Sunflower

2.4

Your'e my sunflower.
.............................................................................

"Eeeeh, Summer?"

"Vad är det?" Frågar jag och tittar på Cole.

Cole tar upp något från golvet och visar mig.
"Varför har du porrtidningar i bilen?"

"GAVIN!!! Han lämnade dom med flit! Dom är inte mina, jag lovar!" Utropar jag och slänger bort dom till baksätena. Cole rycker på axlarna och skrattar.

"Hur kan Maddie vara ihop med honom, dom är raka motsatserna ju?!"

"Jag vet! Men innan dom blev ihop ramlade hon på sin sparkcykel, det har säkert något med det att göra." Svarar jag. "Ska jag svänga höger i rondellen där framme?"

Cole nickar.
"Där framme."

Jag svänger in på parkeringen framför ett stort lägenhetshus.

"Vill du inte följa med på stan?" Frågar jag när jag stannar bilen.

"Kan inte. Har inte du utegångsförbud?"

"Ja, men mamma och pappa tycker om Alicia, och hennes föräldrar är inte hemma så dom kan inte ringa och fråga om jag är där. Syns imorgon!" Säger jag och vinkar hejdå.

Jag parkerar på den enda lediga platsen och kliver ut ur bilen. Jag börjar gå längs huvudgatan som är fylld med affärer. Jag passar på att köpa en klänning till Premiären om någon vecka. Då ska jag, mamma och pappa vara med i någon talkshow som är premiären för mammas tv-program.
Jag ser inte fram emot det, dom frågar alltid frågor om ens privatliv och hur det går i skolan. Och dessutom ska dom ta om en massa gånger när publiken applåderar, så att vi är där typ 2 timmar längre.
Självklart älskar mamma och pappa det, dom är beroende av uppmärksamheten. Om jag känner mamma rätt skulle hon kunna döda en hundvalp för att få rubriker.

Jag tittar runt i olika lyxaffärer och letar efter klänningar och andra kläder. Jag hittar en rosa tröja och ett par mjukisbyxor innan jag enbart kollar på klänningar. Jag lyckas hitta butiken vi kollade på på lunchen, jag testar den gröna med paljetter. Alicia hade rätt, jag ser ut som en julgran...

I nästa butik hittar jag den. Den passar perfekt, och har öppen rygg. Lite väl öppen, men om någon stirrar på min rygg för mycket kan jag väll bara anmäla det till polisen. Jag betalar och går till ett litet café en bit längre bort på gatan. Det är väldigt mysigt, med soffor och mörk belysning. Jag beställer ett glas apelsinjuice och en bulle. Jag slår mig ner vid ett bord vid fönstret ut mot gatan, så att jag ser vilka som går förbi.
Då och då plingar det till i dörrklockan, och nya kunder kommer in eller går. Jag känner igen några, men känner dom inte direkt. Men sedan, när jag nästan ätit upp, kommer ett välkänt ansikte in, ett ansikte som jag mycket väl känner.
Han får syn på mig och flinar stort.

"Vad vill du Mason?" Muttrar jag irriterat och dricker upp det sista av juicen.

"Jag ville träffa dig, jag vet att du vill träffa mig också," säger han och slår sig ner bredvid mig.
Automatiskt lutar jag mig bakåt mot dörren.

"Jag vill inte träffa dig, så lämna mig ifred dom idiot!" Utbrister jag och blänger mot honom.

Mason reser sig från stolen och tar tag om min handled. Jag försöker dra mig undan, men han är för stark.

"Släpp mig då!" Säger jag argt och stretar emot.

"Jag vet att du vill ha mig, erkänn det." Säger han sammanbitet och lutar sig fram och kysser mig.
Usch. Jag vill spy rent ut sagt.

Jag hör något smattrande ljus i bakgrunden, men tänker inte så mycket på det. Tack och lov lyckas jag sparka till Mason i skrevet, så att han släpper mig. Jag tar mig väska och springer ut ur affären. Jag tappar andan när jag inser att det smattrande ljudet fortsätter, och jag vänder mig mot ett träd som står i en allé i mitten av gågatan. En skugga med ett stort föremål gömmer sig bakom trädet. Å nej.