Alla krossade hjärtans dag

Tisdag 12 februari

Du nynnar - Johanna

Det var bara två dagar till alla hjärtans dag och för första gången på två år kändes det inte lika jobbigt. Jag hatade fortfarande den förbannade dagen men det kändes ändå lite lättare att se alla röda hjärtan som prydde varje butiks skyltfönster längs hela gågatan.

Jag var först inte medveten om att jag stått och nynnat medan jag bundit buketter, tydligen något som Elsa märkt för hon gav mig en frågande blick.

"Vad är det?" frågade jag och la ner blommorna på bänken.

"Du är glad, du nynnar. Jag har aldrig hört dig nynna", sa Elsa så jag skrattade till.

Ja jag var glad, inte för att det hade varit någon dejt med Magnus men lunchen hade varit riktigt trevlig, till och med rolig och jag kände en starkt attraktion till honom. Det roliga var att jag hade bestämt mig för att jag inte ville träffa en trevlig och snäll kille. Jag ville ha spänning och äventyr.

Men Magnus ... Han var både snäll och trevlig, men han hade en blick som gjorde att jag kände mig som den enda kvinnan i världen i hans närhet. Han var inte lik någon annan kille jag träffat tidigare. Han verkade så mjuk och försiktig samtidigt som han tagit initiativet att hålla min hand, första gången vi gick ut och åt, en lunch dessutom. Vem gjorde så? Inte för att jag hade något emot det men han var bara så annorlunda.

Han pratade till och med på ett speciellt sätt som jag inte var van vid. Ibland åtminstone, vissa ord han sa kunde jag inte låta bli att le åt. Kanske var det därför han gjorde mig så nyfiken, vad och vem som fanns under den där polerade ytan.

"Berätta nu, vad eller vem är det som fått dig att stråla?" fortsatte Elsa nyfiket men jag bara skakade på huvudet men kunde inte dölja leendet som lekte på mina läppar.

"Inget eller ingen, jag är bara glad idag. Är det fel eller?" sa jag och plockade upp blommorna igen och fortsatte med buketterna.

"Inte fel, bara ovanligt. Har du glömt att det är alla hjärtans dag snart?" sa hon så jag fnös högt.

"Du vet vad jag tycker om den förbannade dagen men jag är bara glad idag, inget märkvärdigt", sa jag utan att vända blicken mot henne.

Hade hon inget bättre för sig? tänkte jag och kände hur mitt glada humör falnade en aning. Kanske att det var fånigt att känna sig så glad över en lunch men det var något med Magnus, något jag inte kunde sätta fingret på.

Jag hade inte fått hans nummer, inte för att jag hade gett honom mitt heller. Kanske att lunchen bara varit ett infall från hans sida. Det var ju inte säkert att han ville träffa mig igen. Fast han hade sagt att vi säkert skulle ses. Hade jag velat träffa honom? Bara tanken på en ny icke-dejt med Magnus fick det att pirra till i magen. Självklart ville jag träffa honom igen.

"Är det han, killen från igår som får dig att stråla som Elsa så fint uttryckte sig?" frågade Stina och jag kunde höra den retsamma tonen i hennes röst, typiskt, självklart hade hon hört mitt och Elsas samtal.

"Vilken kille?" frågade Elsa snabbt.

"Men ingen", muttrade jag och vände mig mot dem båda.

"Vår lilla Johanna var på dejt igår", fortsatte Stina så jag suckade uppgivet. Älskade, irriterande och nyfikna kollegor.

"Det var ingen dejt, vi åt lunch", sa jag men hörde själv att det inte lät speciellt trovärdigt, men det hade inte varit någon dejt, bara en lunch.

"Säkert, ska ni ses igen?" frågade Stina nyfiket så jag bara ryckte på axlarna och plockade upp nya blommor, det kändes bättre att ha något i händerna att fokusera på.