Sunflower

3.2

Jag rymmer hemifrån.
.............................................................................

Vart ska jag ta vägen nu då?
Min första tanke är att dra ut i skogen och bli som Robin Hood, men det kommer aldrig att funka. Jag vet inte ett skit om att överleva i naturen.
Efter att ha gått en stund på gatorna beslutat jag mig för att ringa Alicia, jag tror att hennes föräldrar fortfarande inte kommit hem, så jag kanske kan bo hos henne ett tag innan jag får hitta på något annat. Tälta kanske, eller gömma sig  i en grotta som Katniss Everdeen?

Det är iskallt och det regnar ute. Mina händer skakar när jag lyckas få upp mobilen igen. Jag letar igenom kontakterna efter Alicia samtidigt som jag blåser i laddningsuttaget för att den inte ska dö av kylan. Varför är det så kallt i början av juni?

"Hallå, vad är det?" Alicias trötta röst hörs i andra änden av luren.

"Det är jag," viskar jag utan att veta varför jag viskar. "Såg du intervjun?"

Alicia skrattar svagt. "Summer, hela världen har sett den. Det är redan en massa tidningsartiklar om det."

"Får jag bo hos dig ett tag? Jag kan inte bo hemma," mumlar jag och tittar ner i marken. Även om Alicia inte kan se mig känns det hur pinsamt som helst att fråga om man får bo hos någon.

"Visst, men mina föräldrar kommer hem på onsdag."

"Tack, jag tar en taxi till dig nu," säger jag lättat och lägger på.

Jag blåser luft på mina händer samtidigt som jag joggar över gatan och upp på trottoaren på andra sidan.
Gatan är helt övergiven utom en katt som springer över gatan en bit framför mig.
Jag fortsätter att gå i rask takt bort mot taxikvarteret. Jag nynnar tyst på en låt för mig själv för att inte känna mig helt vansinnig. Mitt hår ligger klistrat längs halsen och min klänning är dyngsur.

Efter ett tag bildas ett ljus bakom mig. Jag vänder mig om och följer bilen med blicken. Den kör upp i höjd med mig.
Jag drar bort håret från ansiktet och böjer mig ner och kikar in i bilen. Det är Cole.
Han ler svagt mot mig.

"Ska du ha skjuts eller?"

Jag tittar förvånat på honom och öppnar munnen för att svara, men kom inte på vad jag skulle säga.
Tillslut skakade jag på huvudet.

"Jag ska ta en taxi till Alicia."

"Jag vet, hon ringde mig. Hoppa in nu!" Säger han och skrattar lätt åt min min.

"Såg du intervjun?" Frågar jag lite tveksamt, men närmar mig bildörren.

Cole nickar och säger;                                                                                                                                                                                                                                                                     "Ja, hela familjen såg den. Min lillasyster tyckte du var ascool," flinar han.                                                           

Jag ler lättat och öppnar äntligen bildörren. Jag stänger igen den fort och spänner fast bältet. Bilen börjar köra och jag börjar att få tillbaka känseln i mina händer.

"Hur visste du att jag var här?" Undrar jag och sänker ljudet på radion där två skumma snubbar sitter och analyserar hela min intervju och ger en massa synpunkter.

"Jag åkte för att hitta dig, jag körde bara runt i hela stan innan Alicia ringde och sa att du var på väg att ta en taxi till henne."

Vi åker under tystnad tills vi kör upp på Alicias uppfart. Det står flera bilar där.

"Vilka mer är här?" Frågar jag förbryllat och rynkar på pannan.

Cole flinar och drar handen genom håret.                                                                                                                                                 "Alla."

"Är det fest?"

"Ja, Kendall tyckte vi skulle fira att du kommit ut ur dina föräldrars järngrepp och att du nu officiellt flyttat hemifrån," säger Felix som står i ytterdörren.

"Flyttat hemifrån, jag bor nu officiellt hos Alicia och sedan på gatan," säger jag en aning irriterat. Ärligt talat är jag inte på humör för att festa, mer för att åka till Mcdonalds och tigga till mig ett jobb.

Felix och Cole drar in mig i huset utan att bry sig om mina protester.                                                                        Johanna kommer och möter mig i hallen och släpar mig in i vardagsrummet. Det är bara folk från skolan här.

"Vart ska jag bo sen då?" Frågar jag när Johanna trycker ett plastglas i min ena hand. Hon flinar lurigt mot mig.

"Blunda," säger hon och jag stänger förvånat ögonen.

"Vart ska vi?" Utbrister jag. Jag hör hur en dörr öppnas och en kall vind blåser upp i mitt ansikte.

"Öppna ögonen nu!"