Sunflower

0.5

Jag hatar skolan.
.............................................................................

Någon timme senare ropar mamma att det är mat. Jag är inte ett dugg hungrig efter att ha ätit allt godis, men jag går ner till matsalen ändå. När jag kommer ner är det inte bara mamma och pappa där. Det är tre personer till. Mason, Mr Furnish och Mrs Furnish.
Fuck.
Jag ger Mason onda ögat innan jag slår mig ner på den enda lediga platsen bredvid honom. Det är uppdukat för en trerätters, vilket betyder att jag inte kommer komma ifrån här på länge.
Våra två servitriser kommer in med maten. Till förrätt blir det någon konstig grön soppa som smakar gott. Trots att jag bara är 15 så serveras det vin till oss alla. Jag smuttar lite på det, det är inte första gången jag dricker det men jag gillar inte smaken.
På Nellys fest imorgon kommer det säkert serveras en massor av sprit. Det är kanske lite konstigt att vi går på Nellys fest eftersom hon är en dryg bitch, men fest är fest ju.

Mamma och Masons mamma diskuterar mode, våra pappor pengar och Mason försöker få igång ett samtal, men jag ignorerar det.

"Du vet att dom inte vet att vi inte är tillsammans längre, och spela med för annars kommer dom att undra."

Jag suckar, för jag vet han har rätt. Men jag svarar inte för det, om någon undrar säger jag att jag har ont i huvudet.

Till huvudrätt serveras rostbiff, potatisgratäng och en sallad med granatäpple i. Jag äter mig proppmätt, samtidigt som jag lyssnar på mammas knäppa historia om en byxdress hon designat. Efter ett tag verkar mamma och Mrs Furnish att jag är väldigt tystlåten.
Mamma tittar oroligt på mig.
"Hur är det Summer gumman?"
Jag tuggar klart innan jag mumlar att jag har ont i huvudet. Dom ser inte övertygade ut, och Mason blänger på mig.
"Är du säker?"
Jag nickar. Jag skjuter ut stolen och reser mig upp. Jag borstar bort osynligt damm från byxorna och säger;
"jag går och tar en huvudvärkstablett, jag kommer tillbaka snart."

Mamma nickar och jag lämnar matsalen. När jag stängt igen glasdörren kan jag äntligen andas ut. Jag går upp på mitt rum, tar mobilen på sängen och ringer Alicia. Hon brukar vara expert på sådana här situationer.
Alicia svarar efter några signaler.

"Hallå?"

"Aah hej, jag behöver hjälp."

"Med vad?"
Hör jag Felix säga i bakgrunden. Inte konstigt att dom är med varandra, dom är ju riktiga själsfränder, till skillnad från Mason och mig.

"Mason är här och jag vet inte vad jag ska göra!" Utbrister jag.

"Oj, och ingen vet?"

"Nej, och jag vet inte vad jag ska göra, för jag vill ju inte spela med men jag kan ju inte berätta. Ingen skulle tro mig, mamma och pappa gillar typ Mason mer än mig, dom skulle bli rasande."

Det blir tyst en stund.

"Jag tycker att du ska spela med lite, alltså försök spela normal men du behöver inte göra något med Mason. Säger att du är magsjuk eller något."

Jag börjar skratta lite.

"Det hade dom aldrig gått på, eftersom jag precis sa att jag har ont i huvudet."

"Säg att du har migrän då."

Jag tackar lättat, och lägger på. Sedan ropar jag på en av våra hushållerskor och ber henne säga att jag har fått migrän. Jag lägger hämtar ett glas vatten som jag ställer på sängbordet, innan jag kryper ner under täcket och slår på tv:n. Jag doppar handen i vattnet och blöter min panna, för att se sjuk ut. Pappa kommer upp efter en stund. Han sätter sig på sängkanten och tar min hand.

"Vad synd att du blivit sjuk, Mason ville verkligen vara med dig, säger han. Vill du att han ska komma upp?"

Nu vill jag kräkas på riktigt.

"Nej, jag vill inte att han ska bli smittad."

pappa nickar och lämnar mig.
Nöjd över att sluppit Mason den här gången lutar jag mig tillbaka mot kuddarna.
Jag ber hushållerskan att hämta en ask vindruvor åt mig. Efter en stund kommer hon tillbaka med asken. Jag sätter på en film och käkar vindruvor samtidigt som jag snapar med Kendall och Johanna.

Klockan närmar sig tio på kvällen, och Masons familj har varit här i nästan tre timmar. Filmen är slut, och jag har precis satt på en ny när någon knackar på dörren. Mason kommer in. Jag blänger på honom.

"Gå härifrån."

Han går in.

"Hör du dåligt eller?"

"Du vet att du vill ha mig, så varför kämpa emot?" Frågar han och sätter sig på min säng.

Jag tittar äcklat på honom. "Aldrig i livet!"

Mason höjer på ögonbrynen.

"Du ödslar bara tid."

"Men dra efterblivna pucko! Jag hatar dig, tror du verkligen att jag vill tillbaka till dig?!"

Mason lyfter armarna över huvudet, rycker på axlarna och går mot dörren.
"Vi får väl se." Han öppnar dörren och ler läskigt mot mig.
Idiot.