Darkness - The Fooo Fanfiction

Kapitel 13 - Felix

Jag studerar mina fingrar som drar i en liten tråd i min t-shirt. Utan att jag har bestämt att de ska dra i den.

-"Hey, hur är det?" Oscars röst väcker mig ur mina tankar och jag tittar upp. Han står lutad mot dörrkarmen och studerar mig med sina ljusblå ögon.

-"Inget..." Svarar jag och tittar ner igen. Inte långt senare känner jag hur han lägger sin hand på mitt lår. Jag tittar upp och finner hans ansikte bara någon cm från mitt.

-"Jo.." Mumlar han och små pustar av hans utandning slår mot mina läppar.

-"Oscar, det är inget..." Svarar jag igen och han lutar sig ännu närmare, så att hans läppar stryks mot mina.

-"Du vet att du kan berätta allt för mig?" Han flyttar sina läppar till mitt öra.

-"Babe..." Viskar han och flyttar tillbaka läpparna till mina.

-"Jag vet... därför säger jag att det inte är något, för det är inget." Svarar jag skakigt, på grund av att mina läppar snuddar vid hans när jag pratar. Han skrattar dovt och raderar totalt utrymmet mellan våra läppar.

Jag släpper kontrollen över min egen kropp eftersom jag vet att den är totalt omöjlig att stoppa och låter mina händer göra det de vill. Därigenom flyger de upp till Oscars nacke och drar honom närmare mig.

Utan att avbryta, sätter Oscar sina knän i den mjuka soffan på varsin sida om mig, placerar sig själv på mina lår och låter sina händer flyga mot min överkropp. En av dem smiter in under min tröja och jag ryser så fort hans hud snuddar min.

Hans läppar dras upp i ett leende mot mina och hans tunga prejar upp mina läppar. Jag fortsätter hålla tänderna ihoppressade eftersom jag vet att vi aldrig kommer kunna sluta om jag ger honom tillåtelsen in i min mun.

Jag kan känna hans tunga utmed min tandrad innan han släpper kontakten mellan våra läppar för att kunna andas. En kort sekund pressar han sina läppar mot mina innan han ställer sig på golvet igen och går tillbaka in i köket.

Min vänsterhands pekfinger och långfinger flyger upp till mina läppar och känner på dem. Om det är inbillning eller inte, det vet jag inte, men de känns varma mot min ganska så kalla hud. Den rörelsen gör min kropp automatiskt varje gång Oscars läppar varit i kontakt med mina.

Mina tankar vandrar än en gång till där de var innan Oscar avbröt dem och jag börjar tänka på Twilight.

Isabella, eller Bella, är ju dödskär i Edward, wow Felix, vilken nyhet... Men hon är ju övertygad om att ifall hon får vara med honom, så kommer evigheten vara perfekt.

Hon tänker aldrig på vänner, det är bara kärleken som drar henne till odödlighet eller - som Edward säger - själlösheten. Han säger det inte rätt ut, men...

För 2 år sedan, jag var 13 nästan 14, Oscar var 15, träffades vi. Oscar var redan vid det här laget ett asshole, han bråkade med allt och alla, respekterades av alla och så vidare, men jag föll ändå, pladask.

Väldigt dumt, men jag var väldigt hjälplöst förälskad, så... ja. Det Oscar höll på med smittades av på mig. Dock har jag hela min uppväxt blivit hjärntvättad med att slåss är dåligt, så när Oscar tillslut gick över den gränsen, följde jag inte efter.

Det var någon månad senare - Oscar skulle ganska precis fylla 16 - vi blev tillsammans, och Oscar blev lite väl överbeskddande. Ingen fick yttra ett ont ord om mig, då blev han fysiskt våldsam.

Vid den här tiden hade jag en vän. Alla andra var som följeslagare till Oscar, och då även till mig, de var liksom inga vänner... Så jag hade bara en riktig vän. Det var - tro det eller ej - Omar.

Omar var väldigt emot det jag hade börjat göra. Han bodde i Göteborg då, och skulle flytta till Stockholm för att börja i min klass i gymnasiet ett år senare. Och han bad mig göra slut med Oscar och komma tillbaka ner på jorden.

Men jag var - precis som man säger, "Kärlek gör dig blind" - blind och valde att sluta vara vän med Omar, för att få behålla Oscar. Jag läste även Twilight och bestämde mig för att om jag nu får Oscar, kan inget stoppa mig.

Omar, hans mamma och låtsas-pappa hade dock redan fixat lägenhet och skola i Stockholm så han flyttade hit endå, och för att jag skulle visa för Oscar att jag minsann inte ville att någon skulle komma emellan oss, började jag vara dum mot Omar.

Det var nu, när jag även var tvungen att se på Omars sårade ansikte, som jag började fundera över Twilight. Bella, hon får ju Edward, den hon älskar. Men hur är det med andra, får hon ha kvar nån annan?

Jag beslutade mig för att läsa om böckerna. Och det var ungefär då, som jag insåg att Bella även får vänner, hon får bara några av dem, men hon har ändå några.

Jag försöker skaka av mig tankarna. Jag har ju Oscar, eller hur...

Med den tanken i huvudet reser jag på mig och går ut i köket där jag finner Oscar stående lutad mot väggen med mobilen i handen och ett glas bubbelvatten på bänken bredvid sig. Han har ett litet leende på läpparna och när han ser att jag kommit in i rummet och ställt mig framför honom, lägger han mobilen uppochner på bänken och tittar på mig.

-"Hej" Säger han med ett litet snett leende lekandes i ena mungipan.

-"Hej, Vad ler du åt?" Skrattar jag och han lägger sina händer på min midja och lutar sig så nära mig att jag måste tänka för att påminna mina lungor om att andas.

-"Du var väldigt söt när du satt och tänkte!" Skrattar han fram och hans andedräkt får mitt hjärta att slå några extra slag.

-"Du spionerade?" Jag lyfter på mitt ena ögonbryn och han skakar på huvudet.

-"Jag tog ett kort på dig och tittade på det! Det räknas inte!" Svarar han och kysser mig så att jag verkligen måste fokusera på att dra in luft i mina lungor - genom näsan eftersom att min mun är fullt upptagen med annat - så att det blod som nu väldigt snabbt pressas ut i min kropp, av mitt rusande hjärta, blir syresatt.