-it-lapp när jag klev in till Sven. För säkerhets skull hade jag lagt till 'Fråga efter Johanna!'

"Jag vet inte om du behöver den här men det är i alla fall adressen till blomsterbutiken", sa jag och sträckte fram lappen mot honom.

"Du får ta det", sa Sven och sträckte istället fram sitt firmakort mot mig, "trettiosju elva".