Sunflower

2.3

  Den här dagen blir bara bättre och bättre.
.............................................................................

Eftersom vi har lunch efter So:n passar vi på att gå ner på stan och äta. Jag är glad att mamma och pappa inte kollar vad jag köper, för MacDonalds är ingen lyxrestaurang direkt.

"Jag hade glömt hur gått det är med Nuggets, igår åt vi någon äckligt rysk kaviar." Säger Johanna med munnen full av mat.

"Mamma och pappa skulle döda mig om dom ser mig här." Säger jag och dricker lite av min Cola.

Vi äter upp och passar sedan på att gå lite på stan och titta i skyltfönster, mest i klädaffärer.

"Den där klänningen var jättefin, eller hur Sumsum?" Säger Alicia och pekar på en röd, axelbandslös klänning.

"Den är väll okej, men den där gröna är mycket snyggare," säger jag och pekar på en mörkgrön likadan klänning täckt av paljetter.

"Skojar du? Om du har på dig den skulle du se ut som en julgran!"

"Om du skulle ha på dig den röda skulle du se ut som en ketchupflaska!" Protesterar jag och skrattar. Alicia gör en ful grimas och flinar.

"Kan vi inte gå tillbaka nu? Lektionen börjar snart och om jag kommer för sent på Mrs Reanos lektion en gång till får jag kvarsittning!" Gnäller Felix och drar med oss i riktning mot skolan.

"Ta det lugnt! Jag har fått många kvarsittningar av henne, hon avskyr mig," säger Gavin och kramar om Maddie.

Vi börjar gå tillbaka mot skolan, men får stanna flera gånger för att Johanna ska köpa glass och för att Paxton går runt och klagar på olika restauranger som konkurrerar med hans.

Men vi kommer tillbaka till skolan i tid iallafall, direkt springer Paxton och Felix iväg till sin lektion. Vi andra har spanska. Eftersom Cole hade match imorse hann han inte gå med oss till Donken, men han kommer lite snabbt till mitt skåp.

Jag ler stort mot honom.
"Hej, bra spelat!"

"Tack, har inte du match på lördag?"

"Jo, men du behöver inte komma och kolla. Den börjar halv 8 på morgonen, jag vet inte ens om jag kommer orka ta mig hit själv," Säger jag och skrattar lätt.

"Då kommer jag garanterat, jag vill se er som Zombies," säger Cole och flinar.

"Jag måste gå nu, men skulle jag kunna få skjuts hem av dig sen? Vår bil gick sönder igår, och jag orkar inte ta bussen hem," säger Cole.

"Visst, vi syns här när vi slutat. Hejdå!" Säger jag och kramar om honom snabbt innan han springer iväg.

Vi har spanska, så jag plockar fram mappen och datorn ur skåpet och springer sedan ikapp Maddie och Gavin som går en bit framför mig.

"Hej, visst ska ni till spanskan?" Frågar jag.

"Vart skulle vi annars?" Säger Gavin och knuffar mig lätt.

"Något städförråd kanske, vad vet jag?"

Maddie harklar sig och börjar gå fortare. Jag och Gavin får jogga för att hinna kapp till henne.

"Jag skojade, ta det lugnt!" Säger jag.

"Hallå, ni vet ju att jag inte förstår mig på era skämt, jag tror inte att någon gör det!" Påpekar Maddie utan att sakta in.
Gavin himlar med ögonen bakom henne och jag skrattar tyst.

"Vad har du gjort för att göra henne så sur?" Viskar jag till Gavin.

"Jag råkade typ radera ett dokument hon jobbat på i flera dagar i sträck, som tydligen var jättejobbigt."

Typiskt Gavin, fast jag ska inte säga något. Det har jag råkat göra många gånger.

Mrs Andrews ger oss fler läxor, och många utskällningar för småsaker.

"Vad är det med henne idag?" Viskar Johanna till mig.

"Vet inte, hon kanske är gravid?" Föreslår jag samtidigt som jag ritar på ett papper.

~~

När spanskan slutat står Cole redan och väntar vid mitt skåp.
Jag kysser honom snabbt och öppnar mitt skåp. Jag tar stoppar in mappen och tar jackan och ryggsäcken.

"Nu går vi!" Säger jag och tar hans hand
Kevin har parkerat bilen längst bort på parkeringen. Bilnyckeln ligger på ena framdäcket. Jag böjer mig ner för att ta den och låser sen upp bilen.

"Hoppa in!" Ropar jag och öppnar dörren och hoppar in i förarsätet. Cole sätter sig i sätet bredvid.

"Vad är din adress?" Frågar jag och startar bilen.

"St Paul Road, i Lakewood. Vet du vart det ligger?"

"Nej, inte exakt." Säger jag fundersamt.

"Aja, jag guidar dig. Sväng vänster där borta."

Jag startar radion och Sunflower från Batman börjar spelas igen.

"Den här spelas ju hela tiden," säger jag och sänker ljudet.

"Det gör väll inget, den ät ju bra!" Protesterar Cole och höjer ljudet.

"Den är bra, men det blir lite uttjatat."

Cole höjer på ögonbrynen och börjar sjunga med, fast han ändrar lite.

"Then you're left in the dust
Unless I stuck by ya
You're my sunflower, Summer. Your'e my sunflower."