Sunflower

2.1

             Och det kommer att bli svårt.
.............................................................................

Men vad har du på dig?" Utbrister jag chockat när Kevin kliver ut ur bilen, iklädd en gul skjorta med palmer på, ett par badbyxor och badtofflor. Kevin kliar sig i pannan.

"Säg inget till dina föräldrar, men jag kommer låta dig åka hem ensam från och med nu. Jag har en dejt på stranden om 10 minuter, lova att inte säga något." Han springer iväg mot stranden i full fart.
Jag tittar chockat efter honom.

"Vad hände?" Frågar jag Gavin.

Han rycker på axlarna.
"Bara för det får jag skjuts av dig!" Säger han och hoppar in i framsätet innan jag hinner reagera. Jag suckar och sätter mig i förarsätet. Nycklarna sitter reda i, så det är bara att köra.

"Såååå, hur går det med Cole då?" Frågar Gavin efter en stund och gräver efter något i sin ryggsäck.

"Går väll bra antal jag. Hur går det med Maddie?"

"Bra, kolla här!" Säger han och visar mig ett tidningsomslag.

"Men usch, sluta!" Säger jag äcklat och vänder blicken mot vägen igen.
Gavin är så snuskig och totalt beroende när det gäller porrtidningar. Jag förstår inte vad Maddie ser i honom.

Gavins hus ligger några kvarter bort från mitt. Hans hus är ungefär lika stort som vårt. Vi blev gudsyskon för att mamma och Gavins mamma var bästisar som små, och när vi föddes ville dom att vi också skulle bli bästisar. Det lyckades sådär. Det roliga är att dom trodde Gavin var tjej när han föddes, så hans egentliga namn är Gabriella. Det brukar jag reta honom för.

"Varför tog det så lång tid att komma hem?" Frågar mamma när jag stängt ytterdörren bakom mig.

"För att jag, jag menar vi skjutsade hem Gavin också, så det tog längre tid. Har du problem med det?" Muttrar jag irriterat.
Mamma mumlar någonting och går iväg för att spela in något mer till sin tv-serie.

En kameraman kommer ut i hallen.
"Skulle du kunna tänka dig att spela in en replik för programmet, miss?"

Jag skakar på huvudet.
"Tyvärr, jag har ont i huvudet och tänkte vila lite," säger jag artigt och tar med mig väskan till köket och hämtar vindruvor innan jag går upp på mitt rum.

Jag tar upp datorn och låneboken från skolbiblioteket och sätter mig vid mitt skrivbord. Jag suckar och öppnar boken. Jag får kväljningar redan av första sidan. Där är set en bild på massa döda kroppar. Snabbt vänder jag sida och börjar halvt läsa. Jag läser halvt på måfå medans jag äter vindruvor och tittar på Sune i fjällen.

Några timmar senare kallar mamma mig till mat. Då har jag skrivit 2 A4. När jag kommer ner till matsalen sitter hela Masons familj där med mamma och pappa. Jag suckar högt och himlar med ögonen. Jag förstår vad dom vill. Dom tror att om jag och Mason umgås mycket kommer ja att inse att Mason är en fantastisk kille och så kommer vi att gifta oss om några år och få 47 barn. Usch.
Och självklart är den tomma platsen bredvid Mason. Jag slår mig ner tyst och blänger mot Mason när han ler mot mig.

"Du vet att jag hatar dig!" Väser jag och puttar bort hans hand från mitt lår. Mamma och pappa märker som vanligt ingenting.
Mason blänger tillbaka.

"Men spela med pucko, så lämnar dom oss ifred!"

"Men nej! Om dom tror att vi är tillsammans igen kommer dom aldrig lämna oss ifred, fattar du inte! Säg att du hatar mig om du måste!" Fräser jag irriterat.

Resten av middagen sitter vi tysta och lyssnar på extremt tråkigt prat om olika tyger till klänningar och klädesplagg.
Efterrätten, pannacotta, äter jag upp i rasande fart. Jag reser mig upp och tänker lämna bordet när mamma stoppar mig.

"Och vart ska du?"

"Plugga." Muttrar jag och ger henne onda ögat.

"Låt henne gå, Patricia. Mason kan ju följa med!" Säger pappa uppmuntrande och lägger en hand på mammas axel.

Jag suckar tyst när Mason kastar i sig den sista biten av efterrätten och reser sig upp.
Jag slipper verkligen aldrig honom.