Alla krossade hjärtans dag

Söndag 10 februari

Flörta, springa eller prata - Magnus

Innan Lovisa brukade jag löpträna, någon gång på kvällen efter jobbet. Ut och springa ett fyrtio minuters pass. Hem till lägenheten och duschen. Och sedan en gång på helgen då jag tog mig till Tuna-badet. Dit hade man med sig kläder att springa i och allt för dusch och bad.

Det kändes både både bekant och nytt att kliva in i entrén. Här hade jag varit många gånger men knappast en enda gång när Lovisa bodde med mig. Hon gick på gym så det hade jag också börjat göra.

Men på gymmet var man tvungen att köra på maskinerna för att tycka att man tränat. Löpbandet var inte alls samma sak som att springa på riktigt.

Doften av lite klor från bassängen kändes som vanligt en liten stund men försvann snabbt när man vant sig. Tjejen i kassa log mot mig.

"Gymmet eller bara badet?" frågade hon.

Det fick vara slut på gym och löpband. Här skulle springas på riktigt.

"Bara bad idag", sa jag och betalade.

Hon såg grymt bra ut. Inte sådär snygg men hon såg vältränad ut. Jag kände inte igen henne men förr när jag brukade komma hit så pratade och skojade jag med alla tjejer och lärde känna en del av dem.

Några av dem var seriösa vattensportare som tävlade både i simning och simhopp. Det kunde gälla henne. Kort hår, lagom solbränna och vältränade armar och ben. Hon skulle säkert lätt kunna springa ifrån mig. För att inte snacka om i vattnet.

Jag hittade ett högt skåp och bytte om. Med nyckel till skåpet i ett gummiband om handleden gick jag tillbaka till entrén.

"Jag ger mig ut på en runda", sa jag till tjejen i kassan så hon log varmt mot mig.

"Och så blir det bastu efteråt förstår jag", sa hon.

"Självklart", log jag tillbaka och tryckte upp dörren.

Jag gjorde några larviga skutt och sträckningar plus lite på stället marsch med höga knäuppdrag innan jag lunkade iväg. Det fanns några olika rundor man kunde ta. Till att börja med var det trottoar men efter några hundra meter fanns ett litet skogsparti. Jag valde mellanrundan och ökade takten lite. Fan vad jag hade saknat det här. När man sprang försvann allt. Ett steg och ett till, en krök på banan och nästa krök, ett uppförslut och ett nedför. Ett steg till, en krök till. Men halvvägs blev jag lite stum i benen så jag saktade in och hittade en tall att ta spjärn emot för lite stretching. En tjej med väldigt tajta träningskläder sprang förbi. Hade jag varit i bättre form kanske jag hängt på men nu väntade jag en liten stund och så iväg igen. Ett steg, en krök, uppför, nerför, hjärtat fick jobba.

Tjugoåtta minuter. Jag var inte i toppform. Jag tvekade men sprang inte en extra runda. Nästa gång, tänkte jag och småjoggade tillbaka mot badet. Tjejen i kassan var inte kvar men killen som satt där nu bara nickade åt mig när jag gick mot omklädningsrummen. Jag skalade långsamt av mig alla kläder och stoppade allt i en plastpåse som försvann in i skåpet. Helnäck med nyckeln i en gummisnodd om handleden gick jag mot duscharna. När det varma vattnet sköljde över huvudet var det värt det där sista motlutet som nästan knäckte mig. Jag brukade kunna spring max de sista tvåhundra metrarna men idag hade jag fått kämpa.

Jag stod kvar för länge i duschen. Sedan de korta stegen in i bastun. Jag svettades redan och förbannade att jag glömt vattenflaskan i skåpet. Efter någon minut var Lovisa tillbaka i mina tankar, gud vad trevligt det vore att komma hem från detta och mötas av en vänlig röst och kanske en kram istället för en tom, ensam lägenhet.