Pestdoktorn.

- Del 3 -

Pestdoktorn kom till min församling. Jag erbjöd honom min hand, men han bara gick förbi mig. Han sa att vi hade en verksamhet att ta hand om. Han ställde många frågor, men han var inte intresserad av offren. Han var inte heller intresserad av symptomen, lidandet eller hur vi skulle ta itu med själva sjukdomen.

Nej, det som intresserade honom var hur staden kunde ha så många överlevande. Han undrade om det fanns en läkare eller någon som bodde i staden som kunde erbjuda en effektiv behandling. Jag förklarade att jag inte kände till någon och att jag inte heller bar på kunskapen.

Jag förklarade att vår stads tro och att vi bad till Gud, att våra böner hade blivit besvarade. Jag kanske har fel, och jag kan inte vara säker. Men jag tror att han skrattade lugnt under sin mask när jag sa det.

-*-

Och det leder mig till den oro jag kände med denna doktor. Ingen i staden hade lärt sig hans namn. Han hade ett smycke hängande runt halsen som inte var en kvarleva från tron. Jag frågade honom om det. Men han ignorerade mig direkt.

Hans övergripande hållning och rörelse, verkade egendomligt. Hans raspiga röst skrämde mig när han talade och det gick till och med så långt att jag började ifrågasätta om han var en människa bakom masken, eller om det verkligen var en mask.

-*-

Under de dagarna jag var med honom såg jag aldrig honom äta, dricka eller befria sig själv. Det var oroande att vara i hans närvaro. Så jag var tvungen att dölja min rädsla och nyfikenhet.

Efter tre dagars förhör och utredning sa han att han skulle lämna följande morgon. Jag frågade honom vad han hade lärt sig, och han svarade:

"En hel del."

Men han tänkte inte säga något mer.

-*-

Jag vaknade före soluppgången nästa morgon. Jag bestämde mig för att jag skulle träffa pestdoktorn i de centrala delarna av staden och ta mitt farväl. Jag var försiktig med att se honom igen. Men när man är en av guds män, så måste man alltid interagera och ta emot på ett vänligt, artigt och hövligt sätt.

Jag gav mig iväg precis när gryningen var på uppgång. Staden låg fortfarande i sin stillhet. Det var tyst.

Jag såg pestdoktorn bredvid vagnen som skulle föra honom iväg från staden. Han höll i ett litet rektangulärt föremål mot sitt öga. Jag kunde höra honom prata med föremålet. Men det var ett språk jag aldrig hade hört förut.

Pestdoktorn gick därefter till undersidan av vagnen. Redan ifrån mitt håll kunde jag höra det rivande skriket. Han öppnade ett antal burar, och ett tiotal råttor öste ut på gatan.