Sunflower

2.2

Jag slipper verkligen aldrig honom.
.............................................................................

"Såååå, hur går det med Gina då?" Frågar jag efter att vi suttit i en jobbig tystnad.

Mason rycker på axlarna.
"Bra antar jag. Hur ska vi göra med våra föräldrar?"

Jag suckar.
Dom kommer aldrig förstå att vi inte är själsfränder.
Dom kommer aldrig att inse det. Iallafall inte mamma och pappa. Min enda chans att klara mig är om Masons familj flyttar långt, långt bort, eller att han dör. Det känns inte så troligt att det kommer hända.

"Men säg sanningen då, att du var otrogen med Gina Jones! Då kanske dom låter oss vara, om det kommer från dig också, för mig tror dom inte på!" Morrar jag.

Vi vet båda att han aldrig kommer att erkänna. Det ligger under hans värdighet och kommer förstöra hans rykte.

"Men säg att du har Cole då."

"Och tror du verkligen att jag kommer få vara med honom om dom får reda på det?"

"Och därför ska du vara tillsammans med mig." Säger Mason och pillar på sin klocka.

Jag blänger på honom.
"Jo tjena, och hur blir det med Gina isåfall."

"Jag är ihop med henne samtidigt utan att någon vet om det. Alla problem lösta!"

Jag stirrar på honom, innan jag pekar mot dörren.
"Du är ju helt otrolig! Ut NU!!" Skriker jag och kastar en kudde på honom.

Mason höjer på ögonbrynen.
"Jag vet, om jag inte var så bra som jag är hade jag inte fått tjejer efter mig hela tiden."

"Men försvinn idiot, jag vill inte ha något med dig att göra!"

Jag föser Mason ut ur rummet och låser. Sen sjunker jag ner på golvet och gömmer ansiktet i händerna. Är det nu jag ska knyta ihop lakan och fly ut genom fönstret?
Det kommer inte att lyckas.

~~

"Mason har blivit värre än vanligt," säger jag när jag träffar Kendall vid ingången till skolan.

Kendall nickar.
"Han har aldrig varit särskilt snäll, inte ens när ni två var tillsammans."

Jag nickar.
"Han tyckte att vi ska bli tillsammans igen, och så ska han vara tillsammans med Gina samtidigt. Och det värsta är att han tror att jag vill det."

Kendall börjar skratta.
"Snacka om självkärlek."

När vi kommer in i skolbyggnaden är det nästan tomt på folk.

"Vart är alla?" Frågar jag förvånat.

"Coles lag har fotbollsmatch, har du glömt det?"
Jag tittar stressat på henne.

"Den är på skolans plan va? Säg till läraren att jag är hos tandläkaren eller nåt, hejdå!"

Jag rusar iväg mot fotbollsplanen som ligger på andra sidan om skolan. När jag kommer dit är det fullt med folk. Matchen är redan igång.
Mitt i folkmängden ser jag Johannas huvud sticka fram.

"Vad har jag missat?" Frågar jag och slår mig mer på gräset bredvid Johanna.

"Inte mycket, vi har fått en hörna men det är allt. Vart har du varit?"

"Jag glömde helt bort att det var match så jag glömde att söka om att få ledigt, läraren tror att jag är hos tandläkaren."

Johanna plockar fram ett paket Oreos ur sin väska och ger några till mig.

"Tack, du har verkligen tänkt på allt," säger jag och skrattar.

"Är du taggad inför matchen på lördag då?" Frågar Johanna och flinar.

"Nej, jag måste gå upp klockan 5 på morgonen, jag kommer dö."

Johanna skrattar till.
"Det är helt idiotiskt att fotbollsmatchen börjar halv 8 en lördag! Man kan ju lika gärna spela mitt på dagen och få sovmorgon, tror dom verkligen att vi kommer orka komma i tid? Jag kommer lätt säga att jag försovit mig och därför kommer jag 5 minuter innan matchen börjat, men säg inget!"

"Jag lovar," säger jag och vänder blicken mot planen.

Coles lag vann matchen efter straffar.
Jag och Johanna följer strömmen av folk tillbaka till våra skåp. Där står Alicia, Felix, Paxton, Kendall, Maddie och Gavin.

"Vart var ni?" Utbrister Kendall när hon ser oss.

"Vi var ju på matchen, har du glömt det?" Säger jag förvånat.

"Ja, på första lektionen. Men vart var ni på den andra?"

Jag tittar på Johanna. Fotbollsmatchen måste ha tagit längre tid än jag trott.

"Aja, vad har vi nu?"

"Håltimme, Mr Floresca är sjuk och dom hittade ingen ersättare!" Säger Kendall och gör high-five med Gavin.
Jag ler stort. Den här dagen blir bara bättre och bättre.