Sunflower

1.9

Sista biten hem ligger hastighetsmätaren under 150 km i timmen.
.............................................................................

Jag rusar mot dörren samtidigt som jag letar reda på nycklarna i fickan.
Jag låser upp den och bokstavligen kastar mig in i hallen. Jag faller flämtande ihop på golvet och pustar ut.
När jag återhämtat mig tillräckligt mycket reser jag mig upp och stänger dörren.
Mamma och pappa kommer ut i hallen.
Pappa i dyr märkeströja och kostymbyxor, mamma i en leopardmönstrad morgonrock.
Mamma tittar surt på mig och pappa trummar med fingrarna på benet.

"Vart har du varit? Middagen börjar nu, och vad har du för tröja på dig?"
Frågar mamma och blänger på mig.

"Jag var på stan med Felix och Paxton, och det är eeeh...Paxtons tröja, jag ska lämna tillbaka den imorgon." Säger jag och tittar i golvet.

"Varför har du inte varit med Mason? Jag har inte hört av honom på ett tag, är han sjuk?" Frågar pappa.

Jag rycker till. Dom måst ju få reda på sanningen någon gång, så varför inte nu?

"Nej, han är inte sjuk. Eller jo, i huvudet. Han är ett svin." Säger jag och tittar mamma rakt i ögonen.

"Vad säger du?" Frågar mamma chockat. "Mason är en bra kille, han skulle aldrig göra något sånt. Skärp dig, Summer." Fortsätter hon.

Jag blänger på mina helt idiotiska föräldrar.

"Men han var otrogen med Gina! Och dessutom har jag träffat en ny, vare sig ni vill eller inte." Svarar jag och korsar armarna.

"Skärp dig, unga dam!" Ryter pappa och tar ett steg mot mig.
Jag backar automatiskt och slår in i väggen bakom mig.

Instängd.
Mamma och pappa kommer närmare och närmare mig, tills deras ansikten bara är armlängds ifrån mig.

"Jag hatar Mason, och jag kommer aldrig någonsin gå tillbaka med honom! Jag bryr mig inte om att hans familj är rik, jag hatar dom alla!"

Mamma och pappa tittar nästan mållöst på mig en stund.

"Du har utegångsförbud, nu! Du kommer hem direkt efter skolan varje dag i 3 veckor, och du ska absolut INTE träffa den där killen du pratade om igen!"

Jag tittar ursinnigt på dom, innan jag stegar förbi dom och in i köket. Där hämtar jag min godispåse och lite frukt innan jag rusar upp på mitt rum.

Jag låser dörren noga och sjunker ner på sängen. Vad ska jag göra nu?
Mamma och pappa kommer aldrig någonsin att låta mig träffa Cole efter det här.
Och Mason? Vad gör jag med han och hans familj? Mason kommer ju aldrig någonsin att erkänna att han varit otrogen, och självklart kommer alla att svälja det med hull och hår.
Jag får försöka ligga lågt och undvika bråk så mycket det går. Men vad ska jag göra hemma i 3 veckor?

Jag öppnar godispåsen och stoppar in en godis i munnen och startar tv:n. Jag går in på Netflix och sätter på någon random film och lutar mig tillbaka mot kuddarna.

Jag kan inte koncentrera mig på filmen. Jag kan inte sluta tänka på vad som hänt, och från nedervåningen hör jag hur mamma och pappa skriker på varandra. Dom nämner någonting med "Summer är psykiskt sjuk" och "Masons familj kommer tycka vi är dumma i huvudet".

Jag suckar högt och gömmer ansiktet i händerna. Jag önskar att jag är 18, så att mina föräldrar inte kan bestämma över mig. Då hade jag kunnat komma undan från mina föräldrar hur lätt som helst.

Jag önskar att jag har andra föräldrar. Föräldrar som bryr sig om mig, och inte om status och rykte.
Hellre fattig och älskad än rik och hatad.